Common use of Överväganden Clause in Contracts

Överväganden. Licenshavaren tilldelades år 2021 en varning av disciplinnämnden för underlåtenhet att uppdatera kundkännedom och underlåtenhet att anmäla uppdrag utanför tjänsten. Företagets anmälan innefattar ett antal allvarliga påståenden, bl.a. om fabricerade underlag, om att uppgivna motringningar till arbetsgivare inte har gjorts och om att inkomster och kostnader anpassats efter vad som varit fördelaktigt från kundens synpunkt. Det kan emellertid inte, mot licenshavarens nekande, anses utrett att denne medvetet godtagit fabricerade underlag eller medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen (häribland att licenshavaren motringt utan att ha gjort det). Det är däremot utrett att det i flera av licenshavarens ärenden har funnits brister, framför allt såtillvida att det saknas inskannade underlag, att det i flera fall saknas kommentarer och rimlighetsbedömningar i underlagen (avseende avvikelser från UC respektive påtagliga och snabba värdestegringar) samt att licenshavaren utgått ifrån schablonkostnader också i fall där man, enligt företagets regelverk, ska utgå från den verkliga kostnaden. Företagets regler har stöd i lag. Härtill ska läggas att licenshavaren felaktigt har intygat att licenshavaren inte varit föremål för någon anmälan hos Swedsec. Vad licenshavaren har anfört om hur det i praktiken fungerade på kontoret och om att vissa av ärendena beretts i samråd med licenshavarens chef fritar inte licenshavaren från ansvar för överträdelserna. Förhållandena kan emellertid i viss mån beaktas vid bestämmandet av påföljden. Överträdelserna är sammantaget med den tidigare varningen sådana att påföljden för dem bör bestämmas till en återkallelse. Med beaktande av vad som sagts i föregående stycke och med hänsyn till att det inte kan anses visat att licenshavaren medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen kan återkallelsen tidsbegränsas så att den avser tiden fram till årets utgång.

Överväganden. Av företagets anmälan och licenshavarens medgivande står det klart att licenshavaren har ändrat inlånings- och utlåningsränta för sina kollegor i flera fall och att de i sin tur ändrat inlåningsräntan för hens konto. För i vart fall en av kollegorna var licenshavaren handledare. Licenshavaren tilldelades år 2021 har utnyttjat sin ställning i företaget för att uppnå en varning otillbörlig fördel för såväl sin egen som annans vinning vilket strider mot företagets regler. Licenshavaren har dock invänt att hen frågat en äldre kollega om råd och att kollegan bekräftat att det var i sin ordning att justera räntorna till de nivåer som diskuterades. Det har företaget inte invänt mot. Även om det inte fritar licenshavaren från ansvar bör det beaktas vid bedömningen av disciplinnämnden för underlåtenhet överträdelsens allvar. Det står vidare klart att uppdatera kundkännedom licenshavaren har hanterat två kreditärenden som konstaterats eller misstänkts utgöra kreditbedrägerier. I bägge fallen var den inkomst som kunden hade uppgett fyra gånger högre än den taxerade inkomsten. Den ena kunden var inte kund i företaget sedan tidigare och underlåtenhet att anmäla uppdrag utanför tjänstenden andra var kund hos ett annat kontor. Företagets anmälan innefattar ett antal allvarliga påståendenEnligt företagets instruktioner skulle omständigheterna i ärendena ha föranlett särskild vaksamhet och inhämtande av fler underlag från kunderna, bl.a. om fabricerade underlagtre månaders lönespecifikationer och kontoutdrag dit inkomsten betalats. Licenshavaren har enligt egen uppgift inhämtat visst underlag och bedömt de uppgivna inkomsterna som rimliga, om vilket måste anses vara anmärkningsvärt. Licenshavaren har vidare invänt att uppgivna motringningar till arbetsgivare hen inte haft någon egen beviljningsrätt och att ytterligare personer har gjorts granskat och om att inkomster och kostnader anpassats efter vad som varit fördelaktigt från kundens synpunkt. Det kan emellertid inte, mot licenshavarens nekande, anses utrett att denne medvetet godtagit fabricerade underlag eller medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen (häribland att licenshavaren motringt utan att ha gjort det)beviljat krediterna. Det är däremot utrett dock licenshavaren som har handlagt och tillstyrkt ärendena och det är hens underlag och bedömning som legat till grund för beviljandet av krediterna. Att det inte varit hen som slutligen beviljade krediten fråntar licenshavaren inte ansvaret för bristerna i handläggningen. Oavsett om licenshavaren vid handläggningen av de båda krediterna förstått att det rört sig om bedrägerier eller inte så har handläggningen inte skett i flera av licenshavarens ärenden enlighet med företagets regelverk. Licenshavaren har funnits brister, framför allt såtillvida vidare medgett att det saknas inskannade underlag, att det hen i flera fall saknas kommentarer har tagit över kunder som inte haft anknytning till kontorets verksamhetsområde. Företaget har angett att två av de nya kunderna har konstaterats eller misstänkts vara involverade i kriminell verksamhet och rimlighetsbedömningar att licenshavaren har skickat och tagit emot pengar via Swish med en annan kund. Licenshavaren har bestritt att hen har haft eller borde ha haft kännedom om någon kriminell verksamhet, samt har angett att hen avseende samtliga kunder har gjort erforderliga kontroller och inte hittat något avvikande. När det gäller de anmälda Swish-transaktionerna handlar det enligt licenshavaren om mindre privata lån till hens frisör som hen vare sig registrerat villkor eller hanterat kreditärenden för. Av företagets interna regler framgår att företaget lägger stor vikt vid att kundansvaret alltid ska ligga på det kontor inom vars verksamhetsområde kunden finns och att avvikelser särskilt ska motiveras. Oavsett om licenshavaren har missuppfattat företagets interna regelverk är det anmärkningsvärt att hen under sin korta anställningstid i underlagen (avseende avvikelser från UC respektive påtagliga företaget har åtagit sig att vara handläggare för flera kunder som inte tillhört kontorets verksamhetsområde och snabba värdestegringar) som i ett par fall konstaterats eller misstänkts vara involverade i kriminell verksamhet. Licenshavaren har dock invänt att det inte fanns möjlighet att se sådan information i företagets system, vilket företaget inte har bemött. Det faktum att licenshavaren lagt upp en kund med c/o-adress till företaget och att licenshavaren fått och skickat pengar via Swish med en kund framstår vidare som direkt olämpligt. De senare strider också uttryckligen mot företagets regler om intressekonflikter, oavsett att det rört sig om mindre belopp. Sammanfattningsvis kan konstateras att licenshavaren har brutit mot företagets regler om kreditgivning och intressekonflikter som bygger på lag, Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd samt Föreningen Svensk Värdepappersmarknads vägledning till etiska riktlinjer i värdepappersinstitut. Licenshavaren har i flera avseenden agerat på ett sätt som tyder på bristande respekt för regelefterlevnad, och det finns därför skäl att ifrågasätta hens lämplighet som licenshavare. Disciplinnämnden beaktar dock att licenshavaren är ung och ny i branschen samt att licenshavaren utgått ifrån schablonkostnader också har uppgett att hen nu är medveten om allvaret i fall där man, enligt företagets regelverk, ska utgå från den verkliga kostnaden. Företagets regler har stöd i lag. Härtill ska läggas situationen och att licenshavaren felaktigt sedan det ovanstående inträffat har intygat att licenshavaren inte varit föremål ett helt annat arbetssätt och anstränger sig till det yttersta för någon anmälan hos Swedsec. Vad licenshavaren har anfört om hur det i praktiken fungerade på kontoret och om att vissa av ärendena beretts i samråd med licenshavarens chef fritar inte licenshavaren från ansvar för överträdelserna. Förhållandena kan emellertid i viss mån beaktas vid bestämmandet av påföljden. Överträdelserna är sammantaget med den tidigare varningen sådana att påföljden för dem bör bestämmas till en återkallelse. Med beaktande av vad som sagts i föregående stycke och med hänsyn till att det inte ska uppstå några brister i arbetet. Detta har företaget inte invänt mot och licenshavaren arbetar också kvar i företaget på samma position som tidigare. Disciplinnämnden finner därför, om än med stor tvekan, att påföljden kan anses visat att licenshavaren medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen kan återkallelsen tidsbegränsas så att den avser tiden fram till årets utgångstanna vid en varning.

Överväganden. Licenshavaren tilldelades år 2021 Som framhållits ovan är det av flygsäkerhetsskäl viktigt att befintliga flyghinder är kända och väl markerade. I juli 1994 inträffade en varning olycka när ett flygplan kolliderade med en av disciplinnämnden flera tunna antennlinor utgående från toppen av en telemast. Flygplanet blev manöverodugligt och slog i marken. Båda ombordvarande omkom. Enligt haverirapporten (rapport C 1995:45) orsakades olyckan av att besättningen inte i tid kunde se de för underlåtenhet dem okända och svårupptäckta antennlinorna. En bidragande orsak till olyckan var att uppdatera kundkännedom information om mastens speciella utformning saknades i publikationerna för luftfarten. I haverirapporten rekommenderade Statens haverikommission Luftfarts- verket att vidta åtgärder så att flyghinder, som har ett från det normala avvikande utförande vilket i sig kan utgöra en risk för flygsäkerheten, markeras speciellt i kartunderlag och underlåtenhet publikationer, samt verka för att formella krav ställs på berörda myndigheter att alltid informera Luft- fartsverket i samband med uppförande av anläggningar som kan utgöra hinder för luftfarten. Det finns för närvarande ingen skyldighet i lag att rapportera till Luftfartsverket eller någon annan myndighet när en byggnad uppförs eller en mast eller liknande sätts upp som kan utgöra en fara för flygsä- kerheten. Det finns en bestämmelse i BCL F 4.1 mom 4.1.1 som före- skriver följande. ”Före uppförande av hinder med en höjd av 40 meter eller högre över underliggande markyta, skall den som har driftansvaret för hindret till Luftfartsinspektionen för prövning anmäla uppdrag utanför tjänstenhindrets läge samt dess höjd uttryckt i meter över underliggande markyta.” Denna be- stämmelse synes dock ha en alltför undanskymd plats för att det skall finnas någon kännedom om den. Företagets anmälan innefattar ett antal allvarliga påståendenHärutöver är det tveksamt vilket rätts- ligt stöd bestämmelsen har och i vilken utsträckning den är bindande. Den mest kompletta och uppdaterade förteckningen över flyghinder i landet är en databas (HI-90) för vilken den militära flyginspektionen ansvarar. Databasen används som underlag vid tryckning av flygkartor, bl.ainflygningskartor och landningskartor samt för presentation på skärm i flygplan och helikoptrar. om fabricerade underlagDelar av databasen levereras regelbundet till Luftfartsverket, om att uppgivna motringningar till arbetsgivare som inte har gjorts någon egen uppföljning av flyghinder. För att säkerställa kvaliteten hos databasen påbörjades år 1997 en inmätning av samtliga master (förutom i tätort) i landet. Genom att det inte finns någon skyldighet att rapportera in nya flyghinder till den militära flygin- spektionen finns det ingen mekanism som säkerställer att nya flyghinder förs in databasen och om att inkomster och kostnader anpassats efter vad som varit fördelaktigt från kundens synpunktdatabasen alltid är uppdaterad. Det kan emellertid inte, mot licenshavarens nekande, Från flygsäkerhetssynpunkt får det anses utrett att denne medvetet godtagit fabricerade underlag eller medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen (häribland att licenshavaren motringt utan att ha gjort det). Det är däremot utrett vara mycket angeläget att det i flera av licenshavarens ärenden landet finns en komplett och alltid uppdaterad förteckning över flyghinder. Det mest ändamålsenliga i detta avseende är enligt utredning- ens mening att Försvarsmakten, som har funnits bristerden mest kompletta förteck- ningen över flyghinder, framför allt såtillvida löpande får information om nya flyghinder. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det saknas inskannade underlag, införs en bestäm- melse i PBL om att en byggherre minst fyra veckor innan arbetena på- börjas skall göra en anmälan (flygsäkerhetsanmälan)till Försvarsmakten om arbetena avser uppförande eller tillbyggnad av en byggnad eller an- nan anläggning vars sammanlagda höjd kommer att överstiga 50 meter när arbete skall utföras inom sammanhållen bebyggelse eller 20 meter när arbetena skall utföras inom annat område. Med sammanhållen be- byggelse avses i detta sammanhang tätorter och tätorters randområden. När det gäller kostnaderna för markering av flyghinder skall dessa för närvarande utgå av allmänna medel (se 72 § LF). Detta gäller dock inte om någon annan har åtagit sig att bekosta markeringen eller dess under- håll och drift eller att bidra till dess kostnader. Enligt utredningens mening är det inte rimligt att det allmänna skall bekosta en markering när en ny byggnad uppförs eller en ny mast eller liknande sätts upp som kan utgöra en fara för trafiksäkerheten. Denna kostnad bör i flera fall saknas kommentarer och rimlighetsbedömningar i underlagen (avseende avvikelser från UC respektive påtagliga och snabba värdestegringar) samt stället bäras av den som uppför hindret. Utredningen före- slår därför att licenshavaren utgått ifrån schablonkostnader också i fall där man, enligt företagets regelverk, ska utgå från den verkliga kostnaden. Företagets regler har stöd i lag. Härtill ska läggas att licenshavaren felaktigt har intygat att licenshavaren inte varit föremål för någon anmälan hos Swedsec. Vad licenshavaren har anfört om hur det i praktiken fungerade på kontoret och införs en bestämmelse om att vissa vid uppförande av ärendena beretts i samråd med licenshavarens chef fritar inte licenshavaren från ansvar an- läggningar, som utgör hinder för överträdelserna. Förhållandena kan emellertid i viss mån beaktas vid bestämmandet befintliga flygplatser och luftrum, be- talas kostnaderna för markering av påföljden. Överträdelserna är sammantaget med den tidigare varningen sådana att påföljden för dem bör bestämmas till en återkallelse. Med beaktande av vad som sagts i föregående stycke och med hänsyn till att det inte kan anses visat att licenshavaren medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen kan återkallelsen tidsbegränsas så att den avser tiden fram till årets utgånguppför anläggningen.

Överväganden. Företaget har anmält att licenshavaren mot ersättning från ett annat bolag som driver ett fastighetsprojekt har gett råd till kunder att investera i projektet, samt att detta projekt inte var godkänt för distribution under företagets tillstånd och att licenshavaren inte heller har begärt att få detta godkänt som en bisyssla. Företaget har vidare anmält att licenshavaren har lånat pengar av en kund. Licenshavaren tilldelades år 2021 har invänt att denne, som anknutet ombud, inte är bunden av företagets interna regler samt att hen inte gett råd om investering i fastighetsprojektet. Samtidigt har licenshavaren uppgett att flera kunder var missnöjda med gjorda placeringar och att detta ledde till ”funderingar av tänkbara placeringar utanför den finansiella sektorn”. Av det underlag som företaget har gett in framgår att licenshavarens bolag X har fakturerat bolaget bakom fastighetsprojektet totalt drygt 875 000 kronor under 2021. Licenshavaren har inte förnekat att dennes bolag X har tagit emot denna ersättning och har inte lämnat någon förklaring till vad ersättningen avser. Licenshavaren har inte heller förnekat att denne lånat pengar av en varning av disciplinnämnden för underlåtenhet kund. Disciplinnämnden finner mot denna bakgrund att uppdatera kundkännedom och underlåtenhet att anmäla uppdrag utanför tjänsten. Företagets anmälan innefattar ett antal allvarliga påståenden, bl.a. om fabricerade underlag, om att uppgivna motringningar till arbetsgivare inte har gjorts och om att inkomster och kostnader anpassats efter vad som varit fördelaktigt från kundens synpunkt. Det kan emellertid inte, mot licenshavarens nekande, det får anses vara utrett att denne medvetet godtagit fabricerade underlag eller medvetet licenshavaren har medverkat till att ta med felaktiga uppgifter kunder har investerat i underlagen (häribland fastighetsprojektet samt att denne har lånat pengar av kunden. Av samarbetsavtalet mellan företaget och licenshavarens bolag X framgår tydligt att det senare för företagets räkning ska tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende de produkter som företaget tillhandahåller och marknadsföra de tjänster och finansiella instrument som företaget tillhandahåller. Av avtalet framgår också att licenshavaren motringt har förbundit sig att följa företagets interna regelverk. Av företagets regelverk framgår att anställda inte får handlägga frågor i vilka de har ett personligt intresse och att en anställd inte utan att ha gjort det)verkställande direktörens medgivande får åta sig uppdrag som kan inverka menligt på den anställdes arbete i företaget. Det framgår också att anknutna ombud och anställda ska handla utifrån vad som är däremot utrett att det i flera av licenshavarens ärenden har funnits brister, framför allt såtillvida att det saknas inskannade underlag, att det i flera fall saknas kommentarer och rimlighetsbedömningar i underlagen (avseende avvikelser från UC respektive påtagliga och snabba värdestegringar) bäst för kunden samt att licenshavaren utgått ifrån schablonkostnader också en anställd inte genom penninglån från en kund får sätta sig i fall där man, enligt företagets regelverk, ska utgå från den verkliga kostnadenberoendeställning till kunden. Företagets regler Ett anknutet ombud har stöd i laginte något eget tillstånd för investeringsrådgivning utan verkar på värdepappersbolagets tillstånd. Härtill ska läggas Det står klart att licenshavaren felaktigt licenshavarens agerande måste ses som rådgivning och att de råd denne har intygat att licenshavaren gett kunderna inte varit föremål för någon anmälan hos Swedsecgodkända av företaget eller omfattats av företagets tillstånd. Vad licenshavaren Licenshavaren har anfört om hur det genom sitt agerande brutit mot samarbetsavtalet och mot företagets interna regler, som bygger på lag, Finansinspektionens allmänna råd och Föreningen Svensk Värdepappersmarknads vägledning till etiska riktlinjer i praktiken fungerade på kontoret och om att vissa av ärendena beretts i samråd med licenshavarens chef fritar inte licenshavaren från ansvar för överträdelserna. Förhållandena kan emellertid i viss mån beaktas vid bestämmandet av påföljdenvärdepappersinstitut. Överträdelserna är sammantaget med den tidigare varningen sådana att påföljden för dem bör bestämmas till en återkallelse. Med beaktande av vad som sagts i föregående stycke och allvarliga, särskilt med hänsyn till att det licenshavaren inte kan anses visat över huvud taget verkar ha förstått innebörden av samarbetsavtalet och därför inte kunnat ta till sig företagets interna regler. Licenshavaren verkar inte heller ha förstått allvaret i sitt agerande. Disciplinnämnden finner att licenshavaren medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen kan återkallelsen tidsbegränsas så att den avser tiden fram till årets utgånginte är lämplig som licenshavare. Dennes licens ska därför återkallas.

Överväganden. Licenshavaren tilldelades år 2021 I enlighet med vad Helsingborgs tingsrätt anfört innebär den nu gällande ordningen att om mål om ansvar, enskilt anspråk eller konfiskation på grund av tryck- eller yttrandefrihetsbrott med inbördes samband anhängiggörs vid olika domstolar trots den nya regeln i 7 kap. 1 § andra stycket tillämpningslagen finns det ingen möjlighet att förena målen vid en varning domstol. Rättegångsbalkens regel om överlämnande av disciplinnämnden tvistemål i 10 kap. 20 a §, som i och för underlåtenhet sig är tillämplig enligt 11 kap. 3 § tillämpningslagen, löser inte problemet eftersom en förutsättning för överlämnande enligt den regeln är att uppdatera kundkännedom och underlåtenhet den första domstolen inte är behörig medan domstolarna i de fall som diskuteras här är behöriga. Inte heller regeln om överlämnande av brottmål i 19 kap. 7 § andra stycket RB löser problemen. Enligt beredningens mening är det fullt tänkbart att anmäla uppdrag utanför tjänsten. Företagets anmälan innefattar ett antal allvarliga påståenden, bl.a. om fabricerade underlag, om mål på grund av tryck- eller yttrandefrihetsbrott med inbördes samband kan komma att uppgivna motringningar till arbetsgivare inte har gjorts och om att inkomster och kostnader anpassats efter vad som varit fördelaktigt från kundens synpunktanhängiggöras vid olika domstolar. Det kan emellertid inteexem- pelvis tänkas att flera fall av det slag som Helsingborgs tingsrätt angav kan inträffa, mot licenshavarens nekandedvs. att enskilda anspråk på grund av samma yttrande i olika tidningar väcks vid olika domstolar. Man kan också tänka sig det fall som regeringen angav, anses utrett dvs. att denne medvetet godtagit fabricerade underlag eller medvetet medverkat till att ta med felaktiga åtal väcks dels för tryckfrihetsbrott avseende uppgifter i underlagen (häribland en periodisk skrift, dels med stöd av databasregeln i 1 kap. 9 § YGL för att licenshavaren motringt utan att ha gjort det)i stort sett samma uppgifter tillhandahållits på tidningens webbsida. I det förstnämnda fallet är det skriftens utgivningsort som i första hand är avgörande och i det senare fallet är det den ort varifrån databasöverföringen utgått som är avgörande. Det är däremot utrett också tänkbart att JK med stöd av 7 kap. 1 § andra stycket tillämpningslagen väcker åtal beträffande flera tryck- eller yttrandefrihetsbrott vid en av de behöriga dom- stolarna medan en målsägande väcker talan om enskilt anspråk vid den andra domstol som är behörig beträffande just det tryck- eller yttrandefrihetsbrott som hans yrkande grundas på. Det kan mot denna bakgrund framstå som naturligt att införa en regel som ger domstol eller enskild part möjlighet att under vissa förhållanden begära att Högsta domstolen skall förena mål om ansvar, enskilt anspråk eller konfiskation på grund av tryck- eller yttrandefrihetsbrott vid två eller flera tingsrätter eller vid två eller flera hovrätter i en rättegång vid en domstol. En sådan regel skulle kunna utformas efter förebild av 14 kap. 7 a § RB och placeras i ett nytt tredje stycke i 7 kap. 1 § tillämpningslagen. Uppfattningen att det i flera av licenshavarens ärenden har funnits brister, framför allt såtillvida vore naturligt med en sådan regel grundas till väsentlig del på synsättet att det saknas inskannade underlag, är en fördel om yttranden med samma innehåll inte bedöms av olika domstolar utan i samma domstol. Det är emellertid inte givet att så är fallet. Tvärtom finns det i flera fall saknas kommentarer skäl som talar för att man bör värna om en lokal bedömning av tryck- och rimlighetsbedömningar i underlagen (avseende avvikelser från UC respektive påtagliga och snabba värdestegringar) samt att licenshavaren utgått ifrån schablonkostnader också i fall där man, enligt företagets regelverk, ska utgå från den verkliga kostnadenyttrandefrihetsmål. Företagets regler Så har t.ex. till stöd i lagför juryns be- rättigande bl.a. Härtill ska läggas att licenshavaren felaktigt har intygat att licenshavaren inte varit föremål för någon anmälan hos Swedsec. Vad licenshavaren har anfört om hur det i praktiken fungerade på kontoret och om att vissa av ärendena beretts i samråd med licenshavarens chef fritar inte licenshavaren från ansvar för överträdelserna. Förhållandena kan emellertid i viss mån beaktas vid bestämmandet av påföljden. Överträdelserna är sammantaget med den tidigare varningen sådana att påföljden för dem bör bestämmas till en återkallelse. Med beaktande av vad som sagts i föregående stycke och med hänsyn till att det inte kan anses visat att licenshavaren medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen kan återkallelsen tidsbegränsas så anförts att den avser tiden fram genom sin folkliga anknytning utgör ett särskilt skydd för yttrandefriheten och att juryn företräder en allmänt medborgerlig uppfattning. I förarbetena till årets utgång.nu gällande TF övervägdes möjligheten att för tryckfrihetsmålen införa en särskild centraldomstol med lekmän som bisittare. De tryckfrihetssakkunniga fann inte detta lämpligt utan ansåg att starka betänkligheter av såväl principiell som prak- tisk natur inställde sig mot att för tryckfrihetsmålen inrätta sär- skilda domstolar, vare sig detta skedde i form av en centraldomstol eller i form av lokala specialdomstolar utanför den allmänna dom- stolsorganisationen.2 Departementschefen ansåg att övervägande skäl talade för att prövningen av tryckfrihetsmål borde vara inord- nad i den allmänna rättsskipningens ram. I fråga om en centraldom- stol för tryckfrihetsmål belägen i Stockholm angav han bl.a. att man inte borde bortse från att en sådan domstol skulle sakna den person- och ortskännedom som ofta är av betydelse för ett riktigt värdesättande av omständigheterna i målet och att risken var att tryckfrihetsmålen i alltför hög grad skulle bedömas enbart ur huvud- stadens synvinkel.3

Överväganden. Licenshavaren tilldelades år 2021 Vilka krav bör ställas på en varning förvaltare? Samsyn som garanti för hög och jämn kvalitet Även om det enligt konkurslagen är tingsrätten som beslutar om vem som i varje konkurs skall förordnas som förvaltare är det själv- fallet av disciplinnämnden vikt att i principfrågor rörande förvaltarförordnanden finna en om möjligt gemensam syn mellan tingsrätterna, förvaltarkollegiet och tillsynsmyndigheten. En ökad grad av samsyn bör kunna med- verka till att förfarandet med förordnande av konkursförvaltare kan bli snabbare, enklare och mera förutsebara. En samsyn kan även ga- rantera en hög och jämn kvalitet bland dem som efter öppen konkur- rens kommer i fråga som förvaltare. Tingsrätten bör i normalfallet besluta i förvaltarfrågan i samband med själva konkursbeslutet och skall dessförinnan ha hunnit höra tillsynsmyndigheten över valet av förvaltare. Om inte gäldenären eller någon borgenär i ansökan om konkurs eller i anslutning till handläggningen av konkursärendet framför någon synpunkt på för- valtarvalet är rätten därför hänvisade till egen erfarenhet och till- synsmyndighetens yttrande. För en något mindre tingsrätt med bara ett fåtal konkursärenden årligen får därför tillsynsmyndighetens ytt- rande särskild tyngd – något som också synes ha varit lagstiftarens avsikt. En sammanvägning av olika krav är nödvändig Inför ett beslut att utse förvaltare ankommer det alltså på tingsrätten att i varje konkursärende om möjligt söka väga samman de olika in- tressen som där kan förekomma på förvaltarvalet. För att söka nå ett förbättrat förfarande med förordnande av förvaltare kan ett sätt där- för underlåtenhet vara att uppdatera kundkännedom kartlägga vilka krav som rimligen kan och underlåtenhet bör ställas på en förvaltare. Såsom framgår av redovisningen i avsnitt 1.2.1 ställs i konkurslagen upp kravet på en förvaltare att anmäla hon eller han skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt även vara lämplig för uppdraget. Därutöver ställer rätten, tillsynsmyndig- heten, förvaltarkollegiet, gäldenären, borgenärerna och allmänheten var för sig ytterligare krav. Utan anspråk på en mera fullständig redovisning kan allmänt uti- från arbetsgruppens kartläggning noteras att de krav som allmänhet- en ställer på en förvaltare är att denne är opartisk, har en personlig integritet, är bestämd och effektiv. Vidare ställs krav på att kunna ta väl hand om eventuellt anställda hos konkursgäldenären. Från gäld- enärens och borgenärernas sida ställs särskilda krav på att förvalta- ren är affärsmässig, effektiv och tillgänglig samt håller förlusterna på grund av konkursen nere så långt som möjligt. Från förvaltar- kollegiet ställs krav på att den förvaltare som har en mångårig erfa- renhet, har kompetens och snabbhet. Tillsynsmyndigheten ställer upp krav på att en förvaltare skall ha respekt för tillsynsmyndighet- ens synpunkter, vara omdömesgill och ha ett personligt engage- mang. Förvaltaren skall vidare vara kunnig i bokföring, redovisning och allmän kontorsförvaltning och inte ha uppnått pensionsåldern (jfr prop. 1978/79:105 s. 159). Förvaltaren skall enligt tillsynsmyn- digheten vidare ha tillgång till en rationell kontorsorganisation an- passad till konkursförvaltning och hålla en skälig arvodesnivå. Från tingsrätterna inom tillsynsområdet har ställts upp krav på att förvalt- aren har geografisk närhet till gäldenären och domstolen. Förvaltar- en bör vidare ha tillgång till en mycket god kontorsorganisation med bokföringskunnig personal. Förvaltningen skall skötas effektivt med stor kostnadsmedvetenhet. Förvaltarens handläggning bör enligt tingsrätterna präglas av noggrannhet samt skall vara snabb och kor- rekt. Arbetsgruppens närmare överväganden om krav på en konkurs- förvaltare Arbetsgruppen vill vid en sammanvägning av de krav som bör ställ- as på den som skall kunna komma i fråga för ett förvaltarförordnan- de särskilt framhålla följande. En förvaltare skall i princip besitta sådan erfarenhet, insikt och kunskap att hon eller han klarar varje typ av konkurs. Förvaltaren skall vara känd för ett personligt enga- gemang där förvaltningen i varje konkurs bedrivs snabbt och effek- tivt men samtidigt korrekt och med stor noggrannhet. Förvaltaren skall vidare framstå som opartisk men samtidigt ha ett smidigt men bestämt uppträdande i förhållande till såväl gäldenären, olika bor- genärer och andra berörda, såsom domstolen samt tillsynsmyndig- heten och andra myndigheter. Förvaltaren skall vidare ha tillgång till en tillräcklig och modern kontorsorganisation för att klara av- vecklingen av även en större affärsdrivande rörelse. Förvaltaren skall därtill – utifrån en väl trimmad basorganisation – ha ett väl ut- byggt kontaktnät med tillgång till sakkunskap i olika specialområ- den, för att snabbt, säkert och effektivt kunna vidta erforderliga för- valtningsåtgärder i varje typ av konkurs. En tydligare kombination av olika specialkunskaper och erfaren- heter med åtföljande jämnhet vid utförandet av uppdragen skulle eventuellt kunna uppnås genom att förvaltaruppdragen, som i dag lämnas enskilda förvaltare, i stället lämnas till en förvaltarbyrå eller Ackordscentralen. Frågan om lämpligheten av att juridiska personer skall kunna mottaga förvaltaruppdrag ligger dock utanför arbets- gruppens egentliga uppdrag och kommer sannolikt att behandlas in- om den översyn av konkurslagen Justitiedepartementet inom kort avser att påbörja. Arbetsgruppen avstår därför från att här göra någ- ra närmare överväganden i frågan. De krav på en konkursförvaltare som arbetsgruppen här för fram gör att eventuell geografisk närhet till gäldenären och domstolen väger relativt lätt. De geografiska avstånden inom tillsynsområdet är dessutom relativt korta. Ett enskilt förvaltaruppdrags svårighet eller omfattning har inte heller något samband med de forumregler som styr vid vilken domstol en konkurs skall handläggas. Några bärande skäl är därför svåra att finna för att begränsa den krets som bör kun- na komma i fråga som förvaltare vid tillgångskonkurser som hand- läggs vid någon av Norrtälje, Södertälje eller Gotlands tingsrätter.” Övriga tingsrätter har på olika sätt angett följande omständigheter till stöd för de olika faktorernas betydelse. Skälen för att a, b och e är av vikt är genomgående generella. Tings- rätterna menar att i varje slags konkursärende har dessa fakorer betyd- else. De utgör grundläggande krav på en förvaltare. Några tingsrätter framhåller betydelsen av b och e särskilt i större konkurser och drifts- konkurser. Några tingsrätter framhåller även borgenärernas intressse av ett gott konkursutfall. Ett fåtal anser att det är tillräckligt att faktor b är tillgodosedd inom förvaltarens organisation. Det är främst kostnadsaspekter som gör att bedömningsgrunden g är av betydenhet. Även önskemålet om att konkursförvaltare som är verk- samma inom det egna tingsrättsområdet bör har företräde framför andra framhålls. Några tingsrätter uppger att om specialistkompetens behövs, om en konkursgäldenär bedriver rörelse utanför tjänstendomsagen eller om en borgenär lämnat förslag på förvaltare, så minskar hänsynen till förvalt- arens verksamhetsort. Företagets anmälan innefattar Ett fåtal tingsrätter hävdar också att faktor g har betydelse i fråga om var konkursgäldenären eller hans egendom finns. Även tingsrätternas och TSM:s kännedom om förvaltarna befrämjas om man tar hänsyn till faktor g. Faktor f:s betydelse hänför sig enligt ett tiotal tingsrätter till om en enskild förvaltare dröjer med konkursavslutet på så sätt att denne får sättas i "karantän". Faktorn får enligt knappt lika många tingsrätter be- tydelse för hur snabbt konkursen kan avvecklas. Ett fåtal tingsrätter an- ger att denna bedömningsgrund har genomslag endast om en konkurs- förvaltare hanterar ett mycket stort antal allvarliga påståendenkonkurser. Ytterligare ett fåtal tingsrätter uppger att de saknar kännedom om de enskilda konkursför- valtarnas ärendemängd. Piteå och Skövde tingsrätter uppger att faktorn saknar betydelse eftersom förvaltarna sköter sina uppdrag. Faktor c är av underordnad eller mycket liten betydelse. Ett fåtal tingsrätter anser den ha viss betydelse, bl.a. om fabricerade underlagdet är fråga om en stör- re företagskonkurs med många anställda. Faktor d är också av mindre betydelse. Orsaken härtill är enligt ett tiotal tingsrätter, om att uppgivna motringningar till arbetsgivare inte har gjorts bl.a. i Eksjö, Oskarshamn, Göteborg, Vänersborg och om att inkomster och kostnader anpassats efter vad som varit fördelaktigt från kundens synpunkt. Det kan emellertid inte, mot licenshavarens nekande, anses utrett att denne medvetet godtagit fabricerade underlag eller medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen (häribland att licenshavaren motringt utan att ha gjort det). Det är däremot utrett att det i flera av licenshavarens ärenden har funnits brister, framför allt såtillvida att det saknas inskannade underlagSkövde, att det i flera fall saknas kommentarer och rimlighetsbedömningar i underlagen (avseende avvikelser från UC respektive påtagliga och snabba värdestegringar) samt inte finns några konkursförvaltare som är "dyrare" än andra. Ett fåtal tingsrätter uppger att licenshavaren utgått ifrån schablonkostnader också i fall där man, enligt företagets regelverk, ska utgå från den verkliga kostnaden. Företagets regler har stöd i lag. Härtill ska läggas denna bedömningsgrund inte är relevant mot bakgrund av att licenshavaren felaktigt har intygat att licenshavaren inte varit föremål för någon anmälan hos Swedsec. Vad licenshavaren har anfört om hur det i praktiken fungerade på kontoret och om att vissa av ärendena beretts tingsrätten i samråd med licenshavarens chef fritar TSM fattar ar- vodesbesluten. Lika många anser faktor d helt sakna betydelse, bl.a. Malmö tingsrätt. Några av de tingsrätter som anser denna bedömnings- grund vara av vikt betonar faktorns betydelse för konkursutfallet. Hel- singborgs och Norrtälje tingsrätter hävdar att konkursförvaltare som tar ut för höga arvoden inte licenshavaren från ansvar bör komma i fråga för överträdelserna. Förhållandena kan emellertid i viss mån beaktas vid bestämmandet av påföljden. Överträdelserna är sammantaget med den tidigare varningen sådana att påföljden för dem bör bestämmas till en återkallelse. Med beaktande av vad som sagts i föregående stycke och med hänsyn till att det inte kan anses visat att licenshavaren medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen kan återkallelsen tidsbegränsas så att den avser tiden fram till årets utgånguppdrag.

Överväganden. Licenshavaren tilldelades år 2021 en varning Som angetts i det föregående har JK av disciplinnämnden de ovan redovisade HD- avgörandena dragit slutsatsen att den styrkta spridningen är i princip ensam avgörande för underlåtenhet frågan om YGL är tillämplig på tek- niska upptagningar utan ursprungsuppgifter som sprids genom utlämnande av exemplar och inte genom t.ex. offentlig uppspel- ning. JK har påtalat att uppdatera kundkännedom detta förhållande kan förväntas leda till bristande förutsebarhet och underlåtenhet svårbemästrade gränsdragningsproblem och har pekat på att anmäla uppdrag utanför tjänsten. Företagets anmälan innefattar rättsosäkerhet kan uppstå för den som åtar sig att sprida ett antal allvarliga påståenden, bl.a. om fabricerade underlagfåtal exemplar av ett videogram genom att denne, om att uppgivna motringningar till arbetsgivare han eller hon inte har gjorts och kännedom om den sammanlagda sprid- ningens omfattning, inte heller kan veta om det är grundlagens eller brottsbalkens bestämmelser som är tillämpliga. Denna fråga kan enligt XX vara avgörande för om personen över huvud taget är an- svarig för upptagningarnas innehåll. De av JK påtalade problemen rör möjligheterna att inkomster och kostnader anpassats efter vad i praktiken avgöra om YGL är tillämplig eller inte på tekniska upptagningar utan ursprungsuppgifter. Problemet består konkret i att det oftast inte framgår av ett påträffat exemplar av en teknisk upptagning utan ursprungsuppgifter om det ingår i en upplaga eller inte. Efter- som varit fördelaktigt från kundens synpunktde upptagningar det här handlar om inte är försedda med så- dana uppgifter som enligt presumtionsregeln i 1 kap. 10 § andra stycket YGL skall medföra att grundlagen anses tillämplig, om inte annat framgår av omständigheterna, ger ju den regeln inte någon lösning av problemet. Det kan då ligga nära till hands att hävda att de krav som enligt YGL gäller för att grundlagen skall vara tillämplig på tekniska upp- tagningar bör ändras så att det blir enklare att avgöra om grundlags- skydd gäller eller inte. Man skulle t.ex. kunna på nytt överväga en stencilregel, dvs. en regel som efter förebild av stencilregeln i 1 kap. 5 § TF anger att YGL:s skydd, vid annan spridning än sådan som sker genom uppspelning, endast omfattar tekniska upptagningar som mångfaldigats och försetts med ursprungsuppgifter. Bered- ningen anser emellertid inte, mot licenshavarens nekande, anses utrett att denne medvetet godtagit fabricerade underlag eller medvetet medverkat en eventuell ändring av de grundläggan- de förutsättningarna för YGL:s tillämplighet på tekniska upptag- ningar är en alltför stor fråga för att nu övervägas som en möjlig lösning på de påtalade problemen. Så länge inte framställningssättet är ensamt avgörande kommer det att finnas fall där gränsen för YGL:s tillämpningsområde kan vara oklar och bevisning måste föras för att avgöra frågan om grundlagens tillämplighet. Det kan för övrigt noteras att också frågan huruvida en skrift är tryckt kan vara oklar och nödvändiggöra bevisföring. Beredningen tar därför inte här upp frågan om de grundläggande förutsättningarna för YGL:s tillämplighet till diskussion utan begränsar sig till att redo- visa sin uppfattning om vad som enligt nuvarande lagstiftning och praxis kan anses gälla i fråga om förutsättningar för att YGL skall vara tillämplig på tekniska upptagningar utan ursprungsuppgifter. Frågan om vilka krav som bör ställas i grundlagen för att tekniska upptagningar skall åtnjuta grundlagsskydd kommer att behandlas i samband med frågan om det är möjligt att i längden behålla en teknikberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten i medierna. Beredningen kommer att ta med felaktiga uppgifter upp denna fråga i underlagen sitt fortsatta arbete. Beträffande frågan vad som enligt nuvarande lagstiftning och praxis kan anses gälla i fråga om förutsättningar för att YGL skall vara tillämplig på tekniska upptagningar utan ursprungsuppgifter kan till en början konstateras att det av förbudet mot censur och hindrande åtgärder följer att grundlagsskyddet föreligger redan innan en teknisk upptagning getts ut, dvs. redan under framställ- ningsprocessen (häribland att licenshavaren motringt utan att ha gjort det1 kap. 3 § första stycket YGL, jfr 1 kap. 1 § första stycket och 2 § första och andra stycket TF). Förbudet mot censur innebär ju att framställning och spridning av tryckta skrifter och medier enligt XXX inte får villkoras av förhandsgranskning av det allmänna, att ingripanden mot överträdelser av vad som är tillåtet att yttra får ske först i efterhand och att det allmänna inte får, på grund av det kända eller väntade innehållet i en tryckt skrift eller ett medium enligt YGL, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten. Av detta följer att det inte är en- dast den styrkta spridningen som är avgörande för frågan om grund- lagsskydd föreligger för en teknisk upptagning utan ursprungs- uppgifter. I ett tidigt skede i framställningsprocessen är det i stället den avsedda spridningen som är avgörande. Det kan därvid vara så att inget exemplar ännu har framställts eller så att endast något eller några få exemplar framställts när frågan om grundlagen är däremot utrett tillämplig uppkommer. Som framgått ovan anger HD också i NJA 2002 s. 583 att det i flera den lydelse av licenshavarens ärenden YGL som trädde i kraft den 1 januari 1999 och än mer i den lydelse som gäller sedan den 1 januari 2003 får anses ha kommit till uttryck att skydd enligt YGL för spridning genom utlämnande av tekniska upptagningar förutsätter att en samlad upplaga kommit till stånd eller avsetts (kursiverat här) komma till stånd vid ett och samma tillfälle. HD anger vidare att detta får anses gälla även när det är fråga om en print on demand- verksamhet av mera betydande omfattning. Mot bakgrund av ovan redovisad lagtext, förarbeten och praxis anser beredningen att följande kan anses gälla i fråga om förut- sättningar för att YGL skall vara tillämplig på tekniska upptag- ningar utan ursprungsuppgifter. Xxxxx enligt YGL för spridning genom utlämnande av tekniska upptagningar förutsätter att en samlad upplaga kommit till stånd eller avsetts komma till stånd vid ett och samma tillfälle. Enligt HD gäller detta även när det är fråga om en print on demand-verksamhet av mera betydande omfattning. YGL:s skydd blir då tillämpligt på en sådan verksamhet endast under förutsättning att beställningar inkommit eller kan förutses inkomma i sådan omfattning att en upplaga kommer till stånd under en begränsad sammanhängande tid. För att en upplaga skall anses föreligga eller vara avsedd att framställas krävs att minst ett tiotal likadana exemplar framställts eller avses framställas under en tid av högst omkring en månad. När det gäller frågan hur man skall bedöma en print on demand- verksamhet där ännu inga tekniska upptagningar har funnits bristerbeställts eller framställts gör beredningen följande överväganden. Eftersom print on demand-verksamhet innebär att tekniska upptagningar fram- ställs endast efter beställning blir frågan om en samlad upplaga kommer att framställas vid ett och samma tillfälle helt beroende av hur många beställningar som inkommer, framför allt såtillvida när de inkommer och vad de avser. Frågan om grundlagsskydd för de tekniska upptagning- arna står alltså utom kontroll av den som driver verksamheten.5 Ett påstående från den som driver verksamheten om att han kommer att framställa en samlad upplaga vid ett och samma tillfälle bör därför enligt beredningens mening inte utan vidare tas för gott. Det bör framgå att förhållandena är sådana att det saknas inskannade underlag, att kan förväntas in- komma minst ett tiotal beställningar avseende samma tekniska upptagning inom en tid av högst omkring en månad. Utgångspunk- ten när det i flera fall saknas kommentarer och rimlighetsbedömningar i underlagen (avseende avvikelser från UC respektive påtagliga och snabba värdestegringar) samt att licenshavaren utgått ifrån schablonkostnader också i fall gäller print on demand-verksamhet där man, det ännu inte har beställts eller framställts ett tiotal likadana tekniska upptag- ningar inom en sådan tidsperiod bör alltså enligt företagets regelverk, ska utgå från den verkliga kostnaden. Företagets regler har stöd i lag. Härtill ska läggas att licenshavaren felaktigt har intygat att licenshavaren inte varit föremål för någon anmälan hos Swedsec. Vad licenshavaren har anfört om hur det i praktiken fungerade på kontoret och om att vissa av ärendena beretts i samråd med licenshavarens chef fritar inte licenshavaren från ansvar för överträdelserna. Förhållandena kan emellertid i viss mån beaktas vid bestämmandet av påföljden. Överträdelserna är sammantaget med den tidigare varningen sådana att påföljden för dem bör bestämmas till en återkallelse. Med beaktande av vad som sagts i föregående stycke och med hänsyn till att det inte kan anses visat att licenshavaren medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen kan återkallelsen tidsbegränsas så beredningens mening vara att den avser tiden fram till årets utgång.inte faller in under grundlagsskyddet. Den

Överväganden. Ingen av parterna har begärt muntlig förhandling. Disciplinnämnden har tagit del av handlingarna i ärendet. Disciplinnämnden gör följande bedömning. Licenshavaren tilldelades år 2021 har inte hört av sig i ärendet. Det finns inte grund för att ifrågasätta företagets ovan redovisade uppgifter och disciplinnämnden lägger därför dessa till grund för sin bedömning. Av företagets interna regler avseende den interna kreditprocessen, vilka är i linje med lag och Finansinspektionens allmänna råd om kreditriskhantering, framgår bl.a. att en varning kredit ska föregås av disciplinnämnden kreditbeslut varefter avtal med kunden samt säkerhet för underlåtenhet krediten ska registreras och undertecknas av kredittagare och pantsättare. Vidare ska vid bolån kunden få information enligt ett standardiserat EU-faktablad anpassat till kunden, som därefter ska ha viss betänketid för att uppdatera kundkännedom överväga erbjudandet. Förskottskonton får användas för bokning av fordran eller skuld i förhållande till allmänheten eller inhemska banker för poster av tillfällig natur eller för fordran eller skuld i förhållande till kontor eller avdelningar inom företaget. I fråga om anordningsrätt ska anordning signeras av två tjänstemän och underlåtenhet att anmäla uppdrag utanför vara slutförd innan utbetalning sker. Licenshavaren har genom sitt agerande överträtt företagets regler om hantering av kreditärenden samt exponerat företaget för väsentliga kreditrisker. Han har därigenom allvarligt åsidosatt vad som ålegat honom i tjänsten. Företagets anmälan innefattar ett antal allvarliga påståenden, bl.aDet har varit fråga om upprepade överträdelser till betydande belopp. om fabricerade underlag, om Han har genom sitt handlande även utsatt berörda kunder för väsentliga risker. Disciplinnämnden anser att uppgivna motringningar till arbetsgivare inte har gjorts och om licenshavarens agerande är så allvarligt att inkomster och kostnader anpassats efter vad som varit fördelaktigt från kundens synpunkt. Det kan emellertid inte, mot licenshavarens nekande, anses utrett att denne medvetet godtagit fabricerade underlag eller medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen (häribland att licenshavaren motringt utan att ha gjort det). Det är däremot utrett att det i flera av licenshavarens ärenden har funnits brister, framför allt såtillvida att det saknas inskannade underlag, att det i flera fall saknas kommentarer och rimlighetsbedömningar i underlagen (avseende avvikelser från UC respektive påtagliga och snabba värdestegringar) samt att licenshavaren utgått ifrån schablonkostnader också i fall där man, enligt företagets regelverk, ska utgå från den verkliga kostnaden. Företagets regler har stöd i lag. Härtill ska läggas att licenshavaren felaktigt har intygat att licenshavaren inte varit föremål för någon anmälan hos Swedsec. Vad licenshavaren har anfört om hur det i praktiken fungerade på kontoret och om att vissa av ärendena beretts i samråd med licenshavarens chef fritar inte licenshavaren från ansvar för överträdelserna. Förhållandena kan emellertid i viss mån beaktas vid bestämmandet av påföljden. Överträdelserna är sammantaget med den tidigare varningen sådana att påföljden för dem hans licens bör bestämmas till en återkallelse. Med beaktande av vad som sagts i föregående stycke och med hänsyn till att det inte kan anses visat att licenshavaren medvetet medverkat till att ta med felaktiga uppgifter i underlagen kan återkallelsen tidsbegränsas så att den avser tiden fram till årets utgångåterkallas.