Benchmarkförordningen exempelklausuler

Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler har processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den s.k. Benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014) som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Benchmarkförordningen har, per dagen för Grundprospektet, inte tillämpats under en tillräckligt lång tidsperiod för att bedöma dess fulla effekt och praktiska tillämpning. Det finns därför en risk att Benchmarkförordningen kommer att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur exempelvis leda till ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven, och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, och i förlängningen att vissa referensräntor helt kan komma att upphöra att publiceras. Om en referensränta som tillämpas för viss MTN (såsom STIBOR eller EURIBOR) upphör att publiceras så riskerar det att negativt påverka innehavare av sådan MTN. Det är osäkert i vilken utsträckning som ändringar i Benchmarkförordningen och/eller upphörandet av någon referensränta kan påverka innehavare av MTN, men det utgör en väsentlig risk för avkastningen på MTN.
Sample 1See All (6)
Law Insider
+
Microsoft® Word Add-in

Get the Official Word Add-in

Open in AppSource
Add to Word Now
Benchmarkförordningen. Efter ett antal större skandaler har processen för hur LIBOR, EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Detta har resulterat i ett antal lagstiftningsåtgärder varav vissa redan implementerats och andra är på väg att implementeras. Det största initiativet på området är den s.k. benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (”Benchmarkförordningen”) som trädde ikraft den 1 januari 2018 och som reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. I och med att förordningen endast tillämpats en begränsad tidsperiod kan inte dess effekter fullt ut bedömas. Det finns dock en risk att benchmarkförordningen kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur exempelvis leda till ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven, och de därtill kopplade regulatoriska riskerna, leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, eller att vissa referensräntor helt upphör att publiceras. Om så sker för en referensränta som tillämpas för viss MTN skulle det kunna få negativa effekter för en innehavare av MTN.
Sample 1Sample 2See All (5)
Benchmarkförordningen. Benchmarkförordningen trädde ikraft den 1 januari 2018 och reglerar tillhandahållandet av referensräntor (såsom EURIBOR och STIBOR) och hur referensräntor bestäms. Det föreligger en risk att Benchmarkförordningen kan komma att påverka en referensränta som tillämpas på en viss MTN genom ökade administrativa kostnader och regulatoriska risker, vilket kan leda till att aktörer framöver inte medverkar vid bestämningen av referensräntor eller att viss referensränta upphör att publiceras. Detta kan få en negativ inverkan för innehavare av och marknadsvärdet på utgivna MTN. För MTN som ges ut med rörlig ränta bestäms räntan enligt de Allmänna Villkoren bl. a utifrån en referensränta, antingen STIBOR eller EURIBOR. Kan STIBOR eller XXXXXXX inte fastställas vid en given tidpunkt finns det alternativa tillvägagångssätt för att fastställa räntebasen. Det finns dock en risk att sådana alternativa tillvägagångssätt inte är lika gynnsamma för innehavare av MTN. Vidare finns en risk för att de svårigheter som kan uppstå i samband med att en alternativ räntebas ska bestämmas för en given MTN kan leda till tidskonsumerande diskussioner och/eller tvister vilket skulle få negativa effekter för emittenten och/eller innehavare av MTN.
Sample 1
Benchmarkförordningen. Processen för hur EURIBOR, STIBOR och andra referensräntor bestäms har under en längre tid varit ett omdebatterat ämne, vilket har resulterat i ett antal olika lagstiftningsåtgärder. Den 1 januari 2018 trädde den s.k. benchmarkförordningen (EU nr. 2016/1011) utfärdad av EU ikraft vilken reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Med hänsyn till att förordningen endast har tillämpats under en begränsad tidsperiod är dess effekter svåra att bedöma men det finns en risk att förordningen kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta kan i sin tur bland annat leda till ökad volatilitet för vissa referensräntor. Vidare kan de ökade administrativa kraven och de därtill relaterade regulatoriska riskerna leda till att aktörer i mindre utsträckning vill medverka vid bestämning av referensräntor eller att vissa referensräntor upphör att publiceras. Om det skulle ske för XXXXXXX eller STIBOR, vilka kan tillämpas för viss MTN, skulle det kunna få negativa effekter för en Fordringshavare, exempelvis genom att påverka en Fordringshavarens avkastning.
Sample 1
Benchmarkförordningen. Benchmarkförordningen trädde ikraft den 1 januari 2018 och reglerar tillhandahållandet av referensräntor (såsom LIBOR, EURIBOR och STIBOR) och hur referensräntor bestäms. Benchmarkförordningen har endast tillämpats under en begränsad tidsperiod och dess effekter kan inte bedömas fullt ut. Det föreligger en risk att Benchmarkförordningen kan komma att påverka en referensränta som tillämpas på en viss MTN genom ökade administrativa kostnader och regulatoriska risker, vilket kan leda till att aktörer framöver inte medverkar vid bestämningen av referensräntor eller att viss referensränta upphör att publiceras. Detta kan få en negativ inverkan för innehavare av och marknadsvärdet på utgivna MTN.
Sample 1
Benchmarkförordningen. Ränta som betalas på MTN emitterade under MTN-programmet kan beräknas med vissa referensvärdena STIBOR och EURIBOR. Referensvärdena tillhandahålls av Swedish Financial Benchmark Facility AB, ett nybildat dotterbolag till Global Rate Set Systems (STIBOR) och European Money Market Institute (EURIBOR). Vid utfärdandet av detta Grundprospekt är Swedish Financial Benchmark Facility AB inte registrerade i det register över administratörer och referensvärden som tillhandahålls av ESMA i enlighet med art. 36 i Benchmarkförordningen medan European Money Market Institute är registrerade. Såvitt Bolaget känner till vid tidpunkten för godkännandet av detta Grundprospekt, är övergångsbestämmelserna i art. 51 Benchmarkförordningen tillämpligt, enligt vilka Swedish Financial Benchmark Facility AB ännu inte behöver ansöka om auktorisation eller registrering (eller ansöka om likvärdighet, erkännande eller godkännande om referensvärdet tillhandahålls av en administratör som är belägen i ett tredjeland).
Sample 1
Benchmarkförordningen. Ränta som betalas på MTN emitterade under MTN-programmet kan beräknas med vissa referensvärden som definieras i de Allmänna Villkoren. Dessa referensvärden är STIBOR (som tillhandahålls av Financial Benchmarks Sweden AB, ett helägt dotterbolag till Svenska Bankföreningen), samt EURIBOR (som tillhandahålls av European Money Market Institute). Det noteras att Financial Benchmarks Sweden AB har träffat en överenskommelse om att överföra administrationen av STIBOR till ett nybildat dotterbolag till Global Rate Set Systems. Vid tidpunkten för utgivandet av Grundprospektet är inte Financial Benchmarks Sweden AB registrerade i register över administratörer och referensvärden, tillhandahållet av ESMA i enlighet med artikel 36 i Benchmarkförordningen. European Money Market Institute är efter auktorisering den 2 juli 2019 registrerat i sådant register.
Sample 1
Benchmarkförordningen. Ränta som betalas på MTN emitterade under MTN-programmet kan beräknas i förhållande till referensvärdena STIBOR och EURIBOR. Referensvärdena tillhandahålls av Swedish Financial Benchmark Facility AB (STIBOR) och European Money Market Institute (EURIBOR). Vid utfärdandet av detta Grundprospekt är Swedish Financial Benchmark Facility AB inte registrerade i det register över administratörer och referensvärden som tillhandahålls av ESMA i enlighet med art. 36 i Benchmarkförordningen medan European Money Market Institute är registrerade. Den 27 december 2021 lämnade Swedish Financial Benchmark Facility AB in en ansökan till Finansinspektionen om att få auktoriseras som administratör enligt Benchmarkförordningen. Såvitt Bolaget känner till vid tidpunkten för godkännandet av detta Grundprospekt, är övergångsbestämmelserna i art. 51 Benchmarkförordningen tillämpligt, enligt vilka STIBOR får fortsätta att användas under tiden Finansinspektionen prövar ansökan.
Sample 1
Benchmarkförordningen. Den 1 januari 2018 trädde den s.k. benchmarkförordningen (Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014) i kraft. Benchmark- förordningen reglerar tillhandahållandet av referensvärden, rapportering av dataunderlag för referensvärden och användningen av referensvärden inom EU. Eftersom förordningen har tillämpats enbart under en kort tidsperiod kan dess effekter inte fullt ut bedömas. Det finns dock en risk att benchmarkförordningen kan komma att påverka hur vissa referensräntor bestäms och utvecklas. Detta skulle i sin tur kunna leda till exempelvis ökad volatilitet gällande vissa referensräntor. Benchmarkförordningen medför även ökade administrativa krav och därtill relaterade ökade regulatoriska risker, vilka kan leda till att aktörer inte längre kommer vilja medverka vid bestämning av referensräntor, eller att vissa referensräntor helt upphör att publiceras. Om detta skulle ske för en referensränta som tillämpas för viss MTN skulle det kunna få negativa effekter för en innehavare av MTN.
Sample 1

Related to Benchmarkförordningen

  • Gemensamma bestämmelser Leverantören bestämmer tryck, temperatur, andra dimensioneringsdata för fjärrvärmeleverans samt tekniskt utförande för fjärrvärmecentral och leverantören har rätt att förändra dessa. Om sådana förändringar skulle medföra behov av åtgärder för att bibehålla fjärrvärmecentralens funktion ska kostnaderna ersättas av leverantören, med avdrag för den värdestegring som utbytet medför, beräknat på skillnaden i värde för den utbytta och nyanskaffade utrustningen.

  • Vilka kostnader försäkringen ersätter Genom försäkringen betalas nödvändiga och skäliga kostnader om du inte kan få dem betalda av motpart eller staten. Med nödvändiga och skäliga kostnader avses bl.a. att kostnaderna måste stå i rimlig proportion till det belopp tvisten gäller. Betalning a conto kan utgå först efter särskild prövning och högst två gånger per år. A conto kan endast utgå om ärendet är särskilt omfattande eller långvarigt. • ombuds arvode och omkostnader. Arvode lämnas för skälig tidsåtgång och högst enligt den timkostnadsnorm som regeringen fastställer vid ersättning till rättshjälpsbiträde enligt rättshjälpslagen, • kostnader för utredning före rättegång förutsatt att utredningen beställts av ditt ombud eller att Allmänna reklamationsnämnden funnit det uppenbart att nämnden inte kan avgöra tvisten utan sådan utredning, • kostnader för bevisning i rättegång och i skiljemannaförfarande, • expeditionskostnader i domstol, • rättegångskostnader som du ålagts att betala till motpart eller staten vid prövning av tvisten i domstol eller skiljeförfarande, • rättegångskostnader som du vid förlikning under rättegång åtagit dig att betala till motpart, under förutsättning att det är uppenbart att domstolen skulle ha ålagt dig att betala rättegångskostnader med högre belopp om tvisten hade prövats och • kostnader som uppkommer för medlare som rätten förordnat. • eget arbete, förlorad inkomst, resor och uppehälle eller andra omkostnader för dig eller annan försäkrad, • verkställighet av dom, beslut eller avtal, • merkostnader som uppstår om du anlitar flera ombud eller byter ombud, • ersättning till skiljemän, • ombudskostnader i sådan tvist där prövningen av tvisten kan vänta till dess annat liknande mål har avgjorts (s.k. pilotmål), • kostnad som uppkommer genom att du i eller utom rättegång avstår från dina möjligheter att få ersättning från motparten, • ombudskostnader som får anses ingå i skadestånd som tillerkänts försäkrad eller • kostnad för indrivning av obetald fordran.

  • Särskilda bestämmelser (%) (%) 2005 90 90 Andra grönsaker, samt blandningar av grönsaker, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra, inte frysta: 35 25 2006 00 Grönsaker, frukt, bär, nötter, fruktskal och andra växt- delar, konserverade med socker (avrunna, glaserade eller kanderade) 30 25 Nedsättningen enligt kolumn B kom- mer att ske gradvis från och med det femte året och fortsätta till och med det tolfte året efter ikraftträdandet av detta avtal 2007 10 Sylter, frukt- och bärgeléer, marmelader etc., homoge- niserade beredningar 5 100 Nedsättningen enligt kolumn B kom- mer att ske gradvis från och med det femte året och fortsätta till och med det tolfte året efter ikraftträdandet av detta avtal 2007 91 Sylter, frukt- och bärgeléer, marmelader etc. av citrus- frukter 40 30 Nedsättningen enligt kolumn B kom- mer att ske gradvis från och med det femte året och fortsätta till och med det tolfte året efter ikraftträdandet av detta avtal 2007 99 10 Koncentrerat mos, s.k. dib 40 30 Nedsättningen enligt kolumn B kom- mer att ske gradvis från och med det femte året och fortsätta till och med det tolfte året efter ikraftträdandet av detta avtal 2007 99 20 Mos av guava eller mango i förpackningar med en net- tovikt av minst 3 kg 5 100 Nedsättningen enligt kolumn B kom- mer att ske gradvis från och med det femte året och fortsätta till och med det tolfte året efter ikraftträdandet av detta avtal 2007 99 30 Mos av bananer, jordgubbar, smultron eller aprikoser, i förpackningar med en nettovikt av minst 100 kg 5 100 Nedsättningen enligt kolumn B kom- mer att ske gradvis från och med det femte året och fortsätta till och med det tolfte året efter ikraftträdandet av detta avtal 2007 99 90 Andra sylter, frukt- och bärgeléer, marmelader etc. 40 30 Nedsättningen enligt kolumn B kom- mer att ske gradvis från och med det femte året och fortsätta till och med det tolfte året efter ikraftträdandet av detta avtal ex 2008 11 Jordnötter, med undantag av jordnötssmör 30 50 Nedsättningen enligt kolumn B kom- mer att ske gradvis från och med det femte året och fortsätta till och med det tolfte året efter ikraftträdandet av detta avtal 2008 19 Andra nötter och frön, inbegripet blandningar, beredda eller konserverade på annat sätt 30 25 2008 20 Ananas, beredd eller konserverad på annat sätt 30 25 2008 30 Citrusfrukter, beredda eller konserverade på annat sätt 30 25 2008 40 Päron, beredda eller konserverade på annat sätt 30 25 2008 50 Aprikoser, beredda eller konserverade på annat sätt 30 25 2008 60 Körsbär, beredda eller konserverade på annat sätt 30 25 2008 70 Persikor, inbegripet nektariner, beredda eller konserve- rade på annat sätt 30 25

  • Grundläggande bestämmelser Vid skada ska du kunna styrka att du äger det skadade eller förlorade föremålet. Du ska även kunna styrka vad det är värt och hur gammalt det är. Kostnader du haft för att styrka eller framställa krav ersätts inte. • Värderingen av en skada görs med utgångspunkt från prisläget vid den tidpunkt när du tidigast kan bestämma ditt ersättningsanspråk, men senast två månader från skadedagen. • Kan skadad egendom repareras värderas skadan till den reparationskostnad som är rimlig. Reparationskostnaden ersätts inte om den överstiger värdet på skadad egendom enligt värderingsreglerna. • Värdering sker utan hänsyn till affektionsvärde, det vill säga utan hänsyn till dina personliga känslor för föremålet. Var uppmärksam på reglerna om underförsäkring, se avsnittet M.6 Nedsättning av försäkringsersättning. Är du underförsäkrad riskerar du att inte få ersättning för hela värdet av din egendom vid en skada.

  • Vissa Samordningsregler Mom. 4:1 Om en tjänsteman på grund av arbetsskada uppbär livränta i stället för sjuk- penning och detta sker under tid då han har rätt till sjuklön, skall sjuklönen från arbetsgivaren ej beräknas enligt mom. 3 utan i stället utgöra skillnaden mellan 90 procent av månadslönen och livräntan. Mom. 4:2 Om tjänstemannen får ersättning från annan försäkring än ITP eller trygg- hetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och arbetsgivaren har betalat premien för denna försäkring skall sjuklönen minskas med ersättningen. Mom. 4:3 Om tjänstemannen får annan ersättning från staten än från den allmänna för- säkringen, arbetsskadeförsäkringen eller lagen om statligt personskadeskydd, skall sjuklönen minskas med ersättningen.

  • Allmänna bestämmelser Semester utgår enligt lag med i mom. 2, 3, 5:1-5:2, 6 och 7 angivna tillägg, och i mom. 4 och 5:3 angivna undantag. Undantag har gjorts endast i de delar där så uttryckligen framgår i nämnda moment.

  • Övriga bestämmelser Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna paragraf skall förmåner som utges enligt lagen om statligt personskadeskydd jämställas med motsvarande förmåner enligt lagen om allmän försäkring och lagen om arbetsskadeförsäkring.

  • UTREDNINGEN Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På förbundets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med M.O. samt vittnesförhör hållits med D.P., regional ombudsman vid förbundet. På bolagets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med P.H., ställföreträdare för bolaget, och vittnesförhör hållits med M.C., driftsansvarig vid bolaget och B.J., f.d. löneansvarig hos bolaget. Mellan parterna är således tvistigt om M.O. har rätt till kontant ersättning för ytterligare 24 timmar arbetstidsförkortning, utöver de 16 timmar arbetstidsförkortning som han fick ersättning för i samband med slutlönen i juni 2013. Parterna är överens om att M.O. under perioden april–november 2012 tog ut 24 timmar arbetstidsförkortning. Han var då ledig fyra timmar den 5 april, fyra timmar den 30 april, fyra timmar den 16 maj, åtta timmar den 18 maj och fyra timmar den 2 november. Frågan är om dessa timmar avsåg intjänandeåret den 1 april 2012–31 mars 2013 och att intjänandeår och uttagsår således var sammanfallande eller om dessa timmar avsåg intjänan- deåret 2011/2012. Bolagets ståndpunkt är att bolaget och M.O. har avtalat, i vart fall konkludent, om att uttagsår och intjänandeår ska vara samma år vilket skulle innebära att de timmar som M.O. tog ut från och med april 2012 skulle hänföra sig till intjänandeåret 2012/2013. Enligt förbundets mening har något avtal om att intjänandeår och uttagsår skulle vara sammanfallande inte träffats mellan M.O. och bolaget. Förbundet har vidare hävdat att bolaget inte heller tillämpat ett sådant system. Arbetsdomstolen gör följande bedömning. Det är ostridigt att det inte förelegat något skriftligt avtal om avvikande reg- ler från de som kollektivavtalet stadgar, dvs. att år ett är intjänandeår och år två är uttagsår. Bolaget har inte heller gjort gällande att det träffats ett munt- ligt avtal med den innebörden, utan bolaget menar att M.O. genom konkludent handlande ingått ett sådant avtal då han accepterat att vara ledig vissa hel- och halvdagar i samband med röda dagar. En första fråga är om bolaget över huvud taget tillämpat sammanfallande in- tjänande- och uttagsår. M.O. har berättat att han inte fått någon sådan information och att han inte heller förstått att så skulle ha varit fallet. Bolaget har bl.a. åberopat en handling med rubriken ”Halv – och klämdagar för 2012”. Av den framgår vilka dagar under år 2012 arbetstagarna slutar klockan 12, dvs. arbetar halvdag, nämligen den 5 januari, den 5 april, den 30 april, den 16 maj och den 2 november. En dag anges som helt ledig, den 18 maj. Detta blir sammanlagt 28 timmar. I handlingen anges inte vilket in- tjänandeår dessa timmar hänför sig till. Dessutom avser utläggningen kalen- deråret 2012 och inte perioden från och med den 1 april det året. Däremot anges i slutet av handlingen följande. ”För dig som varit anställd hela intjä- nandeåret (april-11–mars-12) tillkommer fr o m 1 april 2012: 12 timmar att tas ut enl ök med depåchef.” Den texten anger att i vart fall de timmar som arbetstagarna själva förfogar över från och med den 1 april 2012 avser intjä- nandeåret 2011/2012. Det framstår mot den bakgrunden som rimligt att anta att även de utlagda timmarna år 2012 avser det intjänandeåret. Sammantaget blir det fråga om 40 timmar, 28 utlagda timmar och 12 timmar att fritt dispo- nera. Fem timmar utlagda i januari har vid en sådan tolkning dock lagts ut i förskott, dvs. före den 1 april det året. I målet är ostridigt att M.O. i mars 2013 fått ersättning för 12 timmar arbetstidsförkortning. Dessa timmar bör vara de ovan angivna 12 timmarna från intjänandeåret 2011/2012 att tas ut under perioden den 1 april 2012–31 mars 2013. Då dessa inte tagits ut av M.O. har han i slutet av uttagsåret fått kontant ersättning i stället. Av informationen för kalenderåret 2013 framgår följande. Halva dagar var utlagda den 28 mars, 30 april, 8 maj och den 1 november och hel dag den 10 maj, dvs. 24 timmar. I slutet av handlingen anges att från och med den 1 april 2013 tillkommer 16 timmar att själv förfoga över. Sammantaget blir det också 40 timmar. Av informationen går det enligt Arbetsdomstolens mening inte att utläsa att utläggningen år 2012 eller år 2013 innebär fullt ut sammanfallande intjä- nande- och uttagsår. De av bolaget åberopade lönespecifikationerna innehåller information om tidssaldo och därtill kopplad ”komptid” och arbetstidsförkortning. Inte heller dessa handlingar innehåller någon information om att intjänandeår och ut- tagsår är sammanfallande. I ett mejl till M.O., den 24 juni 2013, anger bolagets tidigare lönehandläggare B.J. att alla som arbetat heltid under intjänandeåret (2012- 04-01–2013-03-31) har tjänat in 40 timmar arbetstidsförkortning. Hon anger vidare att vissa av dessa timmar har lagts ut som halvdagar och som klämdag och att resterande 16 timmar har alla fått ta ut när de själva vill. De uppgifterna stämmer med vad som framgår i bolagets information om utlagda dagar år 2013. Dessa uppgifter talar alltså för att dagar som tjänats in 2012/2013 har lagts ut år 2013 och inte år 2012. B.J. har även hörts på bolagets begäran. Hon har uppgett att hon formulerat handlingen ”Halv- och klämdagar för 2012” samt även iordningställt lönespecifikationerna. Hon har vidare berättat att bolaget försökte se till att intjänandeår och uttagsår inte var samma år. B.J:s uppgifter talar alltså emot bolagets påstående om sammanfallande intjänande- och uttagsår. Med beaktande av vad X.X. xxxxxxx och vad som framgår av åberopade handlingar gör Arbetsdomstolen bedömningen att bolaget inte har förmått visa att bolaget tillämpat, än mindre avtalat om, en ordning med sam- manfallande intjänandeår och uttagsår. Det är därmed inte visat att den ledig- het M.O. haft under år 2012, från och med den 1 april, avsåg intjänandeåret den 1 april 2012–31 mars 2013, som bolaget påstått. Det är således inte utrett att han fått ut 24 timmar ledigt avseende det intjänandeåret. M.O. har alltså rätt till ersättning för ytterligare 24 timmar arbetstidsförkortning. Om beloppet i sig råder inte tvist. Arbetsdomstolen har kommit fram till att bolaget, i strid med kollektivavta- let, inte betalat ersättning för 24 timmar arbetstidsförkortning. Bolaget har därutöver vid betalningen av slutlönen utgett ersättning för 16 timmar arbetstidsförkortning med ersättning motsvarande timme för timme i stället för med mertidsersättning på sätt som anges i kollektivavtalet. Bolaget har alltså brutit mot kollektivavtalet i dessa två hänseenden. Bolaget har dock gjort gällande att både förbundet och M.O. genom decemberavtalet avtalat bort rätten att göra gällande krav på t.ex. allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet, vilket förbundet bestritt. Arbetsdomstolen behandlar först påståendet såvitt avser M.O. Enligt bolaget innebär vad som anges i decemberavtalet i punkten viii) att M.O. avstått från rätten till allmänt skadestånd. Där anges att ”förutom vad som stadgas i detta avtal avstår och frånsäger sig M.O. den eventuella rätten till alla andra krav gentemot bolaget inklusive men ej begränsat till eventuell rätt till återanställning”. Enligt förbundet innebär den skrivningen inte att M.O. avsagt sig rätten till allmänt skadestånd för det fall bolaget inte fullföljer sitt åtagande enligt punkten ii). Där anges att M.O. erhåller lön och eventuellt övriga förmåner, enligt lag och avtal, fram till och med den 31 maj 2013. Decemberavtalet är undertecknat av P.L. för bolagets räkning och av ombudsmannen D.P. för M.O:s räkning. Det är ostridigt att M.O. inte var närvarande när avtalet framförhandlades och undertecknades. D.P. har dock uppgett att han under förhandlingarna var i kontakt med M.O. via mejl och telefon. Ingen av parterna har gjort gällande att P.L. och D.P. närmare diskuterade vad de aktuella formuleringarna, punkterna ii) och viii), skulle innebära. D.P. har berättat att vad förbundet avsåg var att när bolaget fullföljt sina förpliktelser enligt decemberavtalet så skulle M.O. inte kunna framställa ytterligare krav. Enligt D.P. innebär det att avtalet inte skulle hindra M.O. från att kräva allmänt skadestånd för det fall bolaget inte fullföljde avtalet om rätt lön och andra förmåner fram till anställningens upphörande och därvid bröt mot kollektivavtalet. Enligt Arbetsdomstolens mening ger utredningen inte stöd för att parterna var överens om att bestämmelserna skulle ha den innebörd som bolaget häv- dat. Arbetsdomstolen får då tolka avtalets innebörd mot bakgrund av främst avtalets ordalydelse. Parterna är överens om att formuleringen ”lön och eventuellt övriga för- måner, enligt lag och avtal” innefattar rätt till ersättning för arbetstidsför- kortning. Enligt punkten viii) avstår och frånsäger sig den anställde den eventuella rätten till alla andra krav gentemot bolaget. Frågan är om ett krav på allmänt skadestånd är ett sådant annat krav. Orden lön och förmån talar möjligen för att det, i nu aktuellt fall, är enbart den kontanta ersättningen för icke uttagen arbetstidsförkortning som avses. Å andra sidan följer den lönen, förmånen, av kollektivavtalet och kollektivavtalsbrott är följden om ersätt- ningen i strid med decemberavtalet inte utges. Enligt Arbetsdomstolens mening är det inte klart att formuleringen ”alla andra krav” innefattar ett av- stående från att göra gällande kollektivavtalsbrott för det fall rätt ersättning enligt punkten ii) inte skulle komma att erläggas. Det är således varken genom avtalets ordalydelse eller vad som framkommit om vad som förevar när decemberavtalet träffades klarlagt att M.O. avsett att avstå från möjligheten att kräva allmänt skadestånd för det fall bolaget inte betalade ersättningar i enlighet med kollektivavtalet. Inte heller har omständigheterna varit sådana att bolaget har haft fog för att anta att M.O. hade en sådan avsikt. Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är att bolaget inte visat att decemberavtalet innebär att M.O. avtalat bort rätten att kräva allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott i aktuellt fall.

  • Förmånstagarförordnande Försäkrad ska i fråga om försäkringsbeloppen anses ha gjort förmånstagarför- ordnande av nedan angivet innehåll (FÖRORDNANDET). Förmånstagarens rätt bestäms enligt svensk lag. Försäkrad kan när som helst ändra förordnandet genom att skriftligen till AFA Livförsäkring (lämpligen på särskild av AFA Livförsäkring fastställd blankett) ändra förordnandet. Ändrat förordnande ska inte avse utgående barnbelopp eller begrav- ningshjälp om detta inte uttryckligen angetts i det ändrade förordnandet. Förmånstagarens rätt kan i vissa fall komma att jämkas beroende på samordning med annan TGL-försäkring.

  • Tillämpliga bestämmelser Enligt 4 kap. 1, 3 och 5 §§ lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (LHF) ska den som innehar aktier i ett svenskt aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad (den anmälningsskyldige) skriftligen anmäla ändringar av innehavet till aktiebolaget och Finansinspektionen om ändringen medför att den andel av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget som innehavet motsvarar