Tillämpning i det aktuella fallet exempelklausuler
Tillämpning i det aktuella fallet. Det huvudsakliga syftet med och innehållet i den planerade akten rör miljön. Den materiella rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 192.1 i EUF-fördraget.
Tillämpning i det aktuella fallet. Det huvudsakliga syftet med och innehållet i de planerade akterna rör den gemensamma handelspolitiken. Den materiella rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 207.
Tillämpning i det aktuella fallet. Partskonferensen är ett organ som inrättats genom ett avtal, nämligen Minamatakonventionen om kvicksilver. Den planerade akt som partskonferensen ska anta utgör en akt med rättslig verkan, eftersom parterna i avtalet ska vidta åtgärder för att se till att den genomförs och efterlevs. Den planerade akten varken kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram. Den förfarandemässiga rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 218.9 i EUF- fördraget.
Tillämpning i det aktuella fallet. Den gemensamma kommittén är ett organ som har inrättats enligt artikel 12 i avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om sammankoppling av deras utsläppshandelssystem för växthusgaser. Den akt som ska antas av den gemensamma kommittén utgör en akt med rättslig verkan. Den planerade akten kommer att vara bindande enligt internationell rätt i enlighet med artikel 12.3 i avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om sammankoppling av deras utsläppshandelssystem för växthusgaser. Den planerade akten varken kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram. Den förfarandemässiga rättsliga grunden för de föreslagna besluten är därför artikel 218.9 i EUF-fördraget.
Tillämpning i det aktuella fallet. Det huvudsakliga syftet med och innehållet i den planerade akten rör exportkrediter, varför den omfattas av tillämpningsområdet för den gemensamma handelspolitiken. Den materiella rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 207 i EUF-fördraget.
Tillämpning i det aktuella fallet. WTO:s ministerkonferens är ett organ som inrättats genom ett avtal, nämligen WTO-avtalet, som i enlighet med artikel IV.1 i WTO-avtalet har behörighet att fatta beslut i alla frågor som omfattas av något av de multilaterala handelsavtalen, däribland beslut med rättslig verkan. De planerade akter som nämns ovan utgör akter med rättslig verkan, eftersom de kan påverka unionens rättigheter och skyldigheter med stöd i internationell rätt. De planerade akterna varken kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram. Den förfarandemässiga rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 218.9 i EUF-fördraget.
Tillämpning i det aktuella fallet. Det huvudsakliga syftet med och innehållet i den planerade akten rör transport (avdelning VI i EUF-fördraget). Den materiella rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 100.2 i EUF-fördraget.
Tillämpning i det aktuella fallet. De två akter som parterna i consensusöverenskommelsen och sektorsöverenskommelsen om luftfartyg uppmanas att anta (dvs. för att fatta beslut om Förenade kungarikets begäran om att bli part i consensusöverenskommelsen och i sektorsöverenskommelsen om luftfartyg) utgör akter med rättslig verkan. De planerade akterna har rättslig verkan med stöd av artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 av den 16 november 2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter och om upphävande av rådets beslut 2001/76/EG och 2001/77/EG, i vilken det anges att ”[d]e riktlinjer som anges i consensusöverenskommelsen om statsstödda exportkrediter (consensusöverenskommelsen) ska tillämpas i unionen. Texten till consensusöverenskommelsen bifogas denna förordning”. Den förfarandemässiga rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 218.9 i EUF-fördraget.
Tillämpning i det aktuella fallet. Den planerade akten är ägnad att på ett avgörande sätt påverka innehållet i EU-lagstiftning, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 av den 16 november 2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter och om upphävande av rådets beslut 2001/76/EG och 2001/77/EG. Detta beror på att det i artikel 2 i den förordningen anges att ”[k]ommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 3 för att ändra bilaga II till följd av ändringar av riktlinjerna som parterna i consensusöverenskommelsen kommit överens om”. Detta innefattar ändringar av bilagor till konsensusöverenskommelsen. Den förfarandemässiga rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 218.9 i EUF-fördraget.
Tillämpning i det aktuella fallet. Partskonferensen är ett organ som inrättats genom ett avtal, nämligen Minamatakonventionen om kvicksilver. Den planerade akten, som partskonferensen uppmanas att anta, utgör en akt med rättslig verkan. Den planerade akten har rättslig verkan eftersom avtalets parter ska ta hänsyn till den när de vidtar åtgärder för att säkerställa en miljömässigt hållbar mellanlagring av kvicksilver, kvicksilverblandningar och sex kvicksilverföreningar (kvicksilver(I)klorid, kvicksilver(II)oxid, kvicksilver(II)sulfat, kvicksilver(II)nitrat, kvicksilversulfid och cinnober), som inte är kvicksilverhaltigt avfall. Den planerade akten varken kompletterar eller ändrar avtalets institutionella ram. Den förfarandemässiga rättsliga grunden för det föreslagna beslutet är därför artikel 218.9 i EUF-fördraget.