Common use of Grunder Clause in Contracts

Grunder. Han har ingen minnesbild av att han skulle ha frågat familjen NN om det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbank. Alldeles oavsett vad som sades före och vid kontraktsskrivningen, meddelade familjen ▇▇ hans assistent i ett mejl den 11 mars 2021 att ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kom- mer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] före den 13/8”. De lånade med- len enligt familjen NN skulle överföras till Storbanken innan tillträdesdagen, blev det Storbanken som fick hantera tillträdet och inte Mellanbanken. Storbanken tog ut en avgift om 5 000 kr för tillträdet. Familjen NN:s påstående om att han ska ha uppgett att han missade att meddela sin assistent om korrekt tillträdesbank tillbakavisas. Sammanfattningsvis föreligger ingen oaktsamhet som kan läggas honom till last. Eftersom familjen NN i mejlet lämnade information om att medlen skulle överfö- ras till ett konto i Storbanken föreligger i vart fall skäl för jämkning. Mäklaren uppger att han inte har någon minnesbild av att han skulle ha frågat dem om det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbank. Det kan de samtliga vittna om att han frågade dem. Mejlet med meddelandet ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kommer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] för den 13/8”, som Mäkla- ren gett in, är taget ur sitt sammanhang. Eftersom Mäklaren hade uppgett att Storbanken skulle vara tillträdesbank, var de tillmötesgående och sa att de hade lånen i Mellanbanken, men att de kunde föra över pengarna till Storbanken. De var helt ovetande och oinformerade av Mäklaren om konsekvenserna av detta. Varför skulle de frivilligt ta på sig en extra kostnad på 5 000 kr om Mäklaren hade upplyst dem om detta? ▇▇▇▇▇▇▇▇ har tillbakavisat påståendet om att han missade att meddela sin assi- stent om korrekt tillträdesbank. Två av döttrarna i familjen, som närvarade vid tillträdet, kan vittna om att Mäklaren tog på sig ansvaret för det begångna felet och missen i kommunikation både med dem och med sin assistent.

Grunder. Han I första hand bestrids kravet på den grunden att hans uppsägning skedde efter överenskommelse med NN, genom YY, vid mötet den 2 juli 2020. Då uppsägning- en skett enligt överenskommelse finns inte någon skyldighet att utge skadestånd. I andra hand bestrids kravet på den grunden att hans uppsägning varit skälig och enligt god mäklarsed, mot bakgrund av den massiva, ogrundade och personliga kritik som riktades mot honom samt det uppenbara samarbetsproblem som fö- relåg vid tillfället. Det fanns inte någon möjlighet för honom att fortsätta arbetet då kritiken var personlig och omfattande med stora samarbetsproblem. I tredje hand bestrids kravet på den grunden att uppsägningen inte kan ha med- fört den påstådda skadan, med hänvisning till tidigare angivna omständigheter. Det fanns inte någon möjlighet för honom att fortsätta arbetet och uppsägningen skedde på det sättet att den inte medförde någon tidsförlust eller faktiskt skada för NN, då uppsägningen skedde vid en tidpunkt då man ändå hade valt att avstå från vidare förmedlingsåtgärder samt marknadsföring under sommaren. I fjärde hand bestrids talan på den grunden att de krav som riktats mot honom inte kan anses som skäliga utan framstår som alltför höga. Det finns inga bevis för att påstådd skada har ingen minnesbild uppkommit. Hon vill först säga att som en konsekvens av Mäklarens allvarliga och falska an- klagelser om hot från deras sida, har de anmält honom för förtal till polisen. Att de redan hade köpt lägenhet har ingenting att göra med tvisten. Mäklaren sa inte någon gång under hela samarbetet att han skulle ha frågat familjen NN om det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbankkände sig pressad av henne eller läget. Alldeles oavsett vad som sades före och vid kontraktsskrivningen, meddelade familjen ▇▇ hans assistent i ett mejl den 11 mars 2021 att ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kom- mer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] före den 13/8”. De lånade med- len enligt familjen NN skulle överföras till Storbanken innan tillträdesdagen, blev det Storbanken som fick hantera tillträdet och inte Mellanbanken. Storbanken tog ut en avgift om 5 000 kr för tillträdet. Familjen NN:s påstående om att Om han ska ha uppgett att han missade att meddela sin assistent om korrekt tillträdesbank tillbakavisas. Sammanfattningsvis föreligger ingen oaktsamhet som kan läggas honom till last. Eftersom familjen NN i mejlet lämnade information om att medlen skulle överfö- ras till ett konto i Storbanken föreligger i vart fall skäl för jämkning. Mäklaren uppger kände att han inte har någon minnesbild kunde utföra uppdraget på grund av för stressig situation, borde han ha sagt det och inte tackat ja till uppdraget. Angående påståendet att hon var pressad på grund av att han hon redan köpt en ny lägenhet: För att ge en psykologisk bedömning behöver man vara psykolog. Mäk- laren är så vitt hon vet inte psykolog och det faktum att hon tackade nej till två erbjudanden visar att hon inte alls kände sig pressad. Dessutom sa hon aldrig att hon var pressad – tvärtom. Hon sa från början att hon skulle ha frågat dem om tålamod för att få det gick bra att använda Storbanken pris som tillträdesbank. Det kan de samtliga vittna om att han frågade dem. Mejlet med meddelandet ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kommer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] för den 13/8”, som Mäkla- ren gett in, är taget ur sitt sammanhang. Eftersom Mäklaren hade uppgett övertalat henne med (för att Storbanken skulle vara tillträdesbankpåminna: hon hade två andra mäklare som bedömde värde till 4 100 000 kr, +- 100 000 kr. Mäklarens värdering var de tillmötesgående och sa att de hade lånen i Mellanbanken, men att de kunde föra över pengarna till Storbanken. De var helt ovetande och oinformerade av Mäklaren om konsekvenserna av detta. Varför skulle de frivilligt ta på sig en extra kostnad på 5 4 400 000 kr om Mäklaren hade upplyst dem om detta? ▇▇▇▇▇▇▇▇ har tillbakavisat påståendet om att han missade att meddela sin assi- stent om korrekt tillträdesbank. Två av döttrarna i familjen, som närvarade vid tillträdet, kan vittna om att Mäklaren tog på sig ansvaret för det begångna felet och missen i kommunikation både med dem och med sin assistentkr).

Grunder. Han JÖ har ingen minnesbild av till grund för talan hållit fast vid att han skulle ha frågat familjen NN om det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbankär uppfinnare till del av uppfinningen. Alldeles oavsett vad som sades före och vid kontraktsskrivningen, meddelade familjen ▇▇▇▇▇▇ hans assistent i ett mejl den 11 mars 2021 har till grund för talan åberopat att ”vi kommer bolaget har bättre rätt till del av uppfinningen än Targian. Targian har till grund för sitt bestridande hållit fast vid att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kom- mer JÖ inte är uppfinnare till någon del av uppfinningen samt att föra över allt Goodit till vårt konto i [Storbanken] följd härav inte har bättre rätt till någon del av Targians ansö- kan. Targians ansökan (nr 0100685-7) bygger på kunskap som – före den 13/828 februari 2001 då Goodits ansökan (nr 9903040-5) blev offentlig – överförts från JÖ till LE, vilken antecknats som uppfinnare i Targians ansökan. Denna kunskap har hämtats från Goodits patentansökan och överförts till LE av patentombudet MK, som vid den aktuella tiden arbetade vid ▇▇▇▇▇▇▇ patentbyrå, trots att denne var bunden av ett sekretessavtal med Posten som då var innehavare av sistnämnda ansökan. Sekretessavtalet, som är dagtecknat den 20 oktober 2000, tillkom vid ett möte samma dag, där Posten företräddes av patentombudet BÖ och Targian av MK. I avtalet anges att Posten och ▇▇▇▇▇▇▇ kommit överens om ”att respektive bolags patent- ombud får ta del av respektive bolags patentansökan i syfte att ut- röna huruvida något av patentansökningarna skulle kunna utgöra hinder för Targian AB eller Posten AB att fullfölja sin respektive exploatering av respektive uppfinning”. De lånade med- len Vidare förband sig ombu- den ”att till endast respektive parts uppdragsgivare utlämna in- formation avseende huruvida hinder att exploatera respektive bo- lags uppfinning föreligger”. MK fick vid mötet en övergripande och initierad kunskap om innehållet i Goodits patentansökan, vilken han och Targian sedan tog fördel av när de medvetet kopierade Goodits ansökan vid offentliggörandet den 28 februari 2001. Med utgångspunkt i antalet ord i Targians ansökan hämtades ca 80 procent av dess innehåll från Goodits ansökan. Även tilläggen i Targians ansökan hämtades från Goodits ansökan, men dessa är ”omskrivna”. Trots att innehållet i Targians ansökan i huvudsak är hämtat från Goodits ansökan var det inte möjligt att göra arbetet på en dag. ▇▇▇▇▇▇▇ patentansökan har inte uppgetts som närmast liggande tidigare känd teknik i någon av de ansökningsversioner som in- getts av ▇▇▇▇▇▇▇, trots att så stor del av innehållet härrörde från Goodits ansökan. Även till de delar som kopierats från Goodits och ▇▇▇ patentansökan har LE antecknats som uppfinnare. Targian har också vid marknadsföring av sina produkter gjort gällande att dess i målet aktuella ansökan omfattade uppfinningen enligt familjen NN skulle överföras till Storbanken innan tillträdesdagen, blev det Storbanken som fick hantera tillträdet och inte MellanbankenGoodits ansökan. Storbanken tog ut en avgift om 5 000 kr för tillträdet. Familjen NN:s påstående om Senare har dock Targian vitsordat att han ska ha uppgett att han missade att meddela sin assistent om korrekt tillträdesbank tillbakavisas. Sammanfattningsvis föreligger ingen oaktsamhet som kan läggas honom till last. Eftersom familjen NN i mejlet lämnade information om att medlen skulle överfö- ras till ett konto i Storbanken föreligger i vart fall skäl för jämkning. Mäklaren uppger att han inte har någon minnesbild bolagets uppfinning är beroende av att han skulle ha frågat dem om det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbankGoodits. Det kan de samtliga vittna om att han frågade dem. Mejlet har således inte förelegat något utvecklingssamarbete mellan JÖ och uppfinnaren LE i samband med meddelandet ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kommer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] för den 13/8”, som Mäkla- ren gett in, är taget ur sitt sammanhang. Eftersom Mäklaren hade uppgett att Storbanken skulle vara tillträdesbank, var de tillmötesgående och sa att de hade lånen i Mellanbanken, men att de kunde föra över pengarna till Storbanken. De var helt ovetande och oinformerade av Mäklaren om konsekvenserna av detta. Varför skulle de frivilligt ta på sig en extra kostnad på 5 000 kr om Mäklaren hade upplyst dem om detta? ▇▇▇▇▇▇▇▇ har tillbakavisat påståendet om patentansökan. ▇▇▇▇▇▇ och ▇▇ menar istället att han missade att meddela i ▇▇▇▇▇▇▇▇ patentansökan ingår JÖs uppfinning i sin assi- stent om korrekt tillträdesbankhelhet. Två Även de av döttrarna i familjen, som närvarade vid tillträdet, Targian gjorda tilläggen kan vittna om att Mäklaren tog på sig ansvaret för det begångna felet och missen i kommunikation både med dem och med sin assistenthärledas till JÖs uppfinning.

Grunder. Han Till stöd för sin talan anför bolaget i huvudsak följande. Det anbud som Advania lämnat är inte komplett. Alternativt har ingen minnesbild motstridiga uppgifter lämnats varigenom anbudet inte rätteligen har kunnat utvärderas. I upphandlingsunderlagets bilaga 1, vilken i sin helhet utgör obligatoriska krav, redovisas under avsnitt 2 och 3 de krav som SMN ställer på den ser- vicedesk som leverantören ska tillhandahålla. I avsnitt 3 beskrivs hur ser- vicedesken ska fungera utanför ordinarie öppettider. I punkten 3.2 ”Omfatt- ning” finns endast en referens till punkten 2.2. Innebörden är omöjlig att missförstå – samma omfattning gäller alltså för Servicedesk utanför ordina- rie öppettider och är därför ett obligatoriskt krav för anbudsgivare att upp- fylla. Tillhopa kan därför kravet konstateras innefatta att leverantören dyg- net runt ska tillhandahålla en servicedeskfunktion enligt den lämnade be- skrivningen. Det som skiljer funktionen är prissättningen av att han skulle ha frågat familjen NN om tjänsten inom det gick bra att använda Storbanken ordinarie öppethållandet contra utanför det ordinarie öppethållandet. Servicedeskfunktionen under ordinarie öppettider prissätts inte separat, se inledningen till avsnitt 2, medan priset utanför ordinarie öppettider ska defi- nieras som tillträdesbankett pris per samtal, se avsnitt 3.3. Alldeles oavsett vad som sades före De ordinarie öppettiderna är kl. 7 – 18, se avsnitt 5 i upphandlingsunderlagets bilaga 4 ”Servicenivåer och vid kontraktsskrivningen, meddelade familjen ▇▇ hans assistent i ett mejl den 11 mars 2021 att ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kom- mer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] före den 13/8viten”. De lånade med- len enligt familjen NN skulle överföras till Storbanken innan tillträdesdagenVad avser servicedeskfunktionen har Advania, blev i sitt anbud gjort en reservat- ion. I anbudet under avsnitt 3.3 anges följande. Servicedesk är bemannad helgfria vardagar, kontorstid (07.00–18.00). Som option kan servicedesk 24/7/365 offereras. Detta kan omöjligen läsas på annat sätt än att Advania i sitt anbud endast erbjuder en servicedesk som är tillgänglig under vardagar under det Storbanken som fick hantera tillträdet och Advania definierar som kontorstid (7–18), vilket motsvarar det som i upphandlingsunderlaget definieras som ordinarie öppettid. Den prisuppgift som Advania redovisat i svarsbilagan är därför direkt obegriplig eftersom Advania avseende tiden utanför den ordinarie öppettiden endast erbjudit att lämna en option. Även om tjänsten prissatts ingår den således inte Mellanbanken. Storbanken tog ut en avgift om 5 000 kr för tillträdet. Familjen NN:s påstående om att han ska ha uppgett att han missade att meddela sin assistent om korrekt tillträdesbank tillbakavisas. Sammanfattningsvis föreligger ingen oaktsamhet som kan läggas honom till last. Eftersom familjen NN i mejlet lämnade information om att medlen skulle överfö- ras till ett konto vad Advania har erbjudit i Storbanken föreligger i vart fall skäl för jämkning. Mäklaren uppger att han inte har någon minnesbild av att han skulle ha frågat dem om det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbanksitt anbud. Det är således fråga om en re- servation, vilket innebär att anbudet inte är komplett och därför vare sig kan de samtliga vittna om att han frågade demeller ska utvärderas. Mejlet med meddelandet ”vi kommer att Rätteligen skulle anbudet ha våra bolån i [Mellanbanken] men kommer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] för den 13/8”, som Mäkla- ren gett in, är taget ur sitt sammanhanguteslutits från utvärdering- en. Eftersom Mäklaren hade uppgett att Storbanken skulle vara tillträdesbank, var de tillmötesgående och sa att de hade lånen i Mellanbanken, men att de kunde föra över pengarna till Storbanken. De var helt ovetande och oinformerade Vid en genomgång av Mäklaren om konsekvenserna av detta. Varför skulle de frivilligt ta på sig en extra kostnad på 5 000 kr om Mäklaren hade upplyst dem om detta? ▇▇▇▇▇▇▇▇ anbud har tillbakavisat påståendet ytterligare en omständighet note- rats som också måste uppfattas som en reservation. I Advanias beskrivning av Servicedesk & Onsite Support (kap. 3 i anbudet, sidan 5) har Advania, vad gäller möjligheten att hantera och ge support till tjänster levererade av en annan leverantör, angivit som en förutsättning att eventuella SLA (Ser- vice Legal Agreement) som är kopplade till annan leverantör avtalsmässigt måste hanteras mellan den leverantören, Advania och Katrineholm. Denna omständighet kan inte ses på annat sätt än att Advania gjort en reservation för hur de av SMN föreskrivna SLA i vissa situationer ska tillämpas. Även om det är fråga om en felskrivning borde åtminstone den omständigheten ge upphov till att han missade att meddela sin assi- stent om korrekt tillträdesbankSMN noterat reservationen avseende SLA. Två av döttrarna i familjenAtt acceptera fö- reskrivna SLA är även en otillåten reservation, som närvarade vid tillträdetborde föranlett SMN att diskvalificera Advanias anbud. För det fall förvaltningsrätten skulle finna att bolagets förstahandsyrkande inte kan bifallas ska upphandlingen avbrytas och göras om. Skälet härför är att kravet på servicedeskfunktion, i så fall måste bedömas vara så oklart och oprecist utformat att anbudsgivarna inte kunnat utläsa hur förfrågan kunde och skulle besvaras med avseende på kravuppfyllnaden. Att bolaget har lidit skada eller riskerar att lida skada är uppenbart. Bolagets anbud placerade sig på andra plats i utvärderingen och hade ▇▇▇▇▇▇▇▇ anbud korrekt uteslutits från utvärderingen hade därför bolaget tilldelats kontraktet. Advania har i sitt anbudssvar bl.a. bifogat ett dokument ”Dnr: SMN- 2016/10 Offererad lösning”. Bolagets tolkning av de av bolaget citerade uppgifterna i dokumentet är felaktig. I avsnitt 3.3 av det nämnda dokumen- tet anges meningarna ”Servicedesk är bemannad helgfria vardagar kontors- tid (07.00–18.00). Som option kan Servicedesk 24/7/365 offereras”. Me- ningen ”Som option kan servicedesk 24/7/365 offereras” syftar uppenbarli- gen på nästföregående mening, dvs. tjänsten Servicedesk under ordinarie öppettider med tillhörande servicenivåer och viten, kan vittna om även offereras som option för tider utanför ordinarie öppettider. Det har dock inte efterfrågats någon sådan option i upphandlingen varför denna information har lämnats utan hänsynstagande. Anbudsförfrågan är inte otydlig. I anbudsförfrågan ”Bilaga 1 Tjänstebe- skrivning” anges i avsnitt 2 och 3 tydligt vad som avses med tjänsten ser- vicedesk. I ”bilaga 4 Servicenivåer och viten” under avsnitt 1, anges tydligt vilka tider som avser ordinarie öppettider, vilket således de övriga tiderna utgör ”tider utanför ordinarie öppettider”. Noteras kan även att Mäklaren tog på sig ansvaret bolaget (liksom alla övriga inkomna anbudssvar) i ”Bilaga 7 Svarsbilaga under fliken Admin befintliga volymer” har angett pris både för det begångna felet fasta priset per månad samt pris för angiven volym per må- nad av samtal under ”Nr 1, Samtal till Servicedesk utanför ordinarie service- tider”. Det går inte att förstå eller tillgodogöra sig på vad sätt förfrågnings- underlaget, enligt bolaget, skulle vara otydligt. Någon reservation har inte lämnats i Advanias anbud ”Offererad lösning avseende uppdraget”. Vad som anges där utgör en beskrivning av vad som efterfrågats enligt punkt 2.5 g) i Allmän orientering och missen upphandlingsföre- skrifter. Det är dock inte i kommunikation detta dokument som svar ska sökas på om de ob- ligatoriska kraven accepterats eller ej. Som framgått ska dessa svar lämnas i Svarsbilagan, vilket både med dem Advania och med sin assistentbolaget har gjort. Det finns för övrigt inget krav på SLA för servicedesken i förfrågningsun- derlaget utanför tiderna 07–18. Av naturliga och lätt insedda skäl kan de uppgifter i ▇▇▇▇▇▇▇▇ beskrivning av den offererade lösningen, som bolaget valt att ifrågasätta, följaktligen inte utgöra någon reservation. Den av Adva- nia offererade optionen, som ifrågasatts av bolaget, skulle visserligen med- föra en högre och bättre servicenivå för SMN. Någon sådan option har dock inte efterfrågats och den har följaktligen inte heller utvärderats. Advania har accepterat alla obligatoriska krav genom att på föreskrivet sätt inlämna svarsbilagan. Bolaget uttalar i svepande ordalag att vissa andra uppgifter i ▇▇▇▇▇▇▇▇ beskrivning av den offererade lösningen utgör en re- servation för hur de av myndigheten beskrivna SLA i vissa situationer ska tillämpas. Uppenbarligen kan eller vill inte bolaget precisera vilka SLA och vilka situationer som avses.

Grunder. Han I första hand anser Köpmannen att hyresavtalet skall ses separat från Samarbetsavtalet, varför i första hand hyresrättsliga grunder skall prövas. Såsom framgår av uppsägningshandlingen, bilaga 1, åberopas som grund för uppsägningen att ”hyresgästen avser att upphöra med att anlita bolag i samma koncern som hyresvärden som huvudleverantör för dagligvaror”. Den omständigheten att Köpmannen inte längre vill anlita bolag i Axfoodkoncernen som huvudleverantör är inte ett brott mot hyresavtalet, utan mot Samarbetsavtalet i den mån det är ett brott mot något avtal. Även om leverantörsbytet skulle vara ett brott mot Samarbetsavtalet så innebär det inte att det är en giltig grund för att säga upp hyresavtalet. Avtalen skall ses som två separata avtal där brott mot samarbetsavtalet inte är en grund för att säga upp hyresavtalet. Grunden för uppsägningen av hyresavtalet strider således mot hyreslagen då de avtalsbestämmelser som hyresgästen påstås bryta mot inte är del av hyresavtalet. I uppsägningshandlingen har ingen minnesbild Axfood även tillagt ”Hyresvärden har vidare befogad anledning att upplösa hyresförhållandet eftersom man är i behov av lokalen för att själv driva verksamhet i den.” Enligt Köpmannens uppfattning skall denna formulering inte uppfattas som en självständig grund för uppsägning av hyresavtalet, utan endast som en följd av uppsägningen p g a att hyresgästen avser att upphöra med att anlita bolag i samma koncern som hyresvärden som huvudleverantör av dagligvaror, och att hyresvärden därför själv vill ta över lokalen för fortsatt butiksverksamhet. Uppsägningsgrunden är påstått anteciperat kontraktsbrott. Uppsägning på grund av anteciperat kontraktsbrott får inte göras i hyresförhållanden. I den mån det skulle vara ett brott mot hyresavtalet att inte längre köpa sitt behov av dagligvaror hos hyresvärden, inträffar det avtalsbrottet inte förrän i slutet av januari 2005, när det faktiska leverantörsbytet äger rum. Först vid denna tidpunkt kan ifrågasättas om hyresvärden har rätt att säga upp hyresgästen för avflyttning, inte tidigare. Då det inte är fråga om hyresrättsförverkande utan en vanlig uppsägning kan vid tidpunkten för det förmenta hyresavtalsbrottet uppsägning inte ske till tidigare tidpunkt än den 30 september 2008. Som grund för uppsägningen har Axfood anfört att ”hyresgästen avser att upphöra med att anlita bolag i samma koncern som hyresvärden som huvudleverantör för dagligvaror”. En sådan grund för uppsägning av hyresavtal är utan verkan eftersom det innebär ett sanktionerande av bestämmelser som strider mot konkurrenslagen och sådana avtal är enligt 7 § konkurrenslagen är ogiltiga. Enligt 6 och 19 §§ konkurrenslagen är vissa konkurrensbegränsande avtal och uppträdanden på marknaden inte tillåtna. Dit hör typiskt sett villkor såsom skyldigheten att inköpa allt sitt sortiment hos en part, vilket hindrar den fria konkurrensen och möjligheten för en part att själv bestämma var han vill handla. Enligt allmänna rättsgrundsatser kan villkor som är förbjudna enligt lag och som används som grund för uppsägning av hyresavtal inte förtjäna rättsordningens upprätthållande. Enligt 58 § första stycket hyreslagen gäller att om hyresvärden vill säga upp avtalet skall han i uppsägningen bl a underrätta hyresgästen om orsaken till att han skulle ha frågat familjen NN om det gick bra vägrar medge förlängning. Underlåter hyresvärden att använda Storbanken som tillträdesbank. Alldeles oavsett fullgöra vad som sades före åligger honom enligt nämnda lagrum är uppsägningen utan verkan. Om orsaken till att hyresvärden vill säga upp hyresgästen för avflyttning är oriktig är alltså uppsägningen ogiltig. I andra hand, för det fall Samarbetsavtalet anses vara integrerat med hyresavtalet, anförs följande. Mellan parterna finns ett Samarbetsavtal och vid kontraktsskrivningen, meddelade familjen ▇▇ hans assistent ett hyresavtal. Hyresavtalet är dock endast ett utflöde av Samarbetsavtalet som löper i ett mejl den 11 mars 2021 att ”vi kommer att ha våra bolån 10-årsintervaller och är överordnat hyresavtalet. Parterna har i [Mellanbanken] men kom- mer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] före den 13/8”. De lånade med- len enligt familjen NN skulle överföras till Storbanken innan tillträdesdagen, blev det Storbanken som fick hantera tillträdet och inte Mellanbanken. Storbanken tog ut en avgift om 5 000 kr för tillträdet. Familjen NN:s påstående Samarbetsavtalet avtalat om att han ska ha uppgett att han missade att meddela sin assistent om korrekt tillträdesbank tillbakavisas. Sammanfattningsvis föreligger ingen oaktsamhet som kan läggas honom till last. Eftersom familjen NN i mejlet lämnade information om att medlen skulle överfö- ras till ett konto i Storbanken föreligger i vart fall skäl för jämkning. Mäklaren uppger att han inte har någon minnesbild av att han skulle ha frågat dem om det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbank. Det kan de samtliga vittna om att han frågade dem. Mejlet Köpmannen skall driva dagligvarubutik med meddelandet ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kommer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] för den 13/8”, som Mäkla- ren gett in, är taget ur sitt sammanhang. Eftersom Mäklaren hade uppgett att Storbanken skulle vara tillträdesbank, var de tillmötesgående och sa att de hade lånen i Mellanbanken, men att de kunde föra över pengarna till Storbanken. De var helt ovetande och oinformerade av Mäklaren om konsekvenserna av detta. Varför skulle de frivilligt ta på sig en extra kostnad på 5 000 kr om Mäklaren hade upplyst dem om detta? adress ▇▇▇▇▇▇▇▇▇▇ har tillbakavisat påståendet om ▇▇▇ ▇ ▇▇▇▇▇▇▇▇▇ enligt de närmare villkoren i Samarbetsavtalet. En förutsättning för att Köpmannen skall kunna följa Samarbetsavtalet är alltså att han missade tillåts bedriva butik på den aktuella adressen. Genom Samarbetsavtalet får parterna därför anses ha avtalat att meddela uppsägning av hyresavtalet inte får göras annat än i samband med att Samarbetsavtalet sägs upp och då till sådan tidpunkt att båda avtalen upphör samtidigt, varvid Samarbetsavtalets uppsägnings- och avtalstider äger företräde framför hyresavtalets. Axfoods uppsägning av enbart hyresavtalet betar Köpmannen hans möjlighet att fullgöra sin assi- stent del av samarbetsavtalet. Uppsägningen är illojal mot Samarbetsavtalet och strider mot parternas grundläggande förutsättningar för samarbetet. Om inte Köpmannen kan bedriva verksamhet i den aktuella lokalen kan han inte heller i övrigt följa Samarbetsavtalet. Uppsägning av hyresavtalet kan därför även ses som ett kringgående av Samarbetsavtalets bestämmelser om korrekt tillträdesbankavtalstid och uppsägningstid eftersom uppsägningen av hyresavtalet i praktiken innebär en uppsägning av Samarbetsavtalet. Två Axfood har således inte rätt att säga upp hyreskontraktet utan att först säga upp Samarbetsavtalet på sätt som föreskrivs i Samarbetsavtalet. Grunden för uppsägningen är ett befarat kontraktsbrott. Enligt 7 § i Samarbetsavtalet får det dock inte sägas upp p g a kontraktsbrott utan föregående anmodan att vidtaga rättelse. Någon sådan anmodan hade emellertid inte skickats innan uppsägningen av döttrarna hyresavtalet skedde. Som Samarbetsavtalet är konstruerat med bl a avtalstider om 10 år, berövas köpmannen genom uppsägningen av hyresavtalet flera år innan samarbetsavtalet går ut, möjlighet att bedriva konkurrensmässig verksamhet på grund av bl a bestämmelsen om inköpstrohet. I marknadsrättsliga sammanhang anses långtgående inköpsskyldigheter likställda med konkurrensklausuler eftersom effekten blir densamma. Inköpsklausulen kvarstår även efter att hyresavtalet upphört och gäller så länge samarbetsavtalet gäller och hindrar därmed Köpmannen från tillgång till den fria marknaden. Sådana villkor strider mot konkurrenslagen och är förbjudna. Uppsägningen av hyresavtalet främjar således ett enligt konkurrenslagen förbjudet villkor och är därför utan verkan. För det fall den omständigheten att hyresvärden är i familjenbehov av lokalen för att själv bedriva verksamhet i lokalen skall ses som en självständig uppsägningsgrund är inte heller denna grund giltig. Enligt Samarbetsavtalet skall samarbete ske genom att Köpmannen skall bedriva verksamhet på den aktuella adressen. Det strider således mot Samarbetsavtalet att säga upp hyresgästen för att bedriva egen verksamhet i lokalen eftersom det berövar Köpmannen rätten att bedriva verksamhet på aktuell adress. Genom att Samarbetsavtalet är överordnat hyresavtalet har parterna således överenskommit att Axfood ej äger rätt att säga upp hyresavtalet för att själv bedriva verksamhet där. I den mån tingsrätten skulle finna att avtalsbestämmelserna i samarbetsavtalet inte skall tolkas på sätt Köpmannen gör gällande hävdar käranden att Samarbetsavtalet i berörda avseenden är ogiltigt enligt 33 § avtalslagen då det strider mot tro och heder att åberopa avtalet, alternativt att avtalet skall jämkas enligt 36 § avtalslagen, enär bestämmelserna är oskäliga med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt enligt följande. Det råder en oskälig obalans i avtalsförhållandet mellan parterna, vilket framgår av förteckning över parternas rättigheter respektive skyldigheter, se bilaga 4. Vidare är villkoren i butiksavtalen ensidiga och kraftigt snedvridna till Axfoods förmån. De härstammar från en tid när köpmännen var majoritetsägare i Axfood (tidigare namn Detaljinvest/D- Gruppen/D&D). Intresset att skydda kollektivet och det gemensamt ägda bolaget mot enskilda köpmän formade de hårda villkoren, men det köpmännen förlorade individuellt i sin avtalsposition i butiksavtalet, fick de igen genom aktievärdet i det gemensamma bolaget. De få bestämmelser som närvarade vid tillträdetålägger Axfood vissa skyldigheter tillämpas inte längre. Vissa omsättningsbaserade ersättningar som köpmannen skall erlägga avser t ex tjänster som Axfood sedan länge inte tillhandahåller. Under år 2000 var det meningen att bolaget skulle börsintroduceras. Börsintroduceringen gjordes indirekt genom att det redan börsnoterade Hemköp förvärvade samtliga aktier i Axfood (D&D AB) av köpmännen. Samtidigt uttalades från den nya företagsledningen för Axfood att man med egna butikskedjor avsåg att gå ut och aktivt konkurrera med köpmännen på detaljistmarknaden. Vidare avsåg man att utöka antalet helägda butiker väsentligt och på bekostnad av sitt delägande i köpmännens butiksbolag. Allt detta har också Axfood genomfört. Konkurrenssituationen är således den att köpmännen inte längre är i majoritet i det bolag som blivit Axfood. Axfood har börjat konkurrera direkt med köpmännen genom helägda butiker som får bättre inköpspriser och villkor än köpmännens butiker, kan vittna om samt utnyttjar avtal som tillkommit under helt andra förutsättningar än vad som gäller nu. De villkor som återfinns i butiksavtalen har alltså upprättats i en helt annan kontext än vad som gäller för köpmännen idag, vilket återspeglas i avtalstexten. När avtalsvillkoren sätts i sitt nuvarande sammanhang är flertalet av dem att Mäklaren tog beteckna som konkurrensbegränsande. De villkor i Samarbetsavtalet som Axfood anser att Köpmannen har brutit mot är alltså oskäliga och det strider mot tro och heder att åberopa dessa. Påstått brott mot avtalsvillkor som är oskäliga och alltså ogiltiga utgör inte grund för att säga upp hyresavtalet och uppsägningen är alltså ogiltigt även på sig ansvaret denna grund. Köpmannen avser att närmare utveckla grunderna för det begångna felet och missen i kommunikation både jämkning när Axfood har inkommit med dem och med sin assistentsvaromål.

Grunder. Han har ingen minnesbild Enligt 8 § fastighetsmäklarlagen (2011:666) ska mäklaren utföra sitt uppdrag om- sorgsfullt och i allt iaktta god fastighetsmäklarsed. Här gäller ett allmänt krav på fackmässighet, och på att mäklaren ska agera för att säkerställa att affären genom- förs på ett juridiskt korrekt och adekvat sätt. Därtill ska mäklaren ta tillvara både säljarens och köparens intresse. Det låg i deras intresse att betala köpeskillingen till den som hade rätt att sälja bostadsrätten. Som ovan angivits hade ▇▇▇▇▇▇▇ inte tidigare tillträtt bostadsrätten och inte hade förfoganderätt över den när de ingick avtalet med ▇▇▇▇▇▇▇. Mäklaren skulle därmed aldrig ha förmedlat bostadsrätten. I vart fall skulle Mäklaren i slutet av augusti, efter avtalsbrottet med bostadsrättsföreningen, ha avbrutit för- medlingen då ▇▇▇▇▇▇▇ inte fullbordade upplåtelseavtalet och därmed inte hade för- foganderätt över bostadsrätten. Mäklaren skulle ha tillvaratagit deras intresse av att betala köpeskillingen till rätt ägare av bostadsrätten, vilket han skulle ha frågat familjen NN om det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbankborde känt till inte var ▇▇▇▇▇▇▇. Alldeles oavsett vad som sades före och vid kontraktsskrivningen, meddelade familjen ▇▇ hans assistent i ett mejl den 11 mars 2021 att ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kom- mer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] före den 13/8”. De lånade med- len enligt familjen NN skulle överföras till Storbanken innan tillträdesdagen, blev det Storbanken som fick hantera tillträdet och inte Mellanbanken. Storbanken tog ut en avgift om 5 000 kr för tillträdet. Familjen NN:s påstående om att han ska ha uppgett att han missade att meddela sin assistent om korrekt tillträdesbank tillbakavisas. Sammanfattningsvis föreligger ingen oaktsamhet som kan läggas honom till last. Eftersom familjen NN i mejlet lämnade information om att medlen skulle överfö- ras till ett konto i Storbanken föreligger i vart fall skäl för jämkning. Mäklaren uppger att han inte har någon minnesbild av att han skulle ha frågat dem om det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbank. Det kan de samtliga vittna om att han frågade dem. Mejlet med meddelandet ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kommer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] för den 13/8”, som Mäkla- ren gett in, är taget ur sitt sammanhang. Eftersom Mäklaren hade uppgett att Storbanken skulle vara tillträdesbank, var de tillmötesgående och sa att de hade lånen i Mellanbanken, men att de kunde föra över pengarna till Storbanken. De var helt ovetande och oinformerade av Mäklaren om konsekvenserna av detta. Varför skulle de frivilligt ta på sig en extra kostnad på 5 000 kr om Mäklaren hade upplyst dem om detta? Hade ▇▇▇▇▇▇▇▇ har tillbakavisat påståendet informerat dem om att han missade säljaren inte hade förfoganderätt över bo- stadsrätten, hade de aldrig betalat köpeskillingen. Vidare borde Mäklaren ha för- hindrat affären eftersom Bolaget innan tillträdesdagen hade brutit mot upplåtel- seavtalet med bostadsrättsföreningen. Utöver vad som tidigare anförts ska mäklaren inom ramen för god fastighetsmäk- larsed och 16 § 1 st. fastighetsmäklarlagen ge köpare råd och upplysningar som de kan behöva om fastigheten och andra förhållanden som har samband med överlå- telsen. Enligt 16 § 2 st. fastighetsmäklarlagen ska mäklaren verka för att meddela sin assi- stent säljaren före överlåtelsen lämnar de uppgifter om korrekt tillträdesbankfastigheten som kan antas vara av bety- delse för en köpare. Två Mäklarens upplysningsskyldighet begränsas inte av döttrarna det som anges i familjenlagen utan sträcker sig över andra förhållanden som kan antas ha betydelse för köparna. Dessutom måste mäklaren se till att informationen verkligen kommer köparen till del. Att veta om att ▇▇▇▇▇▇▇ hade tillträtt Bostadsrätten och därmed hade förfogande- rätt över den måste anses vara ett förhållande av betydelse för dem. Mäklaren borde därmed ha informerat dem om vem som hade förfoganderätt över bostads- rätten innan överlåtelsen skedde, särskilt med beaktande av att Bolagets brott mot upplåtelseavtalet begicks långt innan de köpte bostadsrätten. På grund av Mäklarens åsidosättande av upplysningsplikten ingick de köpet ove- tandes om att ▇▇▇▇▇▇▇ inte hade förfoganderätt över bostadsrätten. De hade inte ingått avtalet eller betalat köpeskillingen om de hade vetat om detta förhållande. Hade de vetat om det, hade deras skada enkelt kunnat förhindras. En mäklare har även en skyldighet enligt 17 § 2 st. fastighetsmäklarlagen att kon- trollera vem som har rätt att förfoga över bostadsrätten. Mäklaren hade, som närvarade tidi- gare konstaterats, inte kontrollerat att Bolaget hade erlagt betalning till bostads- rättsföreningen och att Bolaget hade förfoganderätt över bostadsrätten. Hade Mäklaren kontrollerat vem som hade förfoganderätt över bostadsrätten, hade han enkelt insett att ▇▇▇▇▇▇▇ inte hade detta vid tillträdettillträdesdagen. Med anledning av det nu anförda har Mäklaren även brustit i sin plikt att kontrol- lera vem som har rätt att förfoga över bostadsrätten innan den överlåts. Mäklaren hade därmed förmedlat bostadsrätten utan att ▇▇▇▇▇▇▇ hade förfoganderätt över den. De vet inte om Mäklaren kände till att Bolaget inte hade fullföljt upplåtelseavtalet med bostadsrättsföreningen eller inte. Med beaktande av hur lång tid som hade förflutit mellan att ▇▇▇▇▇▇▇ begick avtalsbrottet och de ingick överlåtelseavtalet så borde Mäklaren ha känt till Bolagets avtalsbrott. Det som de däremot vet är att bostadsrättsföreningen aldrig uppgett för Mäklaren att Bolaget var ägare av bo- stadsrätten eller medlem i bostadsrättsföreningen. Om Mäklaren hade kontrollerat vem som hade förfoganderätt över bostadsrätten, och/eller kontrollerat om upplåtelseavtalet var fullföljt, hade han insett att Bolaget inte hade förfoganderätt över bostadsrätten. Hade han sedan informerat dem om detta, hade skadan enkelt kunnat undvikas; de hade då inte varit intresserade av bostadsrätten och inte heller betalat köpeskillingen. Sammantaget kan vittna om det sägas att eftersom Mäklaren tog på sig ansvaret för det begångna felet i vart fall av oaktsamhet har åsidosatt sina skyldigheter enligt 8 §, 16 § 1-2 st. och missen 17 § 2 st. fastighetsmäklarla- gen, ska han ersätta den skada som till följd av detta drabbat dem i kommunikation både enlighet med dem och med sin assistent25 § fastighetsmäklarlagen.

Grunder. Han Som säljare är man redan vid köpekontraktets tecknande bunden av köpet, eller snarare försäljningen, och är därmed även förhindrad att sälja bostadsrätten till tredje part, på samma sätt som köparen inte har ingen minnesbild möjlighet att frånträda köpet utan särskilt villkor. Med anledning av att YY vid tidpunkten för det andra budet var civilrättslig ägare av bostadsrätten, hade han skulle ha frågat familjen ingen skyldighet och inte heller någon rätt att kon- takta NN och förmedla budet från AA eftersom bostadsrätten redan var såld. Tvärtom hade han agerat i strid med god mäklarsed om han hade informerat tredje man om en överlåtelse som NN inte var part i och där parterna uttryckligen meddelat att han inte fick informera NN om överlåtelsen. Om han hade upplyst NN om att en tidigare budgivare ville köpa bostadsrätten, var NN bunden vid försäljningen till förste köparen YY, oavsett om föreningen hade beviljat medlemskap för YY eller inte när AA kontaktade honom om att han ville köpa bostadsrätten. Som säljare har man inte juridisk möjlighet att fram- tvinga ett nekande av medlemskap för att ett nytt bud kommer in efter det gick bra att använda Storbanken som tillträdesbankbostadsrätten är såld. Alldeles oavsett vad som sades före I detta fall fick han dessutom besked från föreningens för- valtare att medlemskap hade beviljats den 31 januari 2021. Det föreligger där- med inte adekvat kausalitet mellan hans agerande och vid kontraktsskrivningen, meddelade familjen ▇▇ hans assistent i ett mejl den 11 mars 2021 att ”vi kommer att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kom- mer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] före den 13/8”. De lånade med- len enligt familjen NN skulle överföras till Storbanken innan tillträdesdagen, blev det Storbanken som fick hantera tillträdet och inte Mellanbanken. Storbanken tog ut en avgift om 5 000 kr för tillträdet. Familjen NN:s påstående påstådda skada. Det föreligger inte heller rätt till nedsättning av provisionen då han agerade i enligt med fastighetsmäklarlagen och god mäklarsed. Situationen kan tyckas olycklig för NN, som ändå fick betydligt mer för bostads- rätten än förväntat, men han hade inte kunnat agera på annat sätt utan att bryta mot gällande rätt. Inledningsvis kan sägas att Mäklaren undviker att bemöta de rättsliga grunder som anges i anmälan utan fokuserar i stället på en rad andra frågeställningar och påståenden. Mäklaren anger att styrelsebeslutet den 24 februari 2021 skulle vara en efter- handskonstruktion. Det är en grov anklagelse och den tillbakavisas helt. Styrelsen har givetvis inte förfalskat ett protokoll. Att medlemskapet godkändes elektro- niskt den 31 januari 2021 av en person i styrelsen är inte ett förfarande som överensstämmer med föreningens stadgar. Men även om medlemskap skulle an- ses ha varit beviljat vid tidpunkten för AA:s bud, är det inte avgörande för skade- ståndsanspråket. Mäklaren medger att han ska ha uppgett mottog AA:s bud under pågående förmedlingsuppdrag. Mäklaren medger vidare att han missade framförde budet till YY i stället för till honom, NN. Mäklaren bröt mot god fastighetsmäklarsed genom att meddela sin assistent om korrekt tillträdesbank tillbakavisasinte i första hand rådgöra med honom, utan i stället påbörja en ny förhandling med andra parter, utan att ha avslutat pågående uppdrag och utan att ha ingått ett nytt förmed- lingsuppdrag. Sammanfattningsvis föreligger ingen oaktsamhet Mäklaren ingick ett nytt förmedlingsuppdrag efter att han redan hade inlett förhandlingarna mellan YY och AA och under samma tid som kan läggas honom till lasthan alltså hade ett pågående förmedlingsuppdrag med honom, NN, gällande samma objekt. Eftersom familjen NN Detta är anmärkningsvärt och inget som Mäklaren överhuvudtaget bemö- ter i mejlet lämnade sitt yttrande. Mäklaren gör gällande att han den 18 februari 2021 fick instruktion från YY och AA att han, NN, inte skulle få någon information om att medlen skulle överfö- ras till ett konto i Storbanken föreligger i vart fall skäl för jämkningden nya överlåtelsen. Mäklaren uppger Mäkla- ren påstår vidare att han inte har hade vare sig någon minnesbild av skyldighet eller rätt att kon- takta honom, NN, utan att han enligt god fastighetsmäklarsed var skyldig att följa YY:s och AA:s instruktioner. Detta är en helt befängd slutsats. För det första har YY aldrig lämnat någon sådan instruktion. Vid ett inspelat tele- fonsamtal mellan honom och YY uppgav YY följande: ”Att jag skulle ha frågat dem om säga till honom [Mäklaren] att ´nej men säg ingenting till säljaren´, det gick bra har jag inte gjort ... Utan han [Mäklaren] föreslog det, ´vi gör så här och så ser jag ingen anledning i nuläget att använda Storbanken informera nuvarande säljare´ och så sa jag att ´nej fine, då gör vi som tillträdesbankdu tycker då´”. Det För det andra hade Mäklaren redan ett förmedlingsuppdrag med honom när han ingick förmedlingsuppdraget med YY. Mäklaren borde överhuvudtaget inte ingått ett nytt uppdrag med hans motpart avseende samma objekt under deras på- gående uppdrag. Redan det agerandet i sig torde strida mot god fastighetsmäk- larsed då mäklarens lojalitetsplikt därmed inte går att upprätthålla. Man kan de samtliga vittna om gi- vetvis inte tillvarata två motstående parters ekonomiska intressen samtidigt. Att Mäklarens val dessutom bidrog till att han frågade demerhöll ett högre arvode förtydligar loja- litetsproblematiken ytterligare. Mejlet med meddelandet ”vi kommer Grunden för hans skadeståndsanspråk är inte baserat på huruvida avtalet mellan honom och YY var bindande vid tidpunkten för Mäklarens val att ha våra bolån i [Mellanbanken] men kommer att föra över allt till vårt konto i [Storbanken] för den 13/8”, som Mäkla- ren gett in, bryta mot sin lojalitetsplikt gentemot honom. Grunden är taget ur sitt sammanhang. Eftersom Mäklaren hade uppgett att Storbanken skulle vara tillträdesbank, var de tillmötesgående och sa att de hade lånen i Mellanbanken, men att de kunde föra över pengarna till Storbanken. De var helt ovetande och oinformerade av Mäklaren om konsekvenserna av detta. Varför skulle de frivilligt ta på sig en extra kostnad på 5 000 kr om Mäklaren hade upplyst dem om detta? ▇▇▇▇▇▇▇▇ har tillbakavisat påståendet om att han missade att meddela sin assi- stent om korrekt tillträdesbank. Två av döttrarna i familjen, som närvarade vid tillträdet, kan vittna om att Mäklaren tog på sig ansvaret för under pågående för- medlingsuppdrag, genom att bryta mot sin lagstadgade lojalitetsplikt, orsakat honom skada. Han menar att det begångna felet finns adekvat kausalitet mellan Mäklarens age- rande och missen i kommunikation både med dem och med sin assistenthans skada.