SYMPTOM. Sjukdomsyttring eller tecken på sjukdom. Symptom anses föreligga även om sjukdomsyttringen tillfälligt har upphört på grund av medicinering eller annan vård.
SYMPTOM. Sjukdomsbilden utgörs initialt (pre-hemorragisk fas) av ett ofta hastigt insjuknande med ospecifika, influensalika symptom, såsom feber, huvudvärk, myalgi/artralgi, kräkningar, diarré och allmän svaghet. Vissa kliniska särdrag kan förekomma:
SYMPTOM. I publicerade rapporter har symptombilden innefattat feber och hosta som följs av tilltagande andningsbesvär som inte sällan kräver andningsstöd och intensivvård • Under första sjukdomsdygnen förekommer fall med enbart muskelvärk och feber, utan luftvägssymptom • Xxxxx har inte varit ett obligat symptom i alla konstaterade fall • Diffusa mag-tarmsymptom har rapporterats i ca en tredjedel av fallen vid MERS- CoV och förekommer även vid SARS-CoV • Andra rapporterade symptom: halsont, huvud-, muskel- och ledvärk
SYMPTOM. Efter bett av pestsmittad loppa insjuknar patienten akut med hög feber, huvudvärk och förstoring av de lymfkörtlar som är belägna i anslutning till bettstället – böldpest. Försto- ringen kan bli mycket uttalad, och smältning av infektionshärdarna med spontan tömning genom huden. Hudblödningar med vävnadsdöd kan uppträda, vilket är bakgrunden till begreppet "svarta döden". Bakteriemi med sepsis kan även uppstå. Om inte behandling sätts in i tid är död- ligheten vid böldpest över 50 procent. Om pestbakterierna når lungorna, antingen via bakteriemi eller via inhalation av bakte- rien, kan man insjukna i lungpest, där förloppet är särskilt snabbt och dödligheten nästan 100 procent utan behandling.
SYMPTOM. Hos sjukhusvårdade allvarligare fall har man sett svåra luftvägssymtom, ofta kombinerat med uttalade diarréer. Beskrivna komplikationer är encefalit, koagulationspåverkan med DIC-bild samt lever- och njursvikt. Dessa verkar kunna förekomma utan samtidiga luft- vägssymtom.
SYMPTOM. Initiala symptom saknas ofta helt men buksmärtor, illamå- ende och kräkningar kan uppträda inom några timmar och fortsätta under 1–2 dygn. Hos patienter som intagit toxisk dos och som inte i tid behandlas med antidot uppträder efter 1½–2 dygn tecken på levercellskada som i regel kulminerar efter 3–4 dagar. Laktatstegring (ökad mjölksyra på grund av en syrefattigare miljö) och hypokalemi (låg halt av kali- umjoner i blodet) kan ses framför allt under första dygnet. Njurskada kan förekomma sekundärt till leversvikt och är i undantagsfall enda symptom. Vid extremt höga koncentra- tioner paracetamol har medvetslöshet i kombination med acidos observerats. Blodprover tas för att utvärdera skadan på levern och för att få vägledning om den bakomliggande orsaken. Rönt- genundersökningar som ultraljud och datortomografi kan utföras, och ibland behöver man ta vävnadsprover på levern. Utan att mäta koncentrationen av paracetamol i blodet är det inte lätt att diagnostisera paracetamolförgiftning. För- ändringarna i både symptom och lab-prover är mycket blyg- samma tidigt i förloppet. Därför kan förgiftningen få mycket allvarliga konsekvenser om förgiftningen förblir obehandlad. Som i värsta fall kan leda till akut levertransplantation eller dödsfall.
SYMPTOM. Tidpunkten för när de första symptomen visar sig varierar från tidig vuxenålder till mycket sent i livet. I Sverige är genomsnittsåldern för de första symptomen drygt 50 år. Familjär amyloidos med polyneuropati är en dödlig sjukdom, och utan behandling är den ge- nomsnittliga överlevnaden enligt Socialstyrelsen mellan 9 och 13 år från det att man insjuknar. Sjukdomen verkar ha ett något snabbare förlopp om man insjuknar i unga år. I vissa familjer är dock sjukdomsutvecklingen långsammare, och det finns de som lever mer än 20 år efter att symptomen visat sig. Vad detta beror på är ännu inte klarlagt. De första symptomen är vanligtvis domningar, stickningar eller värk från fötterna (polyneuro- pati). En vanlig beskrivning är att det känns som att gå på kuddar. Det finns också de som till en början får hjärtrytmrubbningar (arytmier), besvär från mag-tarmkanalen, äggvita i urinen (proteinuri) eller ofrivilligt minskar i vikt. Ärftlig transtyretin amyloidos kan delas in i olika stadier av familjär amyloidos med polyneu- ropati (FAP-stadier 1–3). Vid stadium 1 är gångförmågan oförändrad, mestadels förekommer lindrig sensorisk, motorisk och autonom neuropati i nedre extremiteterna. Stadium 2 kräver assistans i samband med gång, mestadels förekommer måttlig försämring i nedre extremiteter, övre extremiteter och bål. Stadium 3 innebär säng- eller rullstolsbundenhet med muskelsvag- het, ofta förekommer rubbningar i tarm- och urinblåskontrollen. Det är vanligt att hjärtmuskeln är förtjockad på grund av inlagring av transtyretin i vävnaden (hypertrof kardiomyopati). Kardiomyopatin leder till en styvare hjärtmuskel med följden att hjärtats pumpförmåga försämras. Nedsatt pumpförmåga visar sig som ökad trötthet, nedsatt kondition, andfåddhet och ansamling av vätska i kroppen. Dödsorsaken beror vanligen på hjärtsvikt, hjärtarytmi eller infektioner.