Sammanfattning och slutsatser. Rätten till ett vite enligt avtal uppkommer enligt det eller de avtalsvillkor som framgår av avtalet. Ett typfall är en försening som ger rätt till vite vid var påbörjad vecka. Det betyder att rättigheten, och skyldigheten, till ett vite uppkommer direkt då förseningen är ett faktum. På samma sätt som en betalningsskyldighet uppstår vid ett visst datum på ett skuldebrev. Xxxx en part göra gällande en uppkommen vitesrättighet kommer en domstol att tolka avtalets innehåll. Att det enbart känns betungande eller orättvist är inte skäl nog att domstolen genom jämkning ska ändra avtalet. Den möjligheten finns enligt 36 § AvtL men har högt ställda krav och som framgår av rättsfallen i denna framställning kommer jämkning endast på fråga undantagsvis. Ett avtals rättigheter är inte absoluta och precis som HD vid flera tillfällen uttalat, är avtalsvillkor att se utifrån avtalet som sin helhet. Därför bör även ombuden förväntas agera utifrån avtalets helhet och inte enskilda villkor. Eftergifter av redan uppkomna vitesrättigheter ska skiljas från jämkningar på så vis att en eftergift inte på något sätt innebär att avtalet har ändrats. För att en eftergift ska få en bindande verkan krävs en uttryckt viljeförklaring enligt allmänna avtalsrättsliga principer.148 Så länge denna det inte är uttryckt, kvarstår rättigheten som en fordran enligt de regler om preskription som följer av lag eller avtal. Undantag finns givetvis. Så som HD uttalar i NJA 2017 s.203 ”Kravmjölken”, förutsätter särskilt långa avtal att parterna har en lojal samverkan mellan varandra. Det bryter mot allmänna kontraktsrättsliga principer att påföljder på grund av avtalsbrott inte meddelas av den part som känner till detta under lång tid, trots att rättigheten följer av preskriptionsregler, med rättsföljden att anspråket förfaller. Detta gäller då särskilt om motparten fått intrycket att rättigheten har eftergivits. En sådan situation påverkar inte nya situationer och avtalet har inte ändrats. Däremot kan en generös tillämpning av ett avtal innebära att avtalet ändras, om parterna är 148 Jfr 1 kap. AvtL om slutande av avtal. överens om eller motparten har fog att utgå från detta, samt att den passiva avtalsparten varit medveten om att tillämpningen inte är samma som avtalets lydelse.149 Inom standardavtalen har parterna en underrättelseskyldighet som gäller utan dröjsmål, vid exempelvis ändrade omständigheter av betydelse för entreprenaden. Att underlåta att underrätta motparten enligt denna bestämmels...
Sammanfattning och slutsatser. Genomförandet av de åtgärder som har planerats inom ramen för de regionala tillväxtavtalen har kommit igång. 18 län redovisar att per den 15 september 2000 har be- slut tagits om totalt 2 585 miljoner kronor. Av informa- tionen från 15 av länen framgår att staten (49 %), den privata sektorn (25 %) och kommunerna (8 %) är de största fnansiärerna. EU-medel uppgår hittills endast till 6 % men väntas öka i takt med att strukturfondspro- grammen genomförs i ökad utsträckning. Den fnansiella informationen är ofullständig och skall tolkas försiktigt. • Länsarbetsnämnderna och länsstyrelser/självstyrelse- organ svarar för 42 % respektive 36 % av den statliga fnansieringen. Statens fnansiella engagemang varie- rar mellan länen, är störst i Norrbotten och lägst i Uppsala län. Uppsala tillsammans med Stockholm och Västra Götaland är de län som uppvisar störst antal olika fnansiärer till sina tillväxtavtal. • Tillväxtavtalen i 18 län omfattar sammanlagt 1 624 olika projekt. I genomsnitt avsätter man 1,5 miljoner kronor per projekt. Hälften av medlen går till insatser för företagsutveckling och entreprenörskap. En fjärde- del av medlen satsas på kompetensutveckling och forskning och utveckling. • Tillväxtavtalen leder till att offentliga och även privata resurser som satsas för att främja tillväxt och syssel- sättning blir synliga. • Enligt en majoritet av samordnarna bidrar tillväxtavta- len till effektivare samordning av resurser för regional tillväxt. De får stöd i sin uppfattning av närmare 70 % av företrädare för stat, företagsorganisationer och landsting. Däremot instämmer endast 30 % av företagen i detta. • Tillväxtavtalen har medverkat till att s.k. en-dörr-in- lösningar bildas i några län. Arrangemanget skall dels underlätta för företag, organisationer m.fl. som ansöker om projektmedel, dels fungera som ett gemensamt forum för fnansiärer att diskutera projektansökningar och bedöma om de överensstämmer med det regiona- la tillväxtavtalets mål och intentioner. • Statens roll som medfnansiär av tillväxtavtalen upp- fattas som otydlig och olika statliga aktörer har skilda uppfattningar om vilken deras roll i avtalsarbetet är. Detta har i sin tur skapat en osäkerhet kring proces- sen. Tillväxtavtalets värde som ett instrument för regionala förhandlingar anses vara begränsat. • En förutsättning för att de regionala tillväxtavtalen skall kunna vidareutvecklas som instrument för sam- ordning av resurser för regional tillväxt och sysselsätt- ning är att de statsfnansie...
Sammanfattning och slutsatser. Anledningen till att Xxxxx Xxxxxx-målet blev så uppmärksammat var naturligtvis mycket tack vare huvudpersonen själv, men också att det kom i en tid då frågan diskuterades i avhandlingar och artiklar. Mot bak- grund av denna diskussion och tidigare praxis formulerade högsta instans en kort, men kärnfull, dom. Det finns sålunda all anledning att tro att den skrevs med ett stort bakomliggande intentionsdjup. Lägger man därtill att omständigheterna är enkla att begripa, princip- frågan i domen är klar och utgången lätt att förklara, så har man ett klart och handfast prejudikat, som kan användas som riktmärke i mycket mer
16. Se Xxxxx Xxxx, Skattenytt 2008 s. 233. komplicerade händelseförlopp. Fallet väcker också lätt studenternas intresse och därmed har man också fått ett skolboksexempel. Det är därför många som med hjälp av Xxxxx Xxxxxx snabbt kan erinra sig att ”den som haft inkomsten inte kan undgå skattskyldighet genom att styra den till annan” och att ”genom att destinera, styra, dis- ponera över en tillgång tillgodogör man sig dess värde”. Som sådana är de mycket goda tumregler. Uttrycken styra, destinera och/eller disponera över kan i rättsligt avse- ende mer precist uttryckas förfoga över (förfoganderätt). Mot den rätts- dogmatiska bakgrund som målet fördes till högsta instans pekar det mesta alltså på att det är civilrätten som är – och borde vara – avgörande om någon ska ha fått inkomst (förvärvat ett vederlag) från ett tillfälligt uppdrag. Oavsett hur man sedan förfogar över vederlaget – eller just där- för att man förfogar över det (man måste ju då ha tillgodogjort sig det) – är det att hänföra till skattepliktigt inkomst. Det är sålunda två omständigheter som behövs för att bli skattskyldig när tredje part får ett penningbelopp eller en naturaförmån vid tillfälliga uppdrag: 1. Ett intjänat vederlag och 2. ett förfogande till förmån för den tredje parten. Om det brister i det första ledet, ett uppdrag som inte sker mot veder- lag (dvs. är vederlagsfritt), spelar det således sedan ingen roll vad ”upp- drags-/arbetsgivaren” sedan gör eller ens vad arbetet möjliggjort, t.ex. att berika uppdragsgivaren, hjälpa uppdragsgivaren att rädda företaget (spara kostnader), möjliggöra för arbetsgivaren att skänka en gåva till väl- görande ändamål (Folkets hus-bygget på 50-talet) eller för arrangören av en pop-konsert att samla in pengar till sjukdomsbekämpning eller hungerkatastrofer, m.m. Det finns ingen regel i detta sammanhang för en ”fiktiv inkomst”, inte he...
Sammanfattning och slutsatser. I ett land som Bangladesh fungerar inte hela den demokratiska processen. De lagar som arbetarna inte känner till existerar oftast inte heller i realiteten utan bara som paragrafer. En stor bidragande orsak till att de inte alltid efterföljs kan vara korruptionen, och att kontrollen av att reglerna efterföljs på arbetsplatser inte är speciellt omfattande. H&M kan mycket väl vara en pådrivande faktor till att stärka demokratiska normer och förbättra lagstiftningen. Multinationella företag som agerar på den globala arenan, speciellt i utvecklingsländer som är institutionellt svaga, kan till viss del komma att agera som en sorts politiska aktörer. Detta eftersom man arbetar med frågor som berör ökade levnadsstandarder, fattigdom, arbetsrätt och utbildning. Frågor som inte ska ses som några avskärmande problem. När lagarna implementeras genom Global Framework Agreement kan det vara problematiskt att det sker genom en icke-demokratiskt vald aktör. Det kan däremot stärka tilliten till demokratin och den bangladeshiska regeringen eftersom det ändå synliggör resultatet av politiskt arbete. Att ha kunskap om de arbetsrättsliga lagarna skapar dessutom en medvetenhet hos den enskilde arbetaren. Den information som skall förmedlas via Global Framework 240 ibid. s.1. 241 ibid. s.1. Agreement ger arbetstagarna en bra kunskapsbas gällande sina rättigheter och en möjlighet att arbeta för förbättrade sådana. Avtalet i sig är inte en mirakellösning för de problem som uppstått, och fortfarande uppstår, för världens arbetstagare. Istället är avtalet ett unikt bidrag som ger arbetstagarna en röst och ett inslag som kan stärka demokratin. Avtalet bör ses som ett verktyg och om det implementeras och underhålls på rätt sätt kan det vara grunden till en förtroendefull, konstruktiv och ansvarstagande relation som i det långa loppet förbättrar arbetstagarnas levnadsstandard. Avslutningsvis är det viktigt att poängtera att denna studie enbart fokuserar på ett av många multinationella företag. Därför är det nästintill naivt att kunna dra några generella slutsatser om hur Code of Conduct eller Global Framework Agreement som redskap, eller H&M:s arbete med Corporate Social Responsibility för den delen, kan påverka arbetstagarnas arbetsvillkor. Studien kan snarare ses som ett bidrag till att förstå hur den internationella textilindustrins aktörer förändrar sitt arbete och hur internationella kollektivavtal kan vara en pådrivande faktor till förbättrad lagstiftning, och i sin tur öka levna...
Sammanfattning och slutsatser. Antalet godkända arbetssjukdomar har minskat under perioden 1994 – 2014. Den främsta orsaken till det är förändringar i bevisregeln och prövningstillfälle i den lagstadgade arbets- skadeförsäkringen samt införandet av rehabiliteringskedjan i den allmänna sjukförsäkringen. • Sedan 2011 har dock antalet godkända arbetssjukdomar ökat svagt. • Den största minskningen av godkända arbetssjukdomar har skett bland arbetssjukdomar med diagnoser i skelettet och rörelseorganen. • De största grupperna diagnoser som får avslag i proportion till antalet anmälningar är psykiska sjukdomar och sjukdomar i skelettet och rörelseorganen. • Andelen kvinnor av de som får godkända arbetssjukdomar har minskat. 1994 – 1995 var 34 procent kvinnor. Under 2013 – 2014 var 19 procent kvinnor. • Antalet anmälningar om arbetssjukdomar har ökat. År 2014 kom det in mer än dubbelt så många anmälningar som 2009. Detta har ett samband med införandet av webbanmälan hos AFA Försäkring 2012. • Anmälning om arbetssjukdom kommer in tidigare i sjukperioden än vad det gjorde tidigare. Sedan 2012 har antalet anmälningar som inkommer samma år som visandeåret ökat. • Vi ser ett samband mellan antalet godkända arbetssjukdomar och antalet beviljade sjuk- och aktivitetsersättningar. Det beror enligt vår åsikt på att Försäkringskassan oftast inte prövar arbetssjukdom förrän vid livräntetidpunkten som i sin tur ofta sammanfaller med prövning av sjuk- och aktivitetsersättning. • Medelåldern bland de som får godkänd arbetssjukdom har ökat under mätperioden. Det beror på att majoriteten av ILO-sjukdomarna visar sig sent i arbetslivet. Exempelvis bullerskador. • Det är inte meningsfullt att jämföra antalet godkända arbetssjukdomar i närtid med tidigare perioder eftersom det finns en eftersläpning i godkännande av arbetssjukdomar på grund av regelverket.