Poängsättning. För varje fråga kan anbudsgivaren erhålla maximalt 3 poäng. Totalt kan anbudsgivaren således erhålla maximalt 63 poäng för detta tilldelningskriterium (21 poäng per referensuppdrag). Referenspersonen besvarar frågorna genom att betygsätta de enligt poängskalan som framgår nedan.
Poängsättning. Poäng för respektive utvärderingskriterium kommer att tilldelas utifrån en femgradig skala där 0 poäng ger ett prispåslag på anbudspriset med 1 500 kr och 3 poäng ger ett prispåslag på anbudspriset med 0 kr enligt följande: Den sammanlagda bedömningen visar att anbudsgivarens arbetsprover och beskrivningar på en utmärkt nivå uppfyller kriteriet och ger betydande mervärde för beställaren. Anbudsgivaren beskriver på ett mycket tydligt strukturerat och detaljerat sätt och med mycket stor relevans det som efterfrågats. Anbudsgivaren har en djup förståelse för det som efterfrågats. Den sammanlagda bedömningen visar att anbudsgivarens beskrivningar i huvudsak uppfyller kriteriet och ger ett mervärde för beställaren. Anbudsgivaren beskriver på ett tydligt strukturerat och detaljerat sätt och med relevans det som efterfrågats. Beskrivningen har några få brister av mindre betydelse, anbudsgivaren har en förståelse för det som efterfrågats.
Poängsättning. Företagen fastställer i första hand rätt svårighetsklass för tjänstemännens uppgifter med hjälp av en poängtabell som hänför sig till det nya lönesystemet. För den befattning som granskas bedöms i detta fall särskilt var och en av befattningens tre svårighetsfaktorer (självständigt omdöme, verkningsgraden hos beslutsfattandet och avgörandena samt växelverkan). Tabellens poäng för respektive svårighetsfaktor räknas därefter samman. Utifrån de sammanlagda poängen fastställs befattningens svårighetsklass samt utifrån denna lönen enligt svårighetsklass. Klassificeringen av befattningarna kan utföras med hjälp av företagets så kallade nyckel- eller ankarbefattningar. Med ankarbefattningar avses befattningar som tydligt är av olika svårighetsgrad och som är lätta att klassificera samt som sannolikt placerar sig inom svårighetshierarkins olika delområden. Först kan man till exempel ta den minst krävande befattningen, sedan den befattning som placerar sig i mitten av skalan och till sist skalans mest krävande befattning. De övriga befattningarna placerar sig därefter mellan dessa ankarbefattningar. I en del företag kan det vara problematiskt att bedöma en befattnings svårighetsgrad utifrån poängsättning. Det kan till exempel uppstå problem med poängsättningen i små företag där det inte är möjligt att klassificera befattningarna med hjälp av ovan beskrivna ankarbefattningar inom företaget.
Poängsättning. I princip kan examinanden få 0–4 poäng för varje kriterium hen har valt. Examinanden kan förklara ett kriterium genom att ge exempel från någon vetenskapsgren. Hen kan också göra iakttagelser om hur kriterierna fungerar inom olika vetenskapsgrenar. För fulla poäng för respektive moment krävs emellertid att den förklaring examinanden ger är generaliserbar, och att examinanden visar att hen själv har förstått den. Kriterierna är inte helt och hållet oberoende av varandra, så utvärderingen måste göras som en helhet, och poängen för de olika momenten a–f kan på välmotiverad grund förskjutas mellan de olika punkterna. Svaret bedöms med en enda poängsumma, men det är nyttigt om läraren specificerar poängen i fem delmoment, så som beskrivs ovan (0–4 p. för respektive kriterium). Detta går enklast att göra genom att färgmarkera och poängsätta någon del av varje 0–4 poängs moment i svaret. Uppgiften struktureras rätt naturligt i fem rätt snäva delsvar. Därmed är också ett katalogartat svar fullt godtagbart. I ett sådant fall finns det inte orsak att bedöma svaret som en essä. Det är också godtagbart att examinanden besvarar uppgiften med en omfattande essä, varvid alla de dimensioner som nämns i tabellen ovan ska beaktas i poängsättningen.