Spårbarhet. Såvitt vi har krav på att säkerställa spårbarhet på gods, skall detta ske genom nödvändig information på paketets etikett.
Spårbarhet. Kravet på spårbarhet har tillkommit för att det ska vara möjligt att spåra och dra tillbaka livsmedel som visat sig vara skadliga för människors hälsa. Exempel: Om det visar sig att mjöl från en odlare innehåller ett farligt ämne så ska kvarnen som malt mjöl veta vilka företag de har levererat mjölet till. Om det är ditt bageri och du behöver återkalla brödet där mjölet ingår så ska du veta vilka du levererat bröd till under den period som mjölet kan ha använts i dina produkter. För att detta ska kunna gå snabbt måste det finnas system för spårbarhet i varje livsmedelsföretag. När du levereras ska det finnas uppgifter om: • Vad som levererats ut • Hur mycket som levererats ut • När • Varumottagare Det kan också vara bra att ha en samlad kontaktlista för dina mottagare. Kravet på spårbarhet gäller ett steg bakåt och ett stegframåt. Ett steg framåt gäller bara för leveranser till andra livsmedelsföretag – inte vid försäljning direkt till dina konsumenter.
Spårbarhet. I EU-kommissionens faktablad för vårdgivare beskrivs förändringarna kring spårbarhet så här: ”Ett helt nytt inslag i förordningarna är systemet för unik produktidentifiering (UDI-systemet) (Artikel 27 i MDR (1) och Artikel 24 i IVDR (2)) som kommer att gälla för alla produkter som släpps ut på unionsmarknaden. UDI-märkningen kommer att utgöras av en streckkod, en QR-kod eller någon annan maskinläsbar kod. Detta kommer att öppna möjligheterna att identifiera och spåra produkterna. Det är särskilt underlättande vid säkerhetsrelaterade aktiviteter efter det att produkterna släppts ut på marknaden och möjliggör bättre övervakning av de behöriga myndigheterna. Ekonomiska aktörer ska kunna identifiera alla hälso- och sjukvårdsinstitutioner eller all hälso- och sjukvårdspersonal som de direkt har levererat en produkt till (Artikel 25 i MDR och Artikel 22 i IVDR). UDI-märkningen bör också bidra till att minska medicinska fel och bekämpa förfalskade produkter. UDI-systemet bör också förbättra policyer för inköp och avfallsbortskaffande samt lagerhantering hos hälso- och sjukvårdsinstitutioner och andra ekonomiska aktörer och, om möjligt, vara kompatibelt med andra autentiseringssystem som redan är i bruk i dessa miljöer.” (3) Vi har redan idag ett krav på spårbarhet i och med SOSFS2008:1 3 kap 6§ (4) där kravet är att vi ska kunna spåra medicintekniska produkter som förskrivit, utlämnats eller tillförts en patient. Det nya i MDR är, förutom användandet av UDI, att för implantat klass III ska dessa produkter kunna spåras Åtgärder inför tillämpning av MDR och IVDR inom hälso- och sjukvården. Datum 2020-11-24 Version 1.00 från ankomst till vårdgivaren till patient via UDI. Vidare uppmanas länderna att uppmuntra lagring av UDI för fler produkter och varje land kan besluta om ytterligare krav. I dagsläget (november 2020) finns ännu inte någon beslutad nationell riktlinje kring detta i Sverige. Förslaget från promemorian beträffande anpassning till EU-förordningarna om medicinsk teknik, (5), uppdrar åt Socialstyrelsen att upprätta föreskrifter om vilka produkter som skall omfattas av kravet för full spårbarhet. Fler produkter än implantat klass III kan således komma att inkluderas. Krav på spårbarhet via UDI för (minst) implantat klass III från det att produkten inkommer till vårdgivaren till vilken patient som erhåller implantatet. • Inventera vilka implantat klass III som implanteras inom sin vårdorganisation. • Inventera i vilka system vårdgivaren registrerar implanta...
Spårbarhet. Paketen ska kunna spåras från och med att de läses in till dess att de överlämnas till mottagaren. Spårbarheten ska kunna följas i ett webbaserat och kostnadsfritt system. Paketet ska vara spårbart i varje läspunkt i transportkedjan med angivande av tid och datum. Exempel på händelser är: inhämtad, avgått från terminal, under Distribution, levererad, kvitterad etc. Även övriga händelser som avviker från ordinarie process, t.ex. skadat emballage, ska anges i systemet. Ja/Nej. Ja krävs Paketförmedli...
Spårbarhet. Utformningen av unik identitet ska vara spårbar till en fysisk person.
Spårbarhet. Anbudsgivaren ska ha system för spårbarhet som säkerställer att produkter går till avsedd slutdestination. Anbudsgivare ska beskriva eller hänvisa till bilagenummer hur spårbarheten säkerställs.
Spårbarhet. Ett konto vars behörighet avslutas ska fortfarande kunna vara identifierbart i loggarna. Kravet uppfylls:
Spårbarhet. Frågan om informationens spårbarhet är särskilt beaktad under avsnittet Utökad leveransspecifikation. Dagens BIM-program saknar full funktionalitet för att märka skapade objekt med version, versionsdatum och vem som skapat objektet. Då projektering med BIM ger möjligheten att flera aktörer kan arbeta mot samma databas är möjligheten att spåra vem som gjort vad en förutsättning för att efterhand kunna bedöma respektive aktörs ansvar. Krav på spårbarhet kan således i dagsläget vara svårt att uppfylla, men likväl har denna möjlighet medtagits i mallen. Parterna bör observera detta innan krav på spårbarhet ställs i leveransspecifikationen. Sannolikt kommer vid ökad BIM-användning behovet av spårbar information framföras som funktionskrav på programvaruindustrin som förhoppningsvis kommer att förstå behovet och förse programvaror med den funktionaliteten i framtiden.
Spårbarhet. Antal certifikat 207 207 0
Spårbarhet. Spårbarhet används som ett samlingsbegrepp för olika typer av information om produkter som kan vara relevant att förmedla mellan dem som tillverkar, köper, säljer, använder och återvinner produkterna. Inom den svenska delegationen för cirkulär ekonomi finns en särskild expertgrupp för stärkt spårbarhet. I expertgruppens slutrapport definieras spårbarhet så här: Spårbarhet innebär att efterfrågad och verifierbar information finns till varje led i värdekedjan – i detta sammanhang för att kunna cirkulera material och produkter. I rapporten beskrivs bland annat följande punkter som viktiga för plast: • För plastprodukter samt plastråvara, såväl återvunnen som ny råvara, är det viktigt att ha kontroll på ingående polymer samt mängd och typ av tillsatser. • Kännedom om ingående komponenter underlättar för framtida återvinningscykler då kostsamma analyser kan undvikas. • Kunskapen om ett eventuellt innehåll, samt halt, av potentiellt farliga och reglerade kemikalier av är stor vikt och en förutsättning för att vi ska kunna nå en cirkulär och giftfri miljö. • Information om ursprung är relevant, bland annat i samband med krav på återvunnen råvara. I arbetet för en Giftfri Miljö och stärkt kemikalielagstiftning används andra termer för att beskriva behovet av ökad tillgång till information. Som exempel finns följande precisering till miljökvalitetsmålet Giftfri Miljö: Information om miljö- och hälsofarliga ämnen i material, kemiska produkter och varor är tillgänglig. Kunskap och kontroll över innehållet av farliga ämnen i återvunnet material är avgörande för giftfria och cirkulära kretslopp. Kommunikationen mellan olika aktörer i värdekedjorna är ytterligare en förutsättning för ökad och säker materialåtervinning. Genom att förbättra informationsflödet om innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen från tillverkningen så att den är tillgänglig också för aktörerna som hanterar avfall kan de bästa återvinningslösningarna utvecklas. Innehållsinformation är extra viktigt för material och varor där tiden mellan att de sätts på marknaden och att de blir avfall är lång, eftersom både kunskapsläget och lagstiftningen, och därmed hanteringsalternativen, då kan ha förändrats. Ett viktigt initiativ är den så kallade SCIP-databasen (se avsnitt 5.1.1.). Informationen i databasen är framför allt användbar för företag som hanterar avfall och återvinning men kan även vara viktig för myndigheter för att få kunskap om vilka typer av varor och material som kan innehålla farliga ämnen p...