Nedskrivningar. Koncernen bedömer sina immateriella anläggningstillgångar, sina prospekterings- och utvärderingstillgångar och sina olje- och gastillgångar för möjligt nedskrivningsbehov vid händelser eller förändrade omständigheter som ger indikationer på att tillgångarnas redovisade värden ej kan försvaras. Sådana indikationer omfattar bland annat ändringar av koncernens verksamhetsplaner, ändringar av råvarupriser som leder till lägre inkomster samt, för olje- och gasegendomar, en försämring av uppskattade reservkvantiteter. Nedskrivningsbedömning sker i enlighet med IFRS 6 Prospektering efter samt utvärdering av mineraltillgångar och IAS 36 Nedskrivningar. Bedömningen av nedskrivningsbehov sker för respektive kassagenererande enhet vilket motsvaras av varje enskild licens- och koncessionsrättighet samt olje- och gastillgång koncernen äger. En kassagenererande enhet motsvaras således av varje enskilt förvärvad licens- och koncessionsrättighet samt del av oljefyndighet i respektive land där koncernen bedriver prospekterings- och utvinningsverksamhet. Nedskrivningsbedömningen innebär att den kassagenererande enhetens redovisade värde jämförs med den återvinningsbara summan för tillgångarna, vilken är den högre av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet. Nyttjandevärde på dessa tillgångar är nuvärdet av framtida kassaflöden diskonterade med en räntesats som baseras på riskfri ränta justerad för den risk som är förknippad med den specifika tillgången. Om det inte går att fastställa väsentliga oberoende kassaflöden till en enskild tillgång ska vid prövning av nedskrivningsbehov tillgångarna grupperas till den lägsta nivå där det går att identifiera väsentliga oberoende kassaflöden (en kassagenererande enhet). En nedskrivning redovisas när en tillgångs eller kassagenererande enhets redovisade värde överstiger nyttjandevärdet. En nedskrivning belastar resultaträkningen. Nedskrivningsprövningar genomförs minst en gång per år för att fastställa att värdena för aktiverade utgifter kan motiveras av de förväntade framtida nettoflödena från olje- och gasreserver som kan hänföras till koncernens intressen i relaterade fält.
Nedskrivningar. Nedskrivningsbehovet för tillgångar med begränsad nyttjandeperiod prövas när det finns någon indikation på att tillgångens värde kan ha minskat. Prövningen sker genom att återvinningsvärdet beräknas. Återvinnings- värde är det högsta av nyttjandevärdet och försäljningsvärdet. Är återvinningsvärdet lägre än bokfört värde görs en nedskrivning. Se även ”väsentliga bedömningar” ovan.
Nedskrivningar. Enligt IFRS 9 ska en förlustreserv redovisas för förväntade kreditförluster på finansiella tillgångar som värderas till upplupet anskaffningsvärde. Förlustreserven värderas till ett belopp som motsvarar 12 månaders förväntade kreditförluster. För finansiella instrument för vilka det har skett betydande ökningar av kreditrisken sedan det första redovisningstillfället redovisas en reserv baserad på kreditförluster för tillgångens hela löptid. Förändringen i förväntade kreditförluster redovisas i resultatet. Bolaget redovisar förväntade kreditförluster med hänsyn tagen till rimliga och verifierbara uppgifter, inklusive framåtblickande sådana. Utlåning till kreditinstitut omfattas av denna nedskrivningsmodell och Bolaget bedömer att dessa fordringar har låg kreditrisk på rapporteringsdagen och har inte varit utsatt för en väsentligt ökad kreditrisk. På balansdagen finns inga kundfordringar och Bolaget har därmed inte några kundfordringar som skulle kunna vara föremål för nedskrivningar.
Nedskrivningar. Koncernen redovisar en förlustreserv för förväntade kreditförluster på en finansiell tillgång som värderas till upplupet anskaffningsvärde eller verkligt värde via övrigt totalresultat, för en leasingfordran och för en avtalstillgång. Per varje balansdag ska koncernen i resultatet redovisa förändringen i förväntade kreditförluster sedan det första redovisningstillfället. För kundfordringar, avtalstillgångar och leasingfordringar finns förenklingar som innebär att koncernen direkt ska redovisa förväntade kreditförluster för tillgångens återstående löptid. De förväntade kreditförlusterna för dessa finansiella tillgångar beräknas med hjälp av en provisionsmatris som är baserad på tidigare händelser, nuvarande förhållanden och prognoser för framtida ekonomiska förutsättningar och pengarnas tidsvärde om applicerbart. För finansiella instrument för vilka det har skett betydande ökningar av kreditrisken sedan det första redovisningstillfället redovisas en reserv baserad på kreditförluster för tillgångens hela löptid. Koncernens exponering mot kreditrisk är främst hänförlig till kundfordringar och likvida medel. Egetkapitalinstrument omfattas inte av nedskrivningsreglerna.
Nedskrivningar. Tillgångar som skrivs av bedöms med avseende på värdeminskning närhelst händelser eller förändringar i förhållanden indikerar att det redovisade värdet kanske inte är återvinningsbart. En nedskrivning görs med det belopp med vilket tillgångens redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde. Återvin- ningsvärdet är det högre av en tillgångs verkliga värde minskat med försälj- ningskostnader och nyttjandevärdet. Vid bedömning av nedskrivningsbehov grupperas tillgångarna på de lägsta nivåer där det finns separata identifier- bara kassaflöden (kassagenererande enheter).
Nedskrivningar. De redovisade värdena för koncernens tillgångar prövas vid varje balansdag för att bedöma om det finns indikation på nedskrivningsbehov. Undantag görs för tillgångar för försäljning och avyttringsgrupper redovisade enligt IFRS 5, varulager och uppskjutna skattefordringar. Om någon indikation på nedskriv- ning finns beräknas tillgångens återvinningsvärde. För undantagna tillgångar enligt ovan prövas värderingen enligt respektive standard. För goodwill och an- dra immateriella tillgångar med obestämbar nyttjandeperiod och immateriella tillgångar som ännu ej är färdiga för användning beräknas återvinningsvärdet årligen. Om det inte går att fastställa väsentligen oberoende kassaflöden till en enskild tillgång ska vid prövning av nedskrivningsbehov tillgångarna grupperas till den lägsta nivå där det går att identifiera väsentligen oberoende kassaflöden (en så kallad kassagenererande enhet). En nedskrivning redovisas när en tillgångs eller kassagenererande enhets redovisade värde överstiger återvinningsvärdet. En nedskrivning belastar resultaträkningen. Nedskrivning av tillgångar hänförliga till en kassagenererande enhet (grupp av enheter) fördelas i första hand till goodwill. Därefter görs en proportionell nedskrivning av övriga tillgångar som ingår i enheten (gruppen av enheter).
Nedskrivningar. Tillgångar som har en obestämbar nyttjandeperiod som inte är färdiga för användning, skrivs inte av utan prövas årligen avseende eventuellt nedskrivningsbehov. Om det finns indikationer på att en tillgång har minskat i värde fastställer koncernen tillgångens återvinningsvärde. Med återvinningsvärde avses det högsta av en tillgångs verkliga värde med avdrag för försäljningskostnader och dess nyttjandevärde. Tillgången skrivs ned med det belopp till vilket tillgångens redovisade värde överstiger återvinningsvärdet.
Nedskrivningar. När det finns en indikation på att en tillgång eller grupp av till- gångar minskat i värde görs en bedömning av dess redovisade värde. I de fall det redovisade värdet överstiger det beräknade återvinningsvärdet skrivs det redovisade värdet omedelbart ner till detta återvinningsvärde. I de fall goodwill hänför sig till en grupp av tillgångar, för vilken ett nedskrivningsbehov konstaterats föreligga, fördelas nedskrivningsbeloppet först till goodwill samt därefter till övriga tillgångar i proportion till deras redovisade värden. För immateriella tillgångar med en nyttjandetid som överstiger 20 år eller som ännu inte är färdiga att användas sker en pröv- ning av eventuellt nedskrivningsbehov en gång per år, obero- ende av om en indikation på värdenedgång föreligger eller ej. Nedskrivningarna ingår i resultaträkningens post Kostnad för sålda varor. En tidigare nedskrivning av en tillgång återförs när det har skett en förändring i de antaganden som vid nedskrivningstill- fället låg till grund för att fastställa tillgångens återvinnings- värde. Det återförda beloppet ökar tillångens redovisade värde, dock högst till det värde tillgången skulle ha haft (efter avdrag för normala avskrivningar) om ingen nedskrivning gjorts.
Nedskrivningar. De redovisade värdena prövas vid varje balansdag för att bedöma om det finns indikation på nedskrivningsbehov. Om indikation på nedskrivningsbehov finns, beräknas tillgångens återvinningsvärde. Återvinningsvärdet är det högsta av verkligt värde minus försäljningskostnader och nyttjandevärde. En nedskrivning redovisas när en tillgångs eller kassagenererande enhets (grupp av enheters) redovisade värde överstiger återvinningsvärdet.
Nedskrivningar. I samband med bokslutet görs en intern värdering per fastig- het. Värderingsmodellen bygger på en diskontering av beräk- nade betalningsströmmar och beaktar fastigheternas hyresnivå och uthyrningsgrad. För fastigheter som vid värderingstillfället har ett högre bokfört värde än det aktuella bedömda verkliga värdet görs en nedskrivning med erforderligt belopp. Tidigare nedskrivningar prövas vid varje bokslut om behov finns återförs tidigare gjorda nedskrivningar över resultaträkningen.