Likställighetsprincipen. Kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.
Likställighetsprincipen. Plan- och bygglagen innehåller inte några särskilda regler om hur avgifternas storlek i det enskilda fallet ska bestämmas eller annorlunda uttryckt hur de totala kostnaderna ska fördelas på dem som är avgiftsskyldiga. Av betydelse för avgiftsuttaget i enskilda fall i kommunal verksamhet är däremot den s.k. likställighetsprincipen, som uttrycks i 2 kap. 2 § kommunallagen: ”Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat”. Bestämmelsen innebär att särbehandling av vissa kommunmedlemmar eller grupper av kommunmedlemmar endast är tillåten på objektiva grunder. Likställighetsprincipen innebär vid fördelning av avgifter att lika avgift ska utgå för lika prestation eller att kommunmedlemmar som befinner sig i motsvarande läge ska betala samma avgifter. Kommunen får till exempel inte ta ut andra avgifter av fritidsboende än av permanentboende för samma handläggning. Likställighetsprincipen medger heller ingen inkomstfördelande verksamhet. Däremot finns det inget hinder mot att differentiera avgifterna med hänsyn till kostnadsskillnader mellan olika prestationer. Inom vissa ramar tillåts även schabloniserade taxor (se prop. 1993/94:188 s. 87 och Petersén m.fl. s. 65–66).
Likställighetsprincipen. Plan- och bygglagen innehåller inte några särskilda regler om hur avgifternas storlek i det enskilda fallet ska bestämmas eller annorlunda uttryckt hur de totala kostnaderna ska fördelas på dem som är avgiftsskyldiga, det lämnas upp till varje kommun att besluta om. Av betydelse för avgiftsuttaget i enskilda fall i kommunal verksamhet är däremot den s.k. likställighetsprincipen, som uttrycks i 2 kap. 3 § kommunallagen.
Likställighetsprincipen. Bestämmelsen innebär att särbehandling av vissa kommunmedlemmar eller grupper av kommunmedlemmar endast är tillåten på objektiva grunder. Likställighetsprincipen innebär vid fördelning av avgifter att lika avgift ska utgå för lika prestation eller att kommunmed- lemmar som befinner sig i motsvarande läge ska betala samma avgifter. Likställighetsprincipen framgår av 2 kap 3 § KL. ”Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”
Likställighetsprincipen. Enligt 2 kap 2 § KL ska kommuner behandla sina medlemmar lika. En kommun har dock rätt att behandla sina medlemmar olika om det finns sakliga skäl. Här finns alltså ett krav på att en kommun ska iaktta ett slags objektivitet och rättvisa i sin behandling av kommunmedlemmarna. Principens kärna är att kommunmedlemmar som är i samma situation ska behandlas lika. När kommunala beslut åstadkommer skillnader har kommunen bevisbördan för att likställighetsprincipen inte är kränkt (RÅ 1991 ref. 19).
Likställighetsprincipen. Vid aktivt arbete med sponsring bör iakttagande av likställighetsprincipen ske. Sponsringsavtal får inte tecknas som innebär att en viss sponsor erhåller exklusiv rätt till detta.
Likställighetsprincipen. Plan- och bygglagen innehåller inte några särskilda regler om hur avgifternas storlek i det enskilda fallet ska bestämmas, dvs. hur de totala kostnaderna ska fördelas på dem som är avgiftsskyldiga. Av betydelse för avgiftsuttaget i enskilda fall i kommunal verksamhet är däremot den s.k. likställighetsprincipen, som uttrycks i 2:3 § KL. ”Kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat”. Bestämmelsen innebär att särbehandling av vissa kommunmedlemmar eller grupper av kommunmedlemmar endast är tillåten på objektiva grunder. Likställighetsprincipen innebär vid fördelning av avgifter att lika avgift ska utgå för lika prestation eller att kommunmedlemmar som befinner sig i motsvarande läge ska betala samma avgifter.
Likställighetsprincipen. Likställighetsprincipen innebär att kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.
Likställighetsprincipen. 16 5 Personer med samsjuklighet 16
5.1 Ansvarsfördelning kommun och region 16 5.1.1 Kommunens ansvar 16 5.1.2 Regionens ansvar 17 6 Våld i nära relationer 17 6.1 Anmälningsskyldighet gällande barn 18 7 Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun 18 8 Handläggning och dokumentation 18 8.1 Bemötande och tillgänglighet 18 8.2 Ansökan 19 8.3 Anmälan 19 8.4 Förhandsbedömning 19 8.5 Utredning enligt 11 kap. 1 § SoL 20 8.5.1 Utredning av unga vuxna 20 8.5.2 Handläggningstid 20 8.5.3 Samtycke 21 8.5.4 Ombud 21 8.5.3 Kommunicering av utredning 22 8.6 Beslut 22 8.6.1 Icke verkställda beslut 23 8.7 Överklagande 23 8.8 Verkställighet av beslut 24 8.8.1 Uppdrag /Beställning 24 8.8.2 Författningsreglerade planer på individnivå 25 8.8.3 Genomförandeplan 25 8.8.4 Samordnad individuell plan (SIP) 25 9 Insatser 26 9.1 Öppna insatser 26 9.1.1 Boendestöd 26 9.1.2 Sysselsättning 27 9.1.3 Kontaktperson 27 9.1.4 Färdtjänst 27 9.1.5 Riksfärdtjänst 27 9.1.6 Turbundna resor 28 9.1.7 Öppen träfflokal 28 9.2 Dygnet-runt-insatser 28 9.2.1 Hem för vård eller boende (HVB) 29 9.2.2 Bostad med särskild service /särskilt boende 29 9.2.3 Stödboende 29 9.2.4 Träningslägenhet 29 9.2.5 Familjehem 30 9.3 Egenavgift er för vuxna i hem för vård eller boende (HVB), stödboende, familjehem m.m 30 9.4 Stöd- och hjälpinsatser 30 9.4.1 Hemtjänst enligt SoL 30 9.4.2 Serviceinsatser 31 9.4.3 Mat och måltider 34 9.4.4 Omvårdnadsinsatser 34 9.4.5 Dagverksamhet 35 9.4.6 Erbjudande om annan insats 35 9.4.7 Stöd till den som vårdar eller stödjer en närstående (anhörigstöd) 35 9.5 Uppföljning 35 10 Övrigt stöd 36 10.1 God man 36 10.2 Förvaltare 36 10.3 Personligt ombud 36 10.4 Tandvårdsstöd 37
Likställighetsprincipen. Bolagen ska behandla de kunder som är kommunmedlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.