Förvaltningsrättens bedömning. Xxxxxxxxxxxx har gjort gällande att det finns skäl att xxxxxxx mot upphandlingen bl.a. på grund av att Regionens lokaliseringskrav strider mot likabehandlingsprincipen och att det är konkurrensbegränsande. Syftet med aktuell upphandling, enligt upphandlingsdokumentet, är att erbjuda regionens invånare en god hälso- och sjukvård och att öka tillgängligheten av ortopedisk vård inom länet. Enligt förvaltningsrättens bedömning framstår det aktuella kravet på lokalisering inte som ändamålsenligt eller nödvändigt utifrån syftet med upphandlingen. Kravet får även anses leda till en begränsning av konkurrensen och kan inte anses vara i överenstämmelse med likabehandlingsprincipen då det utan sakliga skäl utesluter alla vårdgivare med verksamhet lokaliserad utanför Halland. Lokaliseringskravet i 7.4 strider därmed mot de grundläggande principerna i LOU. Nästa fråga som förvaltningsrätten har att ta ställning till är om konstaterade brister i upphandlingsdokumentet inneburit att Xxxxxxxxxxxx har lidit eller kan komma att lida skada. Förvaltningsrätten konstaterar inledningsvis i denna del att det av upphandlingsdokumentet framgår att Regionen avser att teckna avtal med samtliga kvalificerade anbudsgivare. Förvaltningsrätten konstaterar dock också att det av tilldelningsbeslutet framgår att Regionen gjort bedömningen att Carlanderskas anbud inte enbart brustit avseende lokaliseringskravet utan att anbudet inte heller uppfyller kraven på redovisning av lokaler och utrustning i 6.16 och 7.11. Xxxxxxxxxxxx har dock gjort gällande att de uppfyller ställda krav. Oavsett om Xxxxxxxxxxxx uppfyller kraven i nämnda delar eller inte anser förvaltningsrätten att det ovan konstaterade upphandlingsfelet hänför sig till det konkurrensuppsökande skedet och är av sådan art att ett ingripande bör föranleda att upphandlingen görs om. Eftersom Carlanderska under sådana omständigheter kan komma in med ett nytt anbud, och då har möjlighet att åtgärda eventuella brister, anser förvaltningsrätten att Carlanderska till följd av det konstaterade upphandlingsfelet ska anses ha lidit eller riskerat att lida skada (jfr Kammarrätten i Jönköpings avgörande, mål nr 2809-17). Det finns därför grund för att ingripa mot upphandlingen.
Förvaltningsrättens bedömning. Har ansökan inkommit i rätt tid?
Förvaltningsrättens bedömning. En ansökan om upphandlingsskadeavgift ska enligt 21 kap. 7 § 2 st LOU ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts. Förvaltningsrätten anser i likhet med Konkurrensverket att det avtal som undertecknades den 21 september 2020 utgör den sista delen i den transaktion som innefattar såväl överlåtelseavtalet, köpebrevet och hyresavtalet och som tillsammans utgör den transaktion som är föremål för den aktuella talan om upphandlingsskadeavgift. Utifrån att Konkurrensverkets ansökan har kommit in till förvaltningsrätten den 10 september 2021 har den kommit in inom ett år från att den senaste delen i transaktionen blev bindande mellan parterna och därför har den inkommit i tid.
Förvaltningsrättens bedömning. Förvaltningsrätten finner efter en genomgång av vad som anförts i målet att de avtal som ingår i transaktionen, överlåtelseavtal, köpebrev och hyreskontrakt måste uppfattas som och anses utgöra ett sådant odelbart blandat kontrakt vars huvudföremål är ett byggentreprenadkontrakt enligt 1 kap. 9 § 1 LOU. Detta innebär att transaktionen i sin helhet omfattas av upphandlingsrättsliga bestämmelser. Konkurrensverket uppger i sin ansökan (bilaga 1) att då transaktionen utgör ett sådant byggentreprenadkontrakt som omfattas av XXX xxxxx den, enligt huvudregeln, ha föregåtts av annonsering enligt 19 kap. 9 § LOU eller 10 kap. 1 § LOU om värdet av upphandlingen överstiger direktupphandlingsgränsen (586 907 för 2019 och 615 312 kronor för 2020) respektive tröskelvärdet (52 620 561 för 2019 och 54 938 615 för 2020).
Förvaltningsrättens bedömning. Som förvaltningsrätten ovan konstaterat utgör kontrakten i upphandlingen sammantaget ett byggentreprenadkontrakt enligt 1 kap. 9 § 1 LOU. Transaktionen ska därför i helhet omfattas av upphandlingsrättsliga bestämmelser och därmed annonseras på sätt som Konkurrensverket gjort gällande. Upphandlingen har enligt förvaltningsrättens mening inte föregåtts av annonsering och utgör därmed en otillåten direktupphandling.
Förvaltningsrättens bedömning. Som förvaltningsrätten redan ovan konstaterat anser domstolen att upphandlingen i helhet avser byggentreprenad och ska därför omfattas av upphandlingsrättsliga bestämmelser. Domstolen anser även gällande beräkningen av upphandlingens värde samstämmigt med Konkurrensverket att en uppdelning av avtalen inte kan göras på så sätt som Kommunen gör gällande. Konkurrensverket har beräknat upphandlingens värde till drygt 193 000 000 kronor utifrån överlåtelseavtal och hyresavtal. Kommunens invändning om att den totala transaktionen inte ska beaktas vid beräkningen av upphandlingens värde är enligt domstolens mening inte möjlig. Vid en samlad bedömning anser förvaltningsrätten att en upphandlings- skadeavgift om 7 000 000 står i proportion till överträdelsens allvar. Konkurrensverkets ansökan ska därför bifallas och Bodens kommun ska betala en skadeavgift om 7 000 000 kronor.
Förvaltningsrättens bedömning. Förvaltningsrätten konstaterar inledningsvis att en förutsättning för att det s.k. teleundantaget i 3 kap. 6 § LOU ska vara tillämpligt är att den upphandlande myndigheten utövar sådan verksamhet som avses i undantaget (jfr Kammarrätten i Stockholms dom i mål nr 143-10 och Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål nr 3684-14). NAO gör, som det får förstås, inte gällande att Xxxxxx överhuvudtaget inte bedriver sådan verksamhet utan menar att det finns omständigheter gällande de tjänster som det aktuella Xxxxxxx omfattar som innebär att teleundantaget inte är tillämpligt. Frågan i målet är således om Avtalet avser en sådan tjänst som möjliggör för Wexnet att tillhandahålla eller driva ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät, eller för allmänheten tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst. Förvaltningsrätten bedömer inledningsvis att det skulle bära för långt att tolka det aktuella teleundantaget i 3 kap. 6 § LOU som att det endast är om den upphandlande myndigheten på egen hand bedriver den verksamhet som utgör en elektronisk kommunikationstjänst som det är tillämpligt. Detta då det skulle innebära att undantaget inte längre hade någon egentlig självständig betydelse eftersom endast sådana anskaffningar som kunde betraktas som interna skulle omfattas (dvs. kommunen skulle enbart kunna upphandla från leverantörer som den utövar en sådan kontroll över som avses i 3 kap. 14 och 15 §§ LOU). Av Wexnets ägardirektiv och bolagsordning framgår vidare inte annat än att dess verksamhetsändamål är att driva ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät samt erbjuda kunder IT-kommunikation i öppet nät. Det har inte heller
Förvaltningsrättens bedömning. Malmö universitet har efter det att bolaget ansökt om överprövning beslutat att avbryta den i målet aktuella upphandlingen. Frågan i målet är därmed om det förelegat sakligt godtagbara skäl att avbryta upphandlingen och om beslutet i övrigt står i överensstämmelse med grundläggande upphandlingsrättsliga bestämmelser och principer.
Förvaltningsrättens bedömning anför att det överklagade beslutet inte har prövats utifrån en rad bestämmelser i skollagen. Beslutet innebär att inte beviljas skjuts till och från sitt fritidshem under två studiedagar. I skollagen regleras inte någon rätt till skjuts till och från fritidshemmet. Beslutet strider således inte mot de åberopade bestämmelserna i skollagen. anför vidare att har beviljats skolskjuts under skoldagar och att det skulle strida mot principen om barnets bästa i barnkonventionen om hon inte också beviljas skolskjuts under lov- och studiedagar. Bestämmelserna i barnkonventionen är allmänt hållna och de närmare formerna för hur barnets bästa ska beaktas framgår inte av konventionen. De frågorna är enligt förvaltningsrättens mening istället frågor som mer är av lämplighetskaraktär. Förvaltningsrätten konstaterar därutöver att barnkonventionen inte innehåller några bestämmelser som ger vid handen att har rätt till skolskjuts i den aktuella situationen. anför även att beslutet strider mot barnkonventionens princip om barnets bästa eftersom beslutet inte är fattat utifrån en individuell speciella behov. Förvaltningsrätten konstaterar emellertid att beslutet i sig utgör en individuell prövning av rätt till skjuts till och från fritidshemmet vid två specifika tillfällen. Det faktum att beslutet är generellt motiverat medför inte i sig att en prövning utifrån det barn som beslutet rör inte har gjorts. Vidare uppställer principen om barnets bästa inte ett krav på att någon särskild typ av information ska hämtas in inför ett beslut som rör ett barn. Beslutet strider därmed inte, på de grunder som anförts av , mot principen om barnets bästa i artikel 3.1 barnkonventionen. Mot den bakgrunden, och eftersom det som anför i övrigt inte heller medför att beslutet ska upphävas enligt bestämmelserna i 13 kap. kommunallagen, ska överklagandet avslås.
Förvaltningsrättens bedömning. 5.3.1 Utgångspunkter för förvaltningsrättens prövning 32 5.3.2 Det kontradiktoriska förfarandet och Nämndens beslut om uteslutning av Front 33 5.3.3 Har Front visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt enligt XXX? 35 5.3.4 Allvarligt fel i yrkesutövningen 36 5.3.4.1 Har Front debiterat för juridiska tjänster utförda av medarbetare som saknar ramavtalsenlig kompetens? 37 5.3.4.2 Fronts debitering för Xxxxxx Xxxxxxx utförande av juridiska tjänster 40