Avtalssamverkan. År 2018 infördes i kommunallagen en bestämmelse som gäller avtalssamverkan med annan kommun. I 9 kap. 37 § KL framgår att en kommun genom avtalssamverkan kan låta en annan kommun utföra dess uppgift, sådan avtalssamverkan hindras inte av bestämmelsen om lokalisering i KL 2 kap. 1 §. Avtalssamverkan innebär att kommunen bibehåller huvudmannaskapet men överlåter själva utförandet till annan. Av 9 kap. 37 § 3 st KL framgår dock att om det i annan lag eller författning finns bestämmelser som avviker från paragrafen så ska de bestämmelserna tillämpas. Av 23 kap 3 § SkolL framgår att undervisning inom grundskolan och förskoleklassen inte får överlämnas på entreprenad. Bestämmelserna om avtalssamverkan är således inte tillämplig vad avser undervisning inom grundskola och förskoleklass.
Avtalssamverkan. Sedan den 1 juli 2018 finns enligt 9 kap. 37 § KL en möjlighet till avtalssamverkan mellan kommuner. Bestämmelsen innebär ett undantag från lokaliseringsprincipen. Enligt SKL är dock syftet med bestämmelsen inte att öka möjligheterna för kommuner och landsting att i konkurrens med privata företag delta i upphandlingar (Prop. 2017/2018:151, sid 31). Ett valfrihetssystem är visserligen ingen upphandling14 men skulle kunna jämställas med en sådan i det här sammanhanget eftersom det handlar om en situation där privata aktörer konkurrerar om uppdrag från det offentliga. Möjligheten att använda avtalssamverkan som ett sätt att öka tillgången till platser begränsas av bestämmelserna om var ett beslut om bostad med särskild service ska verkställas. I ”LSS- boken – Stöd till beslutsfattare och yrkesverksamma15” (sid. 143-144) beskrivs följande apropå verkställighet: Den grundläggande utgångspunkten är att insatser enligt LSS ska tillgodoses i den kommun där man är bosatt (16 § LSS, prop. 2000/01:6 s. 7 och 2000/01:SoU4). Inget hindrar emellertid att beslut verkställs i en annan kommun än bosättningskommunen (17 § LSS) men när det gäller beslut om bostad enligt 9 § 8 eller 9 LSS krävs särskilda skäl (16 c § LSS). Vad som avses med särskilda skäl framgår av prop. 2000/01:6 och socialutskottets betänkande 2000/01:SoU4 (se hänvisning i prop. 2010/11:49 s. 93). Som exempel på situationer då särskilda skäl kan finnas nämns följande: • Det individuella behovet av anpassade lösningar och särskild kompetens i omvårdnaden kan vara så speciellt, t.ex. för personer som har ovanliga diagnoser eller har komplicerade funktionsnedsättningar, att det kan vara svårt att utforma insatser med god kvalitet i den egna kommunen. • I kommuner med ett litet befolkningsunderlag och få personer med funktionsnedsättningar kan det i vissa fall vara svårt att anordna även permanent bostad med särskild service med god kvalitet för dem som är bosatta i den egna kommunen. Framför allt kan det uppstå svårigheter med att erbjuda valmöjligheter för den enskilde mellan olika boendegrupper t.ex. vad gäller åldersfördelning och personalens kompetens. Det kan därför finnas behov av samverkan mellan kommuner för att kunna erbjuda fler alternativ som passar för personer med olika behov av stöd. • Praktiska svårigheter att ordna boende på hemorten. • Då den enskilde har önskemål om vissa speciella boendeformer, exempelvis sådana som bedriver antroposofisk verksamhet.