Orsakssamband. Kvar står då frågan om orsakssamband, alltså vem av de båda mäklarna som har haft störst inverkan på att det blev en affär. Traditionellt har det ansetts att en mäklares primära uppgift är att minska sökkost- naderna. Därför har det också ansetts att det är anvisningen av köparen, inte slut- förandet av affären, som utgör det huvudsakliga skälet till att mäklaren får betalt, se prop. 1994/95:15 s. 44. Av det skälet var man i äldre rätt ganska obenägen att tillerkänna Mäklare 2 provision. I det arbete som kan sägas ha grundlagt huvud- dragen i den svenska mäklarrätten, Xxxxxx Xxxxx artikel ”Mäklarens rättsliga ställ- ning” från 1925, uttalades att ”[o]m flera mäklare nämnt samma namn till en säl- jare, bör provisionen utgå till den mäklare som först angivit namnet, även om en senare mäklare medverkat vid förhandlingarna”. Xxxx Xxxxxxx hyllade i en rätts- fallsöversikt i Svensk Juristtidning 1970 s. 605 ff. ”den obestridliga riktigheten” i detta uttalande och tillade att det gällde ”även om underhandlingarna avbrutits och sedermera återupptagits utan mäklarens medverkan, kanske med bistånd av en annan mäklare som till och med kan ha uppburit provision härför”. Utvecklingen har emellertid medfört ett ökat fokus på slutförandet av affären och därmed en mer välvillig inställning till Mäklare 2, det framgår bland annat av rättsfallen NJA 1975 s. 748 och NJA 2015 s. 918 som båda gick i Mäklare 2:s favör. I det sistnämnda rättsfallet uttalade Högsta domstolen (HD) att det visserligen finns en presumtion för att Mäklare 1 är den som har rätt till provisionen, men att presumtionen är svag. Vidare uppgav HD att en viktig omständighet är vilken av de två mäklarnas arbete som har lett till förhandlingar där parterna diskuterat de avtalsvillkor som sedan kom att tas in i det slutliga avtalet. HD uttalade också att ”[d]et bör … beak- tas om det under [Mäklare 2:s] uppdragstid, på grund av dennes egna insatser eller genom yttre omständigheter har tillkommit något som inverkat på parternas vilja att ingå avtal.” Vidare uttalade HD att om en mäklare har lagt ned ett omfattande arbete på uppdraget, får detta ofta förmodas ha haft betydelse för det ingångna avtalet. För att fastställa det svårfångade orsakssambandet brukar man ofta använda hjälp- metoder. En sådan hjälpmetod är att bedöma den tid det går från det att Mäklare 1:s uppdrag upphörde eller denne vidtog de sista förmedlingsåtgärderna och fram till dess att ett överlåtelseavtal kommer till stånd. Ju längre tid det h...
Orsakssamband. (216) I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från hailide vållade unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all eventuell skada som vållats av andra faktorer än hailides dumpade import inte tillskrevs den dumpade importen.
Orsakssamband. Om Mäklaren inte hade agerat oaktsamt skulle han haft tillgång till en handpen- ning som hade varit tillräckligt stor, 610 000 kr, för att täcka hans konstaterade ekonomiska skada. Han skulle inte vara i en situation där han lidit en betydande ekonomisk skada utan realistiska möjligheter till att få skadestånd av köparen. Om Mäklaren dels inte hade ändrat kontraktet, dels hade informerat honom om köparens dröjsmål med handpenningen, hade han i ett tidigt skede kunnat vidta åtgärder för att kompletterande betalningar skulle skett. Dessutom är det sanno- likt att 610 000 kr fanns tillgängliga för att betala honom med. I vart fall hade han i ett mycket tidigare skede kunnat häva köpet (om så hade bedömts vara nöd- vändigt vid det tillfället) och därefter fortare kunnat sälja om fastigheten. Därmed hade han begränsat sin skada i den fallande fastighetsmarknaden mellan 2018 till när fastigheten såldes om. Det föreligger således adekvat kausalitet mellan Mäklarens oaktsamhet och hans ekonomiska skada.
Orsakssamband. (272) I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen har kommissionen undersökt om den dumpade importen från de berörda länderna har vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen har säkerställt att all skada som eventuellt har vållats av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte har tillskrivits den dumpade importen. Det rör sig om följande faktorer: importen från övriga tredjeländer, unionsindustrins exportresultat, utvecklingen av efterfrågan, företagsintern användning, självförvållad skada, covid-19-pandemin och priserna på varmvalsade ringar eller rullar.
Orsakssamband. (279) Kommissionen drog slutsatsen att unionsindustrin fortfarande vållades väsentlig skada under översynsperioden.
Orsakssamband. (654) I enlighet med artikel 8.5 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den subventionerade importen från det berörda landet hade vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen undersökte kommissionen även om andra kända faktorer samtidigt kunde ha skadat unionsindustrin och säkerställde att annan möjlig skada som orsakats av andra faktorer än den subventionerade importen från det berörda landet inte hänfördes till den subventionerade importen. De potentiella faktorer som identifierades var förbrukning, covid-19-pandemin, påstådd brist på investeringar, omstrukturering av unionsindustrin, höga tillverkningskostnader i unionen, import från tredjeländer, och unionsindustrins exportresultat.
Orsakssamband. (694) I enlighet med artikel 8.5 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den subventionerade importen från Kina vållade unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada.
Orsakssamband. Det bestrids att det saknas orsakssamband mellan Mäklarens åsidosättanden av sina skyldigheter enligt fastighetsmäklarlagen (FML) och den uppkomna skadan. Om Mäklaren hade iakttagit sina skyldigheter enligt FML hade de innan köpet fått vetskap om att ridbanan delvis var förlagd på Småstaden kommuns fastighet och att dåvarande ägare arrenderade delar av marken. Om de hade fått vetskap om detta innan köpet, hade de kunnat förhandla om priset för fastigheterna alterna- tivt valt att inte genomföra köpet och då inte orsakats någon skada. En förutsätt- ning för dem att ingå köpet var att det fanns en ridbana på fastigheten. De har rätt till skadestånd avseende den del av marken som inte tillhör fastigheterna.
Orsakssamband. En jämförelse kan göras mellan ett verkligt händelseförlopp (vad som rent faktiskt inträffat efter handlingen), och ett hypotetiskt händelseförlopp (vad som sannolikt inträffat om handlingen inte utförts, dvs. korrekt uppgift förmedlats från början). Rent faktiskt har lägenheten befunnits vara tolv kvm mindre än vad som har ut- fästs, medförande en värdeminskning om 516 000 kr. Om lägenheten hade marknadsförts med 81 kvm boarea istället för 93 kvm boarea, hade en omförhandling av priset gjorts utifrån samma beräkningsgrund. Hade då ett köp efter omförhandling inte kommit till stånd, hade lägenheten nödgats mark- nadsföras såsom 81 kvm boarea istället för 93 kvm boarea, vilket hade medfört en motsvarande prisminskning.
Orsakssamband. Grunden för köparnas krav var i huvudsak att fastigheten var i sämre skick än vad köparna haft rätt att förvänta sig. Köparna påstod både att NN-YY inte hade åtgär- dat läckaget och att fastighetens skick försämrats från ingåendet av överlåtelseav- talet till tillträdesdagen. Köparna krävde således prisavdrag motsvarande kostna- derna för att åtgärda de försämringarna, vilket utgjorde merparten av deras krav (831 518 kr av yrkat belopp 1 018 518 kr). Det är helt osannolikt att köparna skulle ha accepterat alla de flertalet brister de gjorde gällande enkom om vitesåtagandet inte varit en del av avtalet. Tvärtom kunde vitesåtagandet nyttjas av NN-YY för att avsevärt begränsa deras ansvar gentemot köparna och det var också den synen som de förfäktade i tingsrätten och varför NN-YY endast vitsordade vitesbeloppet 175 000 kr som skäligt i och för sig. Enligt NN-YY ska någon bedömning av utfallet i domstolsprocessen mellan dem och köparna inte göras utan det ska vara tillräckligt att konstatera att en domstolspro- cess har inletts för att konstatera skada. Den hållningen är svår att förstå och den får inte medhåll i praxis, se exempelvis Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i mål T 4100-21.