Skälig ersättning. Leverantören ger varje anställd person 2 minst minimilönen eller den rådande branschlönen i anställningslandet, beroende på vilken som är högst, förser varje anställd med en tydlig, skriftlig redogörelse för varje löneperiod och gör inte avdrag från arbetarens lön för disciplinära överträdelser. Arbetstimmarna per vecka får inte överstiga de lagstadgade gränserna. Lönen ska betalas direkt till den anställda i tid och i sin helhet. Den lägsta godtagbara lönenivån är minimilönen enligt nationell lagstiftning. Följande konventioner gäller som minimum: • ILO:s konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor. • ILO:s konvention nr 106 om veckovila. • ILO:s konvention nr 131 om fastställande av minimilöner.
Skälig ersättning. Kravet är baserat på ILO:s konvention 95, 102, 131 och 183, ILO:s rekommendation 85 och 135, Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, internationella konventionen för skydd av migrantarbetare och deras familjers rättigheter samt SDG 1 och 8. Leverantören ska: Som ett minimum efterleva de löner som föreskrivs av regeringars minimilönelagstiftning eller branschstandarder som är godkända utifrån kollektiva förhandlingar, beroende på vilket som är högst. Lönen ska avse normal arbetstid; Betala löner regelbundet, i god tid och på ett säkert sätt samt fullt ut i lagliga betalningsmedel. Delbetalning i form av ersättning "in natura" accepteras endast i enlighet med ILO:s specifikationer; Tillhandahålla uppgifter om lönen för en löneperiod i skriftlig och begriplig form; Bedöma löneskillnaderna noggrant och arbeta gradvis för att betala en levnadslön som är tillräcklig för att ge arbetarna och deras familjer en anständig levnadsstandard; Återspegla arbetarnas kompetens, ansvar, tjänsteår och utbildning i deras lönenivå; När en lönesats för produktion, kvot eller ackordsarbete fastställs, tillåta arbetare att tjäna minst en lön som motsvarar eller överstiger gällande lagliga minimilön, industristandarder eller kollektivavtal (i förekommande fall) inom normal arbetstid; Säkerställa att arbetare av alla kön och kategorier, såsom migrantarbetare och lokala arbetare, får samma ersättning för lika arbete och kvalifikationer; Genomföra avdrag endast på de villkor och i den utsträckning som lagen tillåter eller som fastställts i kollektivavtal. Avdrag som disciplinär åtgärd är inte tillåtet; Korrekt kompensera arbetare för alla typer av betald ledighet de har laglig rätt till; Tillhandahålla arbetarna de sociala förmåner som är lagligt beviljade, utan negativ påverkan på deras lön, tjänsteår, befattning eller befordran.
Skälig ersättning. I betänkandet föreslås en ny § 31 URL om att upphovsmannen ska ha rätt till skälig ersättning vid överlåtelse eller upplåtelse av förfoganderätten till ett verk. TU avstyrker förslaget. Upphovsmannens skydd mot oskäliga avtalsvillkor – och därmed rätt till skälig ersättning - säkerställs redan genom den ovan nämnda 36 § i avtalslagen. Bestämmelsen väcker också frågor kring när och av vem skälighetsbedömningen ska göras? I betänkandet hänvisas till ”omständigheterna i det enskilda fallet”. Anta att parterna enats om vad som för dem framstår som en skälig ersättning med beaktande av ett antaget nyttjande av verket, men att nyttjandet sedan blir ett helt annat (mycket högre eller mycket lägre). Är ersättningen då inte längre skälig? Skulle bestämmelsen ändå införas måste dess dispositivitet tydligare framhållas.