Rättsfall. Förvaltningsöverdomstolens dom FÖD 1992:20 från den 18 juni 1992 RÅ 2004 not 188 Kammarrätten i Stockholms dom den 6 december 2005 i mål nr 7681-04 Kammarrätten i Stockholms dom den 9 oktober 2007 i mål nr 231-07 Kammarrätten i Göteborgs dom den 15 mars 2010 i mål nr 5918-09 Förvaltningsrätten i Göteborgs dom den 22 mars 2012 i mål nr 4476-11 Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 20 november 2012 i mål nr 10712-11
Rättsfall. Det finns flera rättsfall1 som behandlar frågan om ekonomiskt bistånd till otillåtna andrahandskontrakt men inget rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen. Förvaltningen har analyserat rättsfallen som till viss del talar emot varandra. I en av domarna har rätten bedömt att kommunen haft rätt att begära ett godkänt andrahandskontrakt. Kommunen hade nekat bistånd med hänvisning till att kontraktet inte bedömdes vara giltigt utan godkännande av hyresvärden. I det fallet hade sökanden även förlorat rätten till bostadsbidrag på grund av det otillåtna andrahandskontraktet och därmed inte gjort vad den kunnat för att bli självförsörjande. Ytterligare en dom har kommunen nekat bistånd till hyra vid andrahandsboende i en kolonistuga med motiveringen att andrahandskontraktet är olovligt och därmed ogiltigt. Rätten menade då att det inte kan krävas att kommunen ska finansiera andrahandshyran genom ekonomiskt bistånd. I detta fall poängterade rätten om kommuns skyldighet att säkerställa att personen inte hamnar i en nödsituation och står utan tak över huvudet. I en annan dom har rätten gjort gällande att kommunen inte kan kräva ett godkänt andrahandskontrakt utan att ekonomiskt bistånd ska beviljas oavsett om det finns ett godkännande av hyresvärden eller inte. 1 T.ex. KR Sthlm 5301-20 och KR Gtbg 4888-20, KR Gtbg 6195-20 I socialstyrelsens handbok för ekonomiskt bistånd behandlas frågan om andrahandskontrakt med denna skrivelse: ”Om lägenheten hyrs i andra hand, bör nämnden godta den hyra som lägenhetsinnehavaren och andrahandshyresgästen har avtalat, under förutsättning att den är skälig. Uppgifter som behövs i utredningen ska i första hand komma från den sökande själv. En annan möjlighet att få en utgångspunkt för skälighetsbedömningen kan vara att socialtjänsten i samverkan med lokala hyresvärdar skaffar sig allmän kunskap om hyresnivåerna för olika lägenhetsstorlekar i olika områden inom bostadsbeståndet i kommunen.” I handboken ligger utgångspunkten i bedömningen av en skälig hyresnivå, inte i ett tillåtet eller otillåtet andrahandskontrakt. Med anledning av detta bedöms inte handboken vara en fullgod vägledning i ämnet.
Rättsfall. Arbetsdomstolen AD 1995 nr 96
Rättsfall. NJA 2007 s 86
Rättsfall. Kammarrätt: - KamR Göteborg, mål 000-000-00 Förvaltningsrätten i Sthlm: - Mål 20094-12 - Mål 8272-13 - Mål 1857-12
Rättsfall. NJA 2002 s. 378 NJA 2012 s. 1095 NJA 2013 s. 271 NJA 2013 s. 1190 NJA 2014 s. 960 NJA 2015 s. 3 NJA 2015 s. 862 NJA 2018 s. 834 NJA 2018 s. 653 Hovrätten över Skåne och Blekinge dom i mål nr T 188/76
Rättsfall. EU-domstolens domar
Rättsfall. De rättsfall som avgjordes den 30 november 2011 har en i det närmaste liknande allmän motivering.3 HFD refererar först till lagtexten och sedan direkt till förarbetsuttalanden (propositionen): ”I regeringens proposition har begreppet affärsmässigt motiverade inte belysts på annat sätt än att det ska ligga sunda företagsekonomiska och affärsmässiga över- väganden – utöver eventuella skatteeffekter – bakom de transaktioner som ska bedömas. Av propositionen framgår dock att ventilen ska tillämpas restriktivt för att syftet med bestämmelserna om avdragsbegränsningen ska kunna uppnås, nämligen att motverka att det svenska skatteunderlaget urholkas. ” Sedan fortsätter HFD: ”För en restriktiv tillämpning talar också konkurrensskäl eftersom den som får tillämpa ventilen får en lägre skattekostnad i förhållande till den som inte får avdrag för sin räntekostnad. Högsta förvaltningsdomstolen anser att följande kri- terier bör vara vägledande vid bedömningen om affärsmässiga skäl kan anses föreligga.” Därefter gör HFD en åtskillnad mellan organisatoriska och affärsmässiga skäl. En omorganisation av företagsgruppen är enligt HFD en intern
Rättsfall. I fråga om hävande av avtal om skötsel för all framtid finns det två exempelfall. Det första är högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 23.8.2002 (liggarnummer 1932, dia- rienummer 2063/1/01), enligt vilket församlingen hade haft rätt att häva avtal om sköt- sel för all framtid, när hela det kapital som betalats för skötseln och ränteavkastningen på detta hade använts. Enligt motiveringarna till beslutet hade kapitalet använts, och avtalen om skötsel för all framtid hade gett upphov till ett underskott i församlingen. Enligt 15 kap. 1 § i kyrkolagen får församlingens tillgångar och inkomster användas endast för att fullfölja församlingens uppgifter. I det andra fallet gick ärendet vidare via förvaltningsdomstolen till högsta förvaltnings- domen, och de olika rättsinstansernas avgöranden skiljde sig från varandra. Tavastehus förvaltningsdomstol, nr 12/0688/3 från 19.11.2012, ansåg att den ekonomiska försam- lingsenheten hade rätt att häva avtalet om skötsel för all framtid. Högsta förvaltnings- domstolen, HFD: 2014:64 upphävde förvaltningsdomstolens beslut och fastställde att församlingsenheten utifrån de kalkyler man lagt fram inte hade rätt att häva det aktu- ella avtalet om skötsel för all framtid. En församlingsenhet kan befrias från sin förbin- delse om gravskötsel för all framtid endast i det fall att församlingsenheten inte klarar av att uppfylla sin förpliktelse enligt förbindelsen p.g.a. att kapitalet och avkastningen av detta faktiskt har använts i sin helhet. Församlingsenheten hade lagt fram kalkyler för att påvisa att det kapital och de ränteintäkter som hörde till avtalen om skötsel för all framtid hade tagit slut. I kalkylerna hade dock inte beaktats bl.a. differensen mellan bokföringsvärdet och det gängse värdet. Församlingsenheten hade inte påvisat att kapi- talet och dess avkastning faktiskt hade använts i sin helhet.
Rättsfall. Allmänna reklamationsnämnden, 1993-4977