Kommunernas markanvändningspolitik och konkurren- sen. Kommunernas markanvändningspolitik har betydande konsekvenser för konkurrensförhål- landena för dagligvaruhandeln. Detta syns å ena sidan i kommunernas planläggningsver k- samhet och å andra sidan vid överlåtelse av tomter. I fråga om stora butiker har konsekve n- serna för konkurrensen redan diskuterats i anslutning till avsnittet om planläggning ovan. På alla nivåer av planläggning bör hänsyn tas till näringslivets verksamhetsbetingelser. För att säkerställa en fungerande konkurrens mellan de olika grupperna inom handeln skulle det vara bra om kommunerna skulle ha ett litet planläggningsmässigt överskott på tomter. Kommunerna å sin sida har ansett att handeln inte har någon specialställning jämfört med andra funktioner. Kommunerna strävar dessutom efter att säkerställa att projekten genom- förs. På grund av skillnader i förhållandena och i projektens art kan inte ett enda kriterium fas t- ställas för valet av vem som får genomföra ett visst projekt. Det kan dock uppställas vissa minimikrav på beslutsfattandet: förfarandena och kriterierna för beslutsfattande skall vara klara, parterna skall känna till dem och de skall tillämpas jämlikt, logiskt och öppet (Ko n- kurrensverkets initiativ till Finlands kommunförbund "Kuntien maankäyttöpolitiikka ja to i- miva kilpailu kaupanalalla, Dnro 967/99, 2.11.1999). I samband med det kommunala be- slutsfattandet bör man således utreda de totala effekterna av beslut på marknadsstrukturen inom handeln. Konkurrensförhållandena påverkas utöver det totala utbudet också av förde l- ningen av utbudet mellan de olika grupperingarna inom handeln. Ett flitigt grundande av nya butiker räcker inte ensamt för att garantera att konkurrensen fungerar (Konkurrensve r- ket 1999). Genomförandet av ovan nämnda principer i kommunernas verksamhet kan i sista hand komma att bedömas också genom lagen om konkurrensbegränsningar. Tillämpligheten av konkurrenslagstiftningen och konkurrensmyndigheternas behörighet i fråga om förhands- styrningen av markanvändningen tar sig uttryck på två sätt. För det första omfatta Konkur- rensverkets uppgifter enligt 2 § i lagen om konkurrensverket (711/1988) och förordningen om konkurrensverket (66/1993) bl.a. att genom initiativ och utlåtanden påverka de beslut som aktörerna inom den offentliga sektorn fattar när utövande av den offentliga makten på ett skadligt sätt begränsar, hindrar eller snedvrider den ekonomiska konkurrensen. Detta sätt att påverka torde vara det vanligaste i frågor som gäller markanv...
