Benchmarkförordningen exempelklausuler

Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler har processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den s.k. Benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014) som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Benchmarkförordningen har, per dagen för Grundprospektet, inte tillämpats under en tillräckligt lång tidsperiod för att bedöma dess fulla effekt och praktiska tillämpning. Det finns därför en risk att Benchmarkförordningen kommer att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur exempelvis leda till ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven, och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, och i förlängningen att vissa referensräntor helt kan komma att upphöra att publiceras. Om en referensränta som tillämpas för viss MTN (såsom STIBOR eller EURIBOR) upphör att publiceras så riskerar det att negativt påverka innehavare av sådan MTN. Det är osäkert i vilken utsträckning som ändringar i Benchmarkförordningen och/eller upphörandet av någon referensränta kan påverka innehavare av MTN, men det utgör en väsentlig risk för avkastningen på MTN.
Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler har processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den s.k. benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (”Benchmarkförordningen”) som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. I och med att förordningen endast tillämpats en begränsad tidsperiod kan inte dess effekter fullt ut bedömas. Det finns dock en risk att benchmarkförordningen kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur exempelvis leda till ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven, och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, eller att vissa referensräntor helt upphör att publiceras. Om så sker för en referensränta som tillämpas för viss MTN skulle det kunna få negativa effekter för en innehavare av MTN.
Benchmarkförordningen. Benchmarkförordningen trädde ikraft den 1 januari 2018 och reglerar tillhandahållandet av referensräntor (såsom EURIBOR och STIBOR) och hur referensräntor bestäms. Det föreligger en risk att Benchmarkförordningen kan komma att påverka en referensränta som tillämpas på en viss MTN genom ökade administrativa kostnader och regulatoriska risker, vilket kan leda till att aktörer framöver inte medverkar vid bestämningen av referensräntor eller att viss referensränta upphör att publiceras. Detta kan få en negativ inverkan för innehavare av och marknadsvärdet på utgivna MTN. För MTN som ges ut med rörlig ränta bestäms räntan enligt de Allmänna Villkoren bl. a utifrån en referensränta, antingen STIBOR eller EURIBOR. Kan STIBOR eller XXXXXXX inte fastställas vid en given tidpunkt finns det alternativa tillvägagångssätt för att fastställa räntebasen. Det finns dock en risk att sådana alternativa tillvägagångssätt inte är lika gynnsamma för innehavare av MTN. Vidare finns en risk för att de svårigheter som kan uppstå i samband med att en alternativ räntebas ska bestämmas för en given MTN kan leda till tidskonsumerande diskussioner och/eller tvister vilket skulle få negativa effekter för emittenten och/eller innehavare av MTN.
Benchmarkförordningen. Den 1 januari 2018 trädde den s.k. benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014) i kraft. Benchmark- förordningen reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Eftersom förordningen har tillämpats enbart under en kort tidsperiod kan dess effekter inte fullt ut bedömas. Det finns dock en risk att benchmarkförordningen kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta skulle i sin tur kunna leda till exempelvis ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Benchmarkförordningen medför även ökade administrativa krav och därtill relaterade ökade regulatoriska risker, vilka kan leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, eller att vissa referensräntor helt upphör att publiceras. Om detta skulle ske för en referensränta som tillämpas för viss MTN skulle det kunna få negativa effekter för en innehavare av MTN.
Benchmarkförordningen. Ränta som betalas på MTN emitterade under MTN-programmet kan beräknas i förhållande till referensvärdena STIBOR och EURIBOR. Referensvärdena tillhandahålls av Swedish Financial Benchmark Facility AB (STIBOR) och European Money Market Institute (EURIBOR). Vid utfärdandet av detta Grundprospekt är Swedish Financial Benchmark Facility AB inte registrerade i det register över administratörer och referensvärden som tillhandahålls av ESMA i enlighet med art. 36 i Benchmarkförordningen medan European Money Market Institute är registrerade. Den 27 december 2021 lämnade Swedish Financial Benchmark Facility AB in en ansökan till Finansinspektionen om att få auktoriseras som administratör enligt Benchmarkförordningen. Såvitt Bolaget känner till vid tidpunkten för godkännandet av detta Grundprospekt, är övergångsbestämmelserna i art. 51 Benchmarkförordningen tillämpligt, enligt vilka STIBOR får fortsätta att användas under tiden Finansinspektionen prövar ansökan.
Benchmarkförordningen. Processen för hur EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms har under en längre tid varit ett omdebatterat ämne, vilket har resulterat i ett antal olika lagstiftningsåtgärder. Den 1 januari 2018 trädde den s.k. benchmarkförordningen (EU nr. 2016/1011) utfärdad av EU ikraft vilken reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Med hänsyn till att förordningen endast har tillämpats under en begränsad tidsperiod är dess effekter svåra att bedöma men det finns en risk att förordningen kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur bland annat leda till ökad volatilitet för vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven och de därtill relaterade regulatoriska riskerna leda till att aktörer i mindre utsträckning vill medverka vid bestämning av referensräntor eller att vissa referensräntor upphör att publiceras. Om det skulle ske för XXXXXXX eller STIBOR, vilka kan tillämpas för viss MTN, skulle det kunna få negativa effekter för en Fordringshavare, exempelvis genom att påverka en Fordringshavarens avkastning.
Benchmarkförordningen. Ränta som betalas på MTN emitterade under MTN-programmet kan beräknas med vissa referensvärdena STIBOR och EURIBOR. Referensvärdena tillhandahålls av Swedish Financial Benchmark Facility AB, ett nybildat dotterbolag till Global Rate Set Systems (STIBOR) och European Money Market Institute (EURIBOR). Vid utfärdandet av detta Grundprospekt är Swedish Financial Benchmark Facility AB inte registrerade i det register över administratörer och referensvärden som tillhandahålls av ESMA i enlighet med art. 36 i Benchmarkförordningen medan European Money Market Institute är registrerade. Såvitt Bolaget känner till vid tidpunkten för godkännandet av detta Grundprospekt, är övergångsbestämmelserna i art. 51 Benchmarkförordningen tillämpligt, enligt vilka Swedish Financial Benchmark Facility AB ännu inte behöver ansöka om auktorisation eller registrering (eller ansöka om likvärdighet, erkännande eller godkännande om referensvärdet tillhandahålls av en administratör som är belägen i ett tredjeland).
Benchmarkförordningen. Benchmarkförordningen trädde ikraft den 1 januari 2018 och reglerar tillhandahållandet av referensräntor (såsom LIBOR, EURIBOR och STIBOR) och hur referensräntor bestäms. Benchmarkförordningen har endast tillämpats under en begränsad tidsperiod och dess effekter kan inte bedömas fullt ut. Det föreligger en risk att Benchmarkförordningen kan komma att påverka en referensränta som tillämpas på en viss MTN genom ökade administrativa kostnader och regulatoriska risker, vilket kan leda till att aktörer framöver inte medverkar vid bestämningen av referensräntor eller att viss referensränta upphör att publiceras. Detta kan få en negativ inverkan för innehavare av och marknadsvärdet på utgivna MTN.
Benchmarkförordningen. Ränta som betalas på MTN emitterade under MTN-programmet kan beräknas med vissa referensvärden som definieras i de Allmänna Villkoren. Dessa referensvärden är STIBOR (som tillhandahålls av Financial Benchmarks Sweden AB, ett helägt dotterbolag till Svenska Bankföreningen), samt EURIBOR (som tillhandahålls av European Money Market Institute). Det noteras att Financial Benchmarks Sweden AB har träffat en överenskommelse om att överföra administrationen av STIBOR till ett nybildat dotterbolag till Global Rate Set Systems. Vid tidpunkten för utgivandet av Grundprospektet är inte Financial Benchmarks Sweden AB registrerade i register över administratörer och referensvärden, tillhandahållet av ESMA i enlighet med artikel 36 i Benchmarkförordningen. European Money Market Institute är efter auktorisering den 2 juli 2019 registrerat i sådant register.

Related to Benchmarkförordningen

  • Gemensamma bestämmelser Leverantören bestämmer tryck, temperatur, andra dimensioneringsdata för fjärrvärmeleverans samt tekniskt utförande för fjärrvärmecentral och leverantören har rätt att förändra dessa. Om sådana förändringar skulle medföra behov av åtgärder för att bibehålla fjärrvärmecentralens funktion ska kostnaderna ersättas av leverantören, med avdrag för den värdestegring som utbytet medför, beräknat på skillnaden i värde för den utbytta och nyanskaffade utrustningen.

  • Vilka kostnader försäkringen ersätter Genom försäkringen betalas nödvändiga och skäliga kostnader om du inte kan få dem betalda av motpart eller staten. Med nödvändiga och skäliga kostnader avses bl.a. att kostnaderna måste stå i rimlig proportion till det belopp tvisten gäller. Betalning a conto kan utgå först efter särskild prövning och högst två gånger per år. A conto kan endast utgå om ärendet är särskilt omfattande eller långvarigt. • ombuds arvode och omkostnader. Arvode lämnas för skälig tidsåtgång och högst enligt den timkostnadsnorm som regeringen fastställer vid ersättning till rättshjälpsbiträde enligt rättshjälpslagen, • kostnader för utredning före rättegång förutsatt att utredningen beställts av ditt ombud eller att Allmänna reklamationsnämnden funnit det uppenbart att nämnden inte kan avgöra tvisten utan sådan utredning, • kostnader för bevisning i rättegång och i skiljemannaförfarande, • expeditionskostnader i domstol, • rättegångskostnader som du ålagts att betala till motpart eller staten vid prövning av tvisten i domstol eller skiljeförfarande, • rättegångskostnader som du vid förlikning under rättegång åtagit dig att betala till motpart, under förutsättning att det är uppenbart att domstolen skulle ha ålagt dig att betala rättegångskostnader med högre belopp om tvisten hade prövats och • kostnader som uppkommer för medlare som rätten förordnat. • eget arbete, förlorad inkomst, resor och uppehälle eller andra omkostnader för dig eller annan försäkrad, • verkställighet av dom, beslut eller avtal, • merkostnader som uppstår om du anlitar flera ombud eller byter ombud, • ersättning till skiljemän, • ombudskostnader i sådan tvist där prövningen av tvisten kan vänta till dess annat liknande mål har avgjorts (s.k. pilotmål), • kostnad som uppkommer genom att du i eller utom rättegång avstår från dina möjligheter att få ersättning från motparten, • ombudskostnader som får anses ingå i skadestånd som tillerkänts försäkrad eller • kostnad för indrivning av obetald fordran.

  • Särskilda bestämmelser (%) (%) 0602 10 Levande icke rotade sticklingar samt ympkvistar 5 100 0602 20 Levande fruktträd och bärbuskar, även ympade/okulerade 5 100 0602 30 Levande rhododendron och azalea, även ympade/okulerade 30 100 Den nuvarande tullen, vilken anges i kolumn A, kommer att sänkas till 5 % vid ikraftträdandet av detta avtal 0602 40 Levande rosor, även ympade/okulerade 5 100 0602 90 10 Andra, skogsträd, prydnadsväxter i enskilda krukor vars diameter är mer än 5 cm 30 100 Den nuvarande tullen, vilken anges i kolumn A, kommer att sänkas till 5 % vid ikraftträdandet av detta avtal 0602 90 90 Andra 5 100 0603 Snittblommor och blomknoppar av sådana slag som är lämpliga till buketter eller annat prydnadsändamål, friska, torkade, färgade, blekta, impregnerade eller på annat sätt preparerade 70 25 Den nuvarande tullen, vilken anges i kolumn A, kommer att sänkas till 30 % vid ikraftträdandet av detta avtal 0604 Blad, kvistar och andra växtdelar, utan blommor eller blomknoppar, samt gräs, mossa och lavar, utgörande varor av sådana slag som är lämpliga till buketter eller annat prydnadsändamål, friska, torkade, färgade, blekta, impregnerade eller på annat sätt preparerade 70 25 Den nuvarande tullen, vilken anges i kolumn A, kommer att sänkas till 30 % vid ikraftträdandet av detta avtal 0701 10 Utsädespotatis, färsk eller kyld 5 100 0701 90 Potatis, annan än utsädespotatis, färsk eller kyld 70 20 Minimitull: 550 LBP/gross kg 0702 00 Tomater, färska eller kylda 70 20 Minimitull: 750 LBP/gross kg 0703 10 10 Sättlök, färsk eller kyld 5 100 0703 10 90 Annan lök, schalottenlök, färsk eller kyld 70 20 Minimitull: 350 LBP/gross kg 0703 20 Vitlök, färsk eller kyld 70 20 Minimitull: 1 000 LBP/gross kg 0703 90 Purjolök och lök av andra Allium-arter, färsk eller kyld 25 25 0704 10 Blomkål (inbegripet broccoli), färsk eller kyld 70 20 Minimitull: 300 LBP/gross kg 0704 20 Brysselkål, färsk eller kyld 25 25 0704 90 Kål, blomkål, kålrabbi, grönkål och liknande ätbar bras- sica, färsk eller kyld, med undantag av blomkål och brysselkål 70 20 Minimitull: 350 LBP/gross kg 0705 11 Huvudsallat, färsk eller kyld 25 25 0705 19 Annan trädgårdssallat, färsk eller kyld 70 20 Minimitull: 300 LBP/enhet 0705 21 Witloofcikoria, färsk eller kyld 25 25 0705 29 Annan cikoriasallat, färsk eller kyld 25 25 0706 10 Morötter och rovor, färska eller kylda 70 20 Minimitull: 300 LBP/gross kg 0706 90 10 Rädisor 70 20 Minimitull: 1 500 LBP/gross kg 0706 90 90 Andra, färska eller kylda 25 25 0707 00 Gurkor, färska eller kylda 70 20 Minimitull: 600 LBP/gross kg

  • Grundläggande bestämmelser Vid skada ska du kunna styrka att du äger det skadade eller förlorade föremålet. Du ska även kunna styrka vad det är värt och hur gammalt det är. Kostnader du haft för att styrka eller framställa krav ersätts inte. • Värderingen av en skada görs med utgångspunkt från prisläget vid den tidpunkt när du tidigast kan bestämma ditt ersättningsanspråk, men senast två månader från skadedagen. • Kan skadad egendom repareras värderas skadan till den reparationskostnad som är rimlig. Reparationskostnaden ersätts inte om den överstiger värdet på skadad egendom enligt värderingsreglerna. • Värdering sker utan hänsyn till affektionsvärde, det vill säga utan hänsyn till dina personliga känslor för föremålet. Var uppmärksam på reglerna om underförsäkring, se avsnittet M.6 Nedsättning av försäkringsersättning. Är du underförsäkrad riskerar du att inte få ersättning för hela värdet av din egendom vid en skada.

  • Vissa Samordningsregler Mom. 4:1 Om en tjänsteman på grund av arbetsskada uppbär livränta i stället för sjuk- penning och detta sker under tid då han har rätt till sjuklön, skall sjuklönen från arbetsgivaren ej beräknas enligt mom. 3 utan i stället utgöra skillnaden mellan 90 procent av månadslönen och livräntan. Mom. 4:2 Om tjänstemannen får ersättning från annan försäkring än ITP eller trygg- hetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och arbetsgivaren har betalat premien för denna försäkring skall sjuklönen minskas med ersättningen. Mom. 4:3 Om tjänstemannen får annan ersättning från staten än från den allmänna för- säkringen, arbetsskadeförsäkringen eller lagen om statligt personskadeskydd, skall sjuklönen minskas med ersättningen.

  • Allmänna bestämmelser Utöver försäkringsvillkoren gäller också reglerna i Försäkringsavtalslagen (FAL) för din försäkring. Följande allmänna bestämmelser är bland annat hämtade ur den lagen.

  • Övriga bestämmelser Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf skall förmåner som utges enligt lagen om statligt personskadeskydd jämställas med motsvarande förmåner enligt lagen om allmän försäkring och lagen om arbetsskadeförsäkring.

  • UTREDNINGEN Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har på för- bundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med A-C.W. samt vittnesförhör med fackligt förtroendevalda L.H. och förbundsjuristen D.D. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med personalsvariga I.K., fabrikschefen H.P., f.d. personalchefen A.L., förhandlaren P.Ö. och f.d. förhandlaren M.R. Även skriftlig bevisning har åberopats. Förbundet har gjort gällande sammanfattningsvis följande. A-C.W:s månadslön för perioden den 1 april 2009 – 31 mars 2010 fastställdes i lokalt kollektivavtal den 30 april 2009. I överenskommelsen anges bara att hennes lön skulle uppgå till 23 898 kr. Genom att ensidigt sänka hennes månadslön har bolaget brutit mot detta lokala avtal, eftersom lönesumman har varit ett odelat belopp som inte inkluderat något särskilt tillägg. Detta ska ses mot bakgrund av att de lokala parterna vid de förhandlingar som ledde fram till införandet av ett nytt lönesystem år 2000 var ense om att de tillägg i form av befattningslönedelar som var en del av lönesystemet endast skulle vara en tillfällig lösning. Överenskommelsen om detta lönesystem sades upp av den lokala fackklubben i december 2005. De lokala parterna har därefter varit överens om att individuell lönesättning hos bolaget ska göras enligt principerna för lönesättning i gemensamma metallavtalet. Enligt det gemensamma metallavtalet är ett lönesystem med lönetillägg som kan tas bort omedelbart inte tillåtet. Arbetsgivarparterna har invänt följande. A-C.W:s lön enligt 2009 års lokala löneöverenskommelse bestod av en fast och en rörlig del, även om detta inte kommer till synes i överenskommelsen. I samband med att lönesystemet med olika befattningstillägg infördes år 2000 var tanken inte att ordningen med sådana tillägg endast skulle vara en tillfällig lösning. Det har inte vid något senare tillfälle träffats överenskommelse om att lönetilläggen skulle utgöra en del av den fasta månadslönen. I fall då en arbetstagare inte längre utför arbetsuppgifter knutna till viss befattning har bolaget rätt att ta bort lönetillägget. Det finns inget lokalt kollektivavtal som förhindrar att bolaget tillämpar de aktuella lönetilläggen eller tar bort tillägg från arbetstagare som inte längre utför vissa arbetsuppgifter. Bolaget har följaktligen inte brutit mot 2009 års lokala överenskommelse då A-C.W:s lönetillägg togs bort. Det är ostridigt att de lokala parterna år 2000 var ense om att införa ett nytt lönesystem innehållande vissa lönetillägg, benämnda befattningslönetillägg, som skulle utbetalas till de arbetstagare som utförde vissa angivna arbets- uppgifter. Själva överenskommelsen finns enligt vad som är upplyst i målet inte längre i behåll. I den information som lämnades från bolagets sida i samband med överenskommelsen klargörs emellertid att befattningslöne- delarna skulle utbetalas ”när man kan och utför arbetsuppgiften”. Arbets- domstolen har uppfattat parternas inställning i målet så att det är ostridigt att lönetilläggen, om man enbart ser till innebörden av 2000 års löneöverens- kommelse, skulle utbetalas endast under förutsättning att arbetstagaren faktiskt utförde de arbetsuppgifter som lönetillägget avsåg. Förbundets talan vilar i ett första led på uppfattningen att parterna redan när överenskommelsen om det nya lönesystemet träffades år 2000 var överens om att lönetilläggen var en tillfällig lösning som snart därefter skulle komma att utgöra en del av arbetstagarnas fasta månadslön. Det går emellertid inte att av den skriftliga bevisningen i målet finna stöd för denna uppfattning. Utöver den i det föregående omnämnda handlingen med information om lönesystemet, som skickades ut till arbetstagarna, saknas skriftlig bevisning som visar vad parterna kom överens om i fråga om det nya lönesystemet. Den aktuella handlingen innehåller inte några uppgifter om att lönetilläggen skulle vara begränsade till viss tid eller uppgå i fast månadslön efter viss tid. L.H., som på den lokala fackklubbens sida var med och förhandlade fram det nya lönesystemet, har berättat att parterna vid införandet av detta inte hade en tanke på hur länge systemet skulle komma att tillämpas. Dåvarande personalchefen A.L. har berättat att det vid förhandlingarna som ledde fram till införandet av lönetilläggen inte sades något om att dessa var tillfälliga och skulle tas bort efter en tid. Arbetsdomstolen anser därmed att den muntliga bevisningen i målet inte ger stöd för förbundets uppfattning att det vid införandet av det nya lönesystemet fanns en partsavsikt om att lönetilläggen endast var en tillfällig lösning och att dessa så snart som möjligt skulle ingå i den fasta månadslönen. Frågan är då om senare händelser kan anses ha förändrat lönesystemet så att tilläggen har kommit att utgöra en oskiljaktig del av den fasta månadslönen. Förbundets talan får nämligen uppfattas så att detta har varit fallet. I målet är ostridigt att den lokala fackklubben i december 2005 ensidigt sade upp 2000 års överenskommelse om lönesystemet. Förbundet har anfört att parterna därefter var ense om att den individuella lönesättningen hos bolaget skulle göras endast enligt principerna för lönesättning i det gemensamma metallavtalet. Enligt Arbetsdomstolens mening kan emellertid uppsägningen av 2000 års överenskommelse inte anses ha förändrat förutsättningen för de lönetillägg som infördes med lönesystemet år 2000. Uppsägningen kan enligt domstolens mening alltså inte anses ha fått till följd att lönetilläggen ändrade karaktär och blev en oskiljaktig del av den fasta månadslönen. Frågan blir då om det senare har ingåtts något lokalt kollektivavtal som har förändrat bilden. Förbundet har i målet hänvisat till de lokala kollektivavtal som har träffats i samband med årliga lönerevisioner och avser fastställande av månadslön för arbetstagarna hos bolaget. I den uppräkning av respektive arbetstagares månadslön som finns bifogad till dessa avtal är beloppet inte uppdelat på så vis att vissa belopp särredovisats som lönetillägg. Avtalen innehåller å andra sidan inte heller någon formulering som klargör att de lönetillägg som parterna var ense om fanns år 2000 skulle ha uppgått i den fasta månadslönen. Arbetsdomstolen anser inte att det genom dessa lokala löneöverenskommelser har blivit klarlagt att parterna skulle ha frångått en ordning som innebar en viss del av lönen utgjordes av befattningslönetillägg. Det anförda gäller även den i målet aktuella löneöverenskommelse som in- gicks den 30 april 2009, där parterna som en bilaga till protokollet har tagit in en förteckning över samtliga arbetstagares löner. Att A-C.W:s lön där har angetts som ett enda månadslönebelopp kan alltså inte anses innebära att parterna ändrade lönesystemets karaktär. Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis till uppfattningen att det efter ingåendet av 2000 års löneöverenskommelse inte har träffats något avtal mellan de lokala parterna av innebörd att de har avskaffat det system med befattningslönedelar vilka förutsatte att arbetstagaren faktiskt utförde en viss arbetsuppgift. Bolaget har alltså haft rätt att betrakta A-C.W:s lönebelopp enligt 2009 års löneöverenskommelse som summan av en grundlön och ett befattningslönetillägg. Detta betyder i sin tur att bolaget inte har åsidosatt något lokalt kollektivavtal genom den löneminskning som gjordes efter hennes återkomst i arbetet efter tjänstledighet. Förbundet har gjort gällande att en överenskommelse innebärande att man har ett lönesystem där tillägg kan tas bort omedelbart inte skulle vara tillåtet enligt det gemensamma metallavtalet. Förbundet har till stöd för detta påstå- ende inte hänfört sig till någon specifik bestämmelse utan har som domsto- len uppfattat saken menat att avtalet likväl vilar på den anförda grundsatsen. Utredningen i målet om innebörden av det gemensamma metallavtalet utgörs av de uppgifter om lämnats inför domstolen av D.D., P.Ö. och M.R. De har samtliga uppgett att detta avtal inte lägger hinder i vägen för en ordning där de lokala parterna har kommit överens om ett lönetillägg som knyts till utförandet av en viss arbetsuppgift och som utges endast så länge denna uppgift utförs. Arbetsdomstolen kan mot den bakgrunden inte finna visat att det har stått i strid mot det gemensamma metallavtalet att tillämpa en ordning med ett befattningslönetillägg som tas bort när arbetstagaren inte längre utför den ifrågavarande arbetsuppgiften. Bolagets avdrag från A- C.W:s lön kan alltså inte anses stridande heller mot det gemensamma metallavtalet. Arbetsdomstolen har uppfattat förbundets talan på det sättet att det görs gäl- lande att bolagets löneavdrag under alla förhållanden har stått i strid mot A- C.W:s enskilda anställningsavtal, dvs. även om bolagets tillämpning inte har innefattat något åsidosättande av den lokala löneöverenskommelsen eller det gemensamma metallavtalet. A-C.W. har inför domstolen uppgett följande. När hon fick sin nya lön år 2000 fick hon höra att det var fråga om en individuell lönesättning, men hon kände inte till detaljerna eftersom hon inte hade deltagit i arbetet med att skapa det nya lönesystemet. Hon fick visserligen del av bolagets information om det nya lönesystemet och ordningen med befattningslönedelar, men fick inte information om tilläggens belopp. Att hon skulle haft något särskilt lönetillägg knutet till gruppförstärkarsysslan har hon aldrig hört talas om. Inte heller när hon omplacerades från dessa arbetsuppgifter på grund av det fackliga uppdraget och fick behålla sin lön omnämndes något sådant från bolagets sida. Vad A-C.W. har berättat har inte motsagts av någon annan bevisning i målet. Vidare har framkommit följande av särskilt intresse. A-C.W:s lön har alltsedan år 2000 konsekvent redovisats på hennes lönespecifikationer som ett månadslönebelopp. På lönespecifikationerna har alltså inte redovisats några lönetillägg som varit hänförliga till viss arbetsuppgift. Det har heller inte framkommit att bolaget någon gång på annat sätt i förhållande till henne har klargjort att viss del av lönen utgjorde en befattningslönedel, och än mindre vilken storlek detta lönetillägg hade. Mot bakgrund av de nu anförda omständigheterna anser Arbetsdomstolen att A-C.W:s enskilda anställningsavtal hade innebörden att det av bolaget på lönespecifikationerna angivna månadslönebeloppet utgjorde en fast lön, som inte skulle påverkas av att hon bytte arbetsuppgifter. Att bolaget sänkte hennes lön på det sätt som skett utgjorde alltså ett åsidosättande av hennes enskilda anställningsavtal.

  • Förmånstagarförordnande Försäkrad ska i fråga om försäkringsbeloppen anses ha gjort förmånstagarför- ordnande av nedan angivet innehåll (FÖRORDNANDET). Förmånstagarens rätt bestäms enligt svensk lag. Försäkrad kan när som helst ändra förordnandet genom att skriftligen till AFA Livförsäkring (lämpligen på särskild av AFA Livförsäkring fastställd blankett) ändra förordnandet. Ändrat förordnande ska inte avse utgående barnbelopp eller begrav- ningshjälp om detta inte uttryckligen angetts i det ändrade förordnandet. Förmånstagarens rätt kan i vissa fall komma att jämkas beroende på samordning med annan TGL-försäkring.

  • Tillämpliga bestämmelser Enligt 4 kap. 1, 3 och 5 §§ lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (LHF) ska den som innehar aktier i ett svenskt aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad (den anmälningsskyldige) skriftligen anmäla ändringar av innehavet till aktiebolaget och Finansinspektionen om ändringen medför att den andel av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget som innehavet motsvarar