Common use of Benchmarkförordningen Clause in Contracts

Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler har processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den s.k. Benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014) som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Benchmarkförordningen har, per dagen för Grundprospektet, inte tillämpats under en tillräckligt lång tidsperiod för att bedöma dess fulla effekt och praktiska tillämpning. Det finns därför en risk att Benchmarkförordningen kommer att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur exempelvis leda till ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven, och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, och i förlängningen att vissa referensräntor helt kan komma att upphöra att publiceras. Om en referensränta som tillämpas för viss MTN (såsom STIBOR eller EURIBOR) upphör att publiceras så riskerar det att negativt påverka innehavare av sådan MTN. Det är osäkert i vilken utsträckning som ändringar i Benchmarkförordningen och/eller upphörandet av någon referensränta kan påverka innehavare av MTN, men det utgör en väsentlig risk för avkastningen på MTN.

Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler har processen Processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms har varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta omdebatterad på senare tid, vilket har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den s.k. Benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning resultat (EU) nr 596/2014”Benchmarkförordningen”) som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Benchmarkförordningen har, per dagen för Grundprospektet, inte tillämpats under en tillräckligt lång tidsperiod för att bedöma dess fulla effekt och praktiska tillämpning. Det finns därför en risk att Benchmarkförordningen kommer kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan , vilket i sin tur exempelvis kan leda till exempelvis ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Som ett exempel kan nämnas att Riksbanken sedan en tid tillbaka tillhandahåller och publicerar den transaktionsbaserade referensräntan Swestr (Swedish krona Short Term Rate) som på längre sikt kommer kunna användas som ett alternativ till STIBOR även för längre räntebindningstider. Vidare kan de ökade administrativa kraven, och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, och i förlängningen eller att vissa referensräntor helt kan komma att upphöra upphör att publiceras. Om en referensränta som De Allmänna Villkoren innehåller alternativa tillvägagångssätt för att fastställa räntebasen för det fall EURIBOR eller STIBOR, vilka kan tillämpas för viss MTN (såsom STIBOR eller EURIBOR) upphör MTN, inte kan fastställas vid en given tidpunkt. Det finns dock en risk att publiceras så riskerar det att negativt påverka sådana alternativa tillvägagångssätt inte är lika gynnsamma för innehavare av sådan MTN. Det är osäkert Vidare finns en risk att de svårigheter som kan uppstå i vilken utsträckning som ändringar i Benchmarkförordningen samband med att en alternativ räntebas ska bestämmas för utgiven MTN kan leda till tidskrävande diskussioner och/eller upphörandet av någon referensränta kan påverka innehavare av MTNtvister, men det utgör en väsentlig risk vilket skulle kunna få negativa effekter för avkastningen på MTNberörda Fordringshavare.

Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler har processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den s.k. Benchmarkförordningen benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014) (”Benchmarkförordningen”) som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Benchmarkförordningen harI och med att förordningen, per dagen tidpunkten för GrundprospektetGrundprospektets godkännande, inte har tillämpats under en tillräckligt lång tidsperiod för att bedöma tidsperiod, kan inte dess fulla effekt och praktiska tillämpningeffekter fullt ut bedömas. Det finns därför dock en risk att Benchmarkförordningen kommer kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklasbestäms, utvecklas eller ersätts. Detta kan i sin tur exempelvis leda till ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven, och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, och i förlängningen eller att vissa referensräntor helt kan komma att upphöra upphör att publiceras. Om så sker för en referensränta som tillämpas för viss MTN (såsom STIBOR eller EURIBOR) upphör att publiceras så riskerar skulle det att negativt påverka kunna få negativa effekter för en innehavare av sådan MTN. De Allmänna Villkoren innehåller alternativa tillvägagångssätt för att fastställa räntebasen för det fall EURIBOR eller STIBOR, vilka kan tillämpas för viss MTN, inte kan fastställas vid en given tidpunkt. Det finns dock en risk att sådana alternativa tillvägagångssätt inte är osäkert lika gynnsamma för innehavare av MTN. Vidare finns en risk att de svårigheter som kan uppstå i vilken utsträckning som ändringar i Benchmarkförordningen samband med att en alternativ räntebas ska bestämmas för utgiven MTN kan leda till tidskrävande diskussioner och/eller upphörandet av någon referensränta kan påverka innehavare av MTNtvister, men det utgör en väsentlig risk vilket skulle kunna få negativa effekter för avkastningen på MTNberörda Fordringshavare.

Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler har processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den s.k. Benchmarkförordningen benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014) som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Benchmarkförordningen har, per dagen för Grundprospektet, I och med att förordningen endast tillämpats en begränsad tidsperiod kan inte tillämpats under en tillräckligt lång tidsperiod för att bedöma dess fulla effekt och praktiska tillämpningeffekter fullt ut bedömas. Det finns därför dock en risk att Benchmarkförordningen kommer benchmarkförordningen kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur exempelvis leda till ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven, och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, leda till att aktörer inte längre kommer att vilja medverka vid bestämning av referensräntor, och i förlängningen eller att vissa referensräntor helt kan komma att upphöra upphör att publiceras. Om så sker för en referensränta som tillämpas för viss MTN (såsom STIBOR eller EURIBOR) upphör att publiceras så riskerar skulle det att negativt påverka innehavare av sådan MTN. Det är osäkert i vilken utsträckning som ändringar i Benchmarkförordningen och/eller upphörandet av någon referensränta kan påverka kunna få negativa effekter för en innehavare av MTN, men . Den 3 januari 2018 trädde den huvudsakliga delen av lagstiftningspaketet XxXXX XX/MiFIR ikraft. Detta innebär både en översyn av befintliga regler på värdepappersmarknaden samt införande av helt nya regler. Bland annat har rapporterings- och transparenskraven på räntemarknaden ökat. Detta kan leda till att de finansiella institutioner som agerar som mellanhänder vid handel med finansiella instrument blir mindre benägna att köpa in värdepapper i eget lager. Om så sker avseende ÅFs emitterade MTN kan det utgör leda till en väsentlig risk sämre likviditet för avkastningen på dessa vilket skulle kunna få negativa effekter för en innehavare av MTN.

Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler EURIBOR och STIBOR, som är referensräntor under MTN-programmets Allmänna Villkor, har processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan har implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den Den s.k. Benchmarkförordningen benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EUjuni) nr 596/2014) som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet tillhandahållande av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Benchmarkförordningen har, per dagen för Grundprospektet, inte tillämpats under en tillräckligt lång tidsperiod för att bedöma dess fulla effekt och praktiska tillämpning. Det finns därför dock en påtaglig risk att Benchmarkförordningen benchmarkförordningen kommer att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur exempelvis leda till ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven, kraven och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, kraven leda till att aktörer inte längre kommer vilja vill medverka vid bestämning av referensräntor, och i förlängningen referensräntor eller att vissa referensräntor helt kan komma att upphöra upphör att publiceras. Om så sker för en referensränta som tillämpas för viss MTN (såsom STIBOR eller EURIBOR) upphör att publiceras så riskerar skulle det att negativt påverka kunna ha väsentligt negativ effekt på avkastningen för en innehavare av sådan MTN. De Allmänna Villkoren innehåller en mekanik för att fastställa räntebasen för det fall EURIBOR eller STIBOR, vilka kan tillämpas för viss MTN, inte kan fastställas vid en given tidpunkt. Det finns dock en risk att sådana alternativa tillvägagångssätt inte är osäkert lika gynnsamma för innehavare av MTN. Vidare finns en risk att svårigheter kan uppstå i vilken utsträckning som ändringar i Benchmarkförordningen samband med att en alternativ räntebas ska bestämmas för utgiven MTN, vilket kan leda till tidskrävande diskussioner och/eller upphörandet tvister och vilket skulle kunna få negativa effekter för berörda investerare Följande allmänna villkor (”Allmänna Villkor”) skall gälla för lån som Hufvudstaden AB (publ) (org nr 556012-8240) (”Bolaget”) emitterar på kapitalmarknaden under detta MTN-program genom att utge obligationer i svenska kronor (”SEK”) eller i euro (”EUR”) med en löptid om lägst ett och högst femton år, s.k. Medium Term Notes (”MTN”). Det sammanlagda nominella beloppet av någon referensränta kan påverka innehavare av MTN, men det utgör en väsentlig risk för avkastningen på MTNMTN som vid varje tid är utelöpande får ej överstiga SEK TOLV MILJARDER (12.000.000.000) eller motvärdet därav i EUR om inte Bolaget och Emissionsinstituten (såsom definieras nedan) överenskommer om annat i enlighet med dessa Allmänna Villkor.

Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler har processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den s.k. Benchmarkförordningen benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014) 596/2014 som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Benchmarkförordningen har, per dagen för Grundprospektet, I och med att förordningen endast tillämpats en begränsad tidsperiod kan inte tillämpats under en tillräckligt lång tidsperiod för att bedöma dess fulla effekt och praktiska tillämpningeffekter fullt ut bedömas. Det finns därför dock en risk att Benchmarkförordningen kommer benchmarkförordningen kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur exempelvis leda till ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven, och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, och i förlängningen eller att vissa referensräntor helt kan komma att upphöra upphör att publiceras. Om så sker för en referensränta som tillämpas för viss MTN (såsom STIBOR eller EURIBOR) upphör att publiceras så riskerar skulle det att negativt påverka innehavare av sådan MTN. Det är osäkert i vilken utsträckning som ändringar i Benchmarkförordningen och/eller upphörandet av någon referensränta kan påverka kunna få negativa effekter för en innehavare av MTN, men . Den 3 januari 2018 trädde den huvudsakliga delen av lagstiftningspaketet XxXXX XX/MiFIR ikraft. Detta innebär både en översyn av befintliga regler på värdepappersmarknaden samt införande av helt nya regler. Bland annat har rapporterings- och transparenskraven på räntemarknaden ökat. Detta kan leda till att de finansiella institutioner som agerar som mellanhänder vid handel med finansiella instrument blir mindre benägna att köpa in värdepapper i eget lager. Om så sker avseende av Xxxxxxx emitterade MTN kan det utgör leda till en väsentlig risk sämre likviditet för avkastningen på dessa vilket skulle kunna få negativa effekter för en innehavare av MTN.