Finansinspektionens bedömning. Finansinspektionen anser att 15 kap. 8 § fondföreskrifterna inte kan förstås som att det är tillräckligt att fondbolaget bara dokumenterar uppgifter om de transaktioner som har gjorts i verksamheten, utan att ange vilka intressekonflikter som är hänförliga till dessa. Bestämmelsen medför en skyldighet för fondbolag att koppla sådana uppgifter till de intressekonflikter som faktiskt har uppstått i verksamheten. Att detta dokumenteras är ett viktigt led i bolagets hantering och uppföljning av uppkomna intressekonflikter. För att syftet med bestämmelsen ska uppnås måste det därför framgå av dokumenta- tionen att det finns en intressekonflikt kopplad till de händelser som dokumenteras och en beskrivning av vad intressekonflikten består i. Det är inte tillräckligt att det finns uppgifter i olika dokument och system som behöver läsas tillsammans för att det ska framgå att det finns en intressekonflikt. Finansinspektionen konstaterar vidare att ett fondbolag är skyldigt att dokumentera varje portföljtransaktion för samtliga värdepappersfonder som bolaget förvaltar (7 kap. 20 § fondföreskrifterna). Eftersom alla portfölj- transaktioner ska dokumenteras ligger det alltså inte, som Celina hävdar, i sakens natur att dokumentationen av portföljtransaktioner är kopplad till en intresse- konflikt. Det som bolaget framför om dess portföljsystem innebär därmed inte att det kan anses ha uppfyllt sin dokumentationsskyldighet enligt 15 kap. 8 § fondföreskrifterna. Det intressekonfliktsregister som Celina upprättade i oktober 2021 innehåller inte någon information om vilka investeringar som Celina har gjort i AIAB, Alcadon, Zalaris eller Builddata. Optionsavtalet med finns upptaget som en identifierad intressekonflikt i registret, men det saknas uppgifter om exempelvis vilka relevanta personer som berörs av intressekonflikten och vilka samband som finns mellan bolaget och Registret upprättades dessutom drygt fem månader efter att optionsavtalet ingicks. I övriga handlingar som bolaget har hänvisat till finns vissa uppgifter om att företag inom Athanasegruppen har ett ägande i relevanta företag. Dock framgår det inte av handlingarna att det har funnits intressekonflikter eller vad dessa består i. Xxxxxx kan därför inte heller genom dessa handlingar anses ha uppfyllt sin dokumentationsskyldighet. Finansinspektionen konstaterar alltså att bolaget inte har uppfyllt sin skyldighet att dokumentera intressekonflikter. Genom att inte uppfylla dokumentations- kraven har bolaget inte v...
Finansinspektionens bedömning. Tillämpliga bestämmelser framgår av bilaga 2. Fingerprint Cards AB är ett svenskt aktiebolag vars aktier är upptagna till han- del på en reglerad marknad. Av Oppenheimer Funds anmälan framgår att bola- get den 17 oktober 2014 förvärvade aktier så att dess sammanlagda innehav kom att överstiga fem procent av samtliga aktier i Fingerprint Cards AB. Bo- laget var skyldigt att senast den 20 oktober 2014 anmäla detta till Finansins- pektionen. Då anmälan kom in den 21 oktober 2014 föreligger grund för att på- föra bolaget en särskild avgift. Vid bestämmandet av den särskilda avgiftens storlek tillämpar Finansinspek- tionen riktlinjer (diarienummer 11-9242, tillgängliga på xxx.xx.xx) där avgiften bestäms enligt en schablonmodell. Vid beräkningen av den särskilda avgiften enligt schablonmodellen beaktas dels antalet handelsdagar som överträdelsen avser, dels om den som begått överträdelsen är en fysisk eller juridisk person. Enligt riktlinjerna ska Finansinspektionen även beakta om det föreligger några förmildrande eller försvårande omständigheter i det enskilda fallet. Slutligen prövar Finansinspektionen om avgiften ska efterges på grund av att överträdelsen är ringa eller ursäktlig, eller om det i övrigt finns särskilda skäl att efterge avgiften. Oppenheimer Funds anmälan var en dag för sen. Med tillämpning av riktlinjer- na fastställs den särskilda avgiften till 50 000 kronor. Överträdelsen kan inte betraktas som ringa eller ursäktlig. Det föreligger inte heller särskilda skäl för att sätta ned avgiften. Finansinspektionen kommer att fakturera avgiften när beslutet har vunnit laga kraft.
Finansinspektionens bedömning. En av de mest grundläggande principerna inom fondlagstiftningen är att fonden alltid ska värderas till gällande marknadsvärde (30 § andra stycket lagen om värdepappersfonder). Ett av skälen till detta är att ge en reell möjlighet för fondandelsägare att träda ur fonden. Av denna anledning finns det inget ut- rymme att göra bokföringsmässiga värderingar eller använda schablonmässigt satta värden. Det är därför anmä rkningsvärt att fondbolaget medvetet har vär- derat fonden fel. Det torde vara av avgörande betydelse för såväl fondbolaget som fondindustrin i övrigt att förtroendet för värderingen av fonder är intakt. Några avsteg från den marknadsmässiga värderingen får därför aldrig göras oavsett syftet. Genom att sätta ned andelsvärdet har två fondandelsägare, inklusive den större andelsägaren (genom försäkringsbolaget) som fondbolaget haft en överens- kommelse med, förlorat pengar. Därutöver, vilket givetvis är mindre allvarligt - men ändå ett brott mot likabehandlingsprincipen, har ett antal andelsägare fått förvärva andelar för billigt. När kursen dagen efter justerades upp har dessa andelsägare gjort en vinst på övriga andelsägarkollektivets bekostnad. Fondbolaget har uppgett att syftet med nedjusteringen varit att kompensera övriga andelsägare för storägarens utträde ur fonden. Detta hänger samman med fondbolagets strävan att möta stora likviditetsflöden för att möjliggöra större in- och utträden. Samtidigt har värdepappersbolaget samma dag förvä r- vat andelar till den lägre kursen. Den värdeminskning som storkunden i så fall skulle ha avstått från, till förmån för övriga andelsägare, har i stället kommit värdepappersbolaget till godo. Genom förfarandet betalade värdepappersbolaget ca 330 000 kronor för lite för anskaffade fondandelar (under antagande om att värderingen av fonden på op- tionsdelen skulle ha varit samma som föregående dag och att obligationsvärdet är korrekt den 2 april 2006). Implicit har fondbolaget, genom att inte marknadsvärdera fonden, tagit ut en inlösenavgift på ca 4 procent av storkunden. Enligt fondbestämmelser och in- formationsbroschyr tas en avgift till fonden på 0,5 procent ut vid försäljning inom tre månader från förvärvet. Någon ytterligare inlösenavgift behöver alltså andelsägaren inte tåla. Fondbolagets och värdepappersbolagets agerande är därtill svårförståeligt mot bakgrund av värdepappersbolagets åtagande att möta flödena i fonden. Genom att medvetet värdera fonden fel har fondbolaget agerat på ett sätt som ensamt ä...
Finansinspektionens bedömning. Huvudsyftet med det riskbaserade förhållningssättet är att verksamhetsutövarna ska ha möjlighet att anpassa åtgärderna för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism till de risker som finns i verksamheten. Genom den allmänna riskbedömningen och de riskbaserade rutinerna har verksamhets- utövaren skapat en grund för att bedöma och hantera de verksamhetsspecifika riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism. Riskerna i verksamheten är dock inte statiska utan varierar beroende på omständigheter hänförliga till den specifika kunden, de produkter och tjänster som kunden använder samt hur kunden använder dessa produkter och tjänster. Detta innebär att i princip varje kund efter en helhetsbedömning kan tilldelas en egen riskklassificering och att åtgärderna för att motverka riskerna kan anpassas individuellt för varje kund (prop. 2016/17:173 s. 259). Bedömningen av kundens riskprofil kallas för riskklassificering, vilket innebär att kunden tilldelas en riskklass. Kundens riskklass ska följas upp under pågående affärsförbindelser och ändras när det finns anledning till det. En förutsättning för att en verksamhetsutövare ska kunna vidta riskbaserade åtgärder för kundkännedom samt övervakning av transaktioner är att verksamhets- utövaren gör en bedömning av den risk som respektive kund utgör och att detta dokumenteras och tydligt framgår för bolagets medarbetare. Bedömningen ska utgå från bolagets allmänna riskbedömning samt den kännedom bolaget har om den enskilde kunden. Av den kundkännedomsdokumentation som Finansinspektionen har tagit del av framgår inte att någon av de 22 autogirokunderna som ingått i Finans- inspektionens urval har tilldelats en individuell riskklass. Finansinspektionen bedömer därför att Trustly inte har uppfyllt sin skyldighet enligt 2 kap. 3 § första stycket penningtvättslagen att bedöma den risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism som kan förknippas med dessa kundrelationer. Trustly har inte ifrågasatt denna bedömning. Trustly har i sin allmänna riskbedömning bedömt att det förhållandet att en kund rapporteras till Finanspolisen medför att kunden utgör en mycket hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism. Tolv av autogirokunderna i urvalet har varit föremål för rapportering till Finanspolisen. Trustly har trots detta inte utfört någon uppföljning av kundernas riskprofil med anledning av att de har rapporterats till Finanspolisen. Finansinspektionen bedömer, i likhet med vad som framgår av ...
Finansinspektionens bedömning. Tillämpliga bestämmelser framgår av bilaga 2.
Finansinspektionens bedömning. Som framgår av detta beslut har Xxxxxx vid investeringar som bolaget gjort för fonders räkning i flera fall brustit i hanteringen av intressekonflikter och i sin skyldighet att agera uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse. Genom att agera på detta sätt finns det en stark presumtion för att Xxxxxx inte har agerat professionellt eller iakttagit den aktsamhet som krävs vid placering av fondmedel. Finansinspektionen noterar vid den här bedömningen särskilt att det var förvaltare A som gjorde analyserna och fattade besluten om investeringarna. Detta trots att förvaltare A själv hade ett intresse av att investeringarna genomfördes. Vad Celina invänder i denna del är i stort en direkt återspegling av de invändningar som bolaget har mot Finansinspektionens påstående om att Xxxxxx inte har hanterat de intressekonflikter som förekommit. Som Finansinspektionen då konstaterat har de åtgärder som bolaget har vidtagit inte varit tillräckliga för att hantera intressekonflikterna på det sätt som regelverket kräver. Inte heller innebär dessa åtgärder att Celina har agerat professionellt eller med den höga grad av aktsamhet som fondföreskrifterna kräver vid placering av fondmedel. Vad bolaget bland annat anför om att det har tagit del av ett externt värderingsunderlag och att flera andra institutionella investerare har deltagit i emissionen i AIAB leder inte till någon annan bedömning. Celina har alltså brutit mot kravet i 16 kap. 2 § fondföreskrifterna på att handla med en hög grad av aktsamhet vid placering av fondmedel. Bolaget har härigenom också brutit mot kravet i 2 kap. 17 f § första stycket LVF på att driva verksamheten hederligt, rättvist och professionellt.
Finansinspektionens bedömning. Bolaget har tillstånd att bedriva försäkringsförmedlingsverksamhet för vilken reglerna i LFF och förmedlingsföreskrifterna är tillämpliga. Bolaget har medgett brister i dokumentationen. Men bolaget har anfört att det endast ger s.k. kund- service vilket innebär att samtliga ändringar sker på kundens initiativ och således att bolaget inte lämnat några råd. Samtidigt har bolaget under utredningen ändrat sina dokumentationsrutiner för att uppfylla LFF:s krav om dokumentation och även anfört att det i vissa fall dokumenterat rådgivningssituationer. FI kan kon- statera att bolaget i huvudsak för befintliga kunder genomför nyteckning av för- säkring, avslut av försäkringslösning, ändringar i befintliga försäkringslösningar eller avrådanden i samtliga av dessa situationer samt genomför kundsamtal som inte leder till några förändringar av försäkringslösningarna. Av förarbetena till 1 kap. 1 § LFF (prop. 2004/05:133 s. 47 ff.) framgår det att begreppet försäkringsförmedling ska tolkas i ljuset av syftet med regleringen. Syftet är att uppställa höga krav på de aktörer som spelar en central roll vid köp och försäljning av försäkringar samt anordnar och vidmakthåller ett försäkrings- skydd. Det framgår även att med försäkringsförmedling ska förstås verksamhet som syftar till att direkt påverka kundernas försäkringsskydd. Förarbetena anger även att den som yrkesmässigt ger råd till försäkringstagare om lämpliga disposi- tioner eller på annat sätt aktivt deltar i dispositionerna normalt anses ägna sig åt försäkringsförmedling. Av detta framgår att det inte finns något krav på att en försäkringsförmedlare har lämnat råd till en kund för att LFF ska vara tillämplig. Vid fastställande av om viss verksamhet är försäkringsförmedling eller inte, sak- nar det betydelse vad bolaget kallat verksamheten, utan det avgörande är rätts- handlingarnas verkliga innebörd. Det är vad bolaget konkret gör som avgör om reglerna blir tillämpligt eller inte. Vid nyteckning av försäkring ska kunden ha ett bra beslutsunderlag. Att nyteck- ning omfattas av LFF och föreskrifterna är uppenbart. Kunden har behov av att veta om Fond & Xxxxxx ger råd på grundval av en opartisk analys, eller om bola- get på något sätt begränsat sitt urval av försäkringsgivare, samt om bolaget erhål- ler ersättning om viss försäkringsgivare väljs. Bolaget har angett att den doku- mentation som sparas är kopior på de avtal som undertecknats. De avtal FI tagit del av saknar uppgifter om de råd som getts skett mot bakgrun...
Finansinspektionens bedömning. Det finns inga uttryckliga lagregler som anger hur många anställda ett fondbo- lag måste ha. Detta beror på verksamheten. I stället har man i aktiebolagslagen och i Finansinspektionens regelverk lagt ansvaret för organisationen på styrel- sen (8 kap. 4 § aktiebolagslagen (2005:551) jfr 8 kap 3 § i den äldre aktiebo- lagslagen (1975:1385) samt Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 1999:12) om styrning, intern styrning och intern kontroll inom kredit- och värdepappers- institut samt i fondbolag, som ersatts av Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2005:1) om styrning och kontroll av finansiella företag). Ett fondbolag ska ha en ändamålsenlig organisation med en betryggande intern kontroll. Sty- relsen måste alltså se till att det finns en ändamålsenlig och betryggande kon- troll av verksamheten. En allmän princip, som också kommer till uttryck i Finansinspektionens regel- verk och allmänna råd, är att verksamheten organiseras utifrån den så kallade dualitetsprincipen (se 9 § i ovan angivna allmänna råd FFFS 1999:12 och 3 kap. 4 § i FFFS 2005:1). Detta innebär att arbetet ska fördelas så att ingen per- son ensam ska handlägga en transaktion genom hela behandlingskedjan och att det arbete som utförs av en viss befattningshavare blir föremål för en oberoen- de kontroll av någon annan. Finansinspektionen inser att en fondverksamhet inte alltid är av sådan omfatt- ning att varje funktion ska bemannas med en anställd och att det kan finnas goda skäl att uppdra åt en extern part att ta omhand vissa funktioner. I sådana situationer måste emellertid fondbolaget ha en organisation som tar omhand upphandlingen och uppföljningen av den externa uppdragstagaren (att fondbo- laget har en beställarkompetens). Ansvaret för verksamheten ligger alltid kvar hos fondbolaget oavsett vem som de facto tar hand om uppgiften. I en sådan situation kan mycket väl en styrelseledamot ta ansvar för uppföljningen av uppdraget. Finansinspektionen konstaterar alltså att fondbolaget ansvarar för alla de brister som beror på att en extern uppdragstagare inte sköter sina åtaganden. Det ålig- ger styrelsen att vidta åtgärder för att fondbolaget ska uppfylla de krav som uppställs i lag och för att verksamheten bedrivs på ett sunt sätt. I förevarande fall har styrelsen, trots upprepad kritik från revisorerna, underlåtit att vidta lämpliga åtgärder. Under 2004 har till slut fondbolaget valt att anlita en annan uppdragstagare för administrationen. Finansinspektionen måste emellertid tillbakavisa f...
Finansinspektionens bedömning. Anticimex har inte visat att bolaget har haft en övergripande kontroll av regelefterlevnaden i den decentraliserade skaderegleringen. Klagomål i samband med skaderegleringen har i viss omfattning behandlats av skadereglerarna inom ramen för skadeärendena utan sådan uppföljning av klagomål som följer av FI:s allmänna råd (FFFS 2002:23) om klagomålshantering avseende finansiella tjänster till konsumenter. Av Anticimex skademanual framgår tydligt att skadenämnden är en intern nämnd och att dess beslut utgör Anticimex slutliga inställning i ärendet, som inte omprövas. Med hänsyn till detta och Allmänna reklamationsnämndens praxis anser FI att bolagets kunder har haft behov av information om möjligheter till prövning i allmän domstol eller i Allmänna reklamationsnämnden för att kunna bevaka sina intressen efter prövning i skadenämnden. FI finner således att Anticimex inte har haft övergripande kontroll över regelefterlevnaden i skaderegleringen, inte har hanterat alla klagomål i enlighet med FI:s allmänna råd och inte har lämnat den information som xxxxxxxx har behövt för att driva sitt ärende vidare efter prövning i bolagets interna skadenämnd. Sådana brister innebär typiskt sett en betydande risk för att enskilda kunder inte får sina intressen tillgodosedda i samband med ersättningsanspråk De åtgärder för rättelse som Anticimex har vidtagit och avser att vidta bedöms som tillfredsställande.
Finansinspektionens bedömning. Det är oroväckande att ansvarig förvaltare vid platsbesöket inte kunde svara på hur värderingen och uppföljningen av portföljinnehavet gick till. Fondbolaget har därefter konkretiserat sin beskrivning av hur värderingen går till med hän- visning till Administrationsbolagets uppdrag. Finansinspektionen håller med fondbolaget om att det inte finns några formella krav på att ett fondbolag måste ha systemtillgång till depåinnehavet, dvs. till hur portföljen ser ut. Man kan säkerligen tänka sig olika alternativ. Det är emellertid viktigt att förvaltaren vet hur portföljen ser ut när han beslutar om en förvaltningsåtgärd. Tillgång till sådan information är också viktig för att fond- bolaget ska kunna följa upp Administrationsbolagets verksamhet. Fondbolaget har nu fått access till portföljsystemet. Finansinspektionen konstaterar också att fondbolaget inte har haft tillräckliga rutiner för in- och utträde ur fonden samt att man också har brutit mot fondbe- stämmelserna. Även om fondbolagets tillåtande attityd mot likvid erlagd efter bryttiden kanske inte har orsakat någon skada för fondandelsägarna, vittnar förfarandet om att fondbolaget saknat administrativ förmåga. Fondandelsägarnas rätt att få en skriftlig bekräftelse av sitt andelsinnehav framgår av 31 § tredje stycket LVF. Det är inte förenligt med den bestämmel- sen att skicka ut en bekräftelse flera månader senare. Fondbolaget har heller inte förnekat detta utan har endast ifrågasatt om man kan dra sådana slutsatser; det synes återigen vara så att fondbolaget inte kan kontrollera om en bekräftel- se gått ut i tid eller inte. Det är vidare av största vikt att orderunderlagen sparas hos fondbolaget (jfr 7 kap. 2 § bokföringslagen (1999:1078)).