Se 1 § KtjL. exempelklausuler

Se 1 § KtjL.. När en beställare avser att bygga något är kvalitet och leverans särskilt viktigt, eftersom det är dyra projekt med lång livslängd. För en beställare är färdigställandetid och kvalitet centralt: en skola ska kunna användas så snart som möjligt och en motorväg ska klara trafikens påfrestningar under lång tid utan att behöva stängas av för renoveringar. Detta är viktigt både av investeringsskäl så som avkastning på sysselsatt kapital och, vad gäller det offentliga som beställare, för en god förvaltning av statens medel. Det finns otaliga exempel på entreprenader som blivit felaktiga och försenade med både små och stora konsekvenser. För att skydda beställarens intressen är det mycket vanligt med avtalsvillkor rörande så kallade avtalsviten. Dessa är inte bara ett skydd för en leverans i tid och till rätt kvalitet, utan även ett skydd för att säkerställa arbetsmiljö, miljö och annan lagstiftning där ett stort ansvar alltid åligger den som är byggherre. För att motverka brott mot vissa avtalsvillkor förenar man alltså dessa med ett avtalsvite. Vitesklausuler kan utformas på olika sätt. Exempelvis kan ersättningsskyldigheten utgöra ett fast belopp per överträdelse, en viss procentandel av kontraktssumman eller annan valfri ersättningsmodell kopplad till en viss prestation i avtalet. Fördelen med ett vite är att det går att utkräva vid avtalsbrott utan att skada behöver styrkas eller värderas. Man kan helt enkelt veta i förväg att en försening kostar till exempel 100 000 kr per månad, och underlättar för beställaren att få ersättning vid försening samt innebär en kalkylerbar risk för entreprenören. Samtidigt väcker viten ett antal problematiska frågor. Enligt allmänna dispositiva principer följer att den som genom avtalsbrott orsakar sin medkontrahent skada kan bli skadeståndsskyldig. Skadeståndet ska då beräknas på ett sådant sätt att den skadelidande parten försätts i samma ekonomiska förmögenhetssituation som om avtalsbrottet inte hade förekommit, alltså utifrån det positiva kontraktsintresset.7 Det uppkommer även frågor om hur vitet förhåller sig till den skadelidande partens rätt till skadestånd enligt dispositiv rätt. En sådan fråga är om vitet fungerar som en avtalad begränsning av skadeståndet. I så fall saknar den skadelidande parten rätt till ersättning för eventuella skador som överstiger det föreskrivna vitet. Alternativt ska den skadelidande parten både kunna kräva vitet och, om skadan bevisligen