Gällande rätt. Bestämmelser som reglerar ansvaret för förorenade markområden finns i 10 kap. miljöbalken (MB). Enligt 10 kap. 2 § MB ansvarar den som på ett markområde bedriver eller har bedrivit verksamhet (verksamhetsutövaren) för att förekommande föroreningsskador avhjälps. Om det inte finns någon verksamhetsutövare ansvarar enligt 10 kap. 3 § MB i andra hand den som har förvärvat den förorenade fastigheten. Den som är ansvarig för att avhjälpa en föroreningsskada skall enligt 10 kap. 4 § MB i skälig omfattning utföra eller bekosta det avhjälpande som på grund av föroreningen behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa eller miljön. Avhjälpande i miljöbalkens mening innefattar förutom förekommande marksaneringsarbeten även att förorenade jordmassor tas om hand. Offentlig upphandling som har påbörjats efter den 31 december 2007 regleras genom lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – LOU. Lagen bygger på Europeiska rådets och parla- mentets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det s.k. klassiska upphandlingsdirektivet). Tillsynen över offentlig upphandling utövas av Konkurrensverket.2 Lagen är tillämplig på kontrakt med ekonomiska villkor som avser byggentreprenader, varor eller tjänster inom den s.k. klassiska sektorn och som ingås av s.k. upphandlande myndigheter, däribland kommunala beslutande församlingar och myndigheter.3 Hur upphandling skall genomföras4 regleras i lagen för samtliga fall.5 Bestämmelserna anger sinsemellan delvis olika regler för upphandling av tjänster och upphandling av bygg- och anläggningsarbeten. Vid upphandling av tjänster skall de direktivreglerade bestämmelserna i 1 kap. - 14 kap. XXX tillämpas om uppdraget avser A-tjänster enligt bilaga 2 till lagen, och det s.k. upphandlingsvärdet överstiger tröskelvärdet 206.000 euro eller 1.911.155 kronor. I fråga om bygg- och anläggnings- arbeten utgör motsvarande tröskelvärde 5.150.000 euro eller 47.778.869 kronor.6 Upphandling under gällande tröskelvärden skall istället handläggas i enlighet med de nationella bestämmelser som finns införda i 15 kap. LOU. Enligt en allmänt tillämpad överviktsprincip skall upphandlingen handläggas enligt det regelverk som värdemässigt dominerar upphandlingen.7
Gällande rätt. Kommunernas ansvar för renhållning m.m. regleras genom miljöbalken – MB, avfallsförord- ningen (2001:1063) samt genom kommunala renhållningsordningar och avfallsplaner4[4]. De angivna författningarna har från och med den 1 januari 1999 respektive den 1 januari 2002 ersatt tidigare bestämmelser enligt renhållningslagen (1979:596) och renhållnings- förordningen (1998:902). Principiellt innebär miljöbalkens och avfallsförordningens reglering inte någon ändring jämfört med äldre renhållningsbestämmelser. Av 15 kap. MB framgår att kommunerna är skyldiga att se till att allt hushållsavfall inom kommunen tas om hand. Enligt 15 kap. 8 § MB skall varje kommun svara, dels för att hus- hållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav som enskilda intressen, dels för att hushållsavfallet återvinns eller bortförskaffas. Om avfall skall transporteras genom kommunens försorg får enligt 15 kap. 21 § MB inte någon annan än kommunen eller den kommunen anlitar för ändamålet ta befattning med transporten. Kommunerna har genom miljöbalken å ena sidan ett monopol på att ta hand om avfall från hushållen inom kommunen å andra sidan en därmed följande obligatorisk skyldighet att ta om hand avfallet. Hushållen är gentemot kommunen skyldiga att erlägga en avgift för avfallshanteringen som motsvarar självkostnaden5[5]. Avgift beslutas av kommunfullmäktige 3[3] Uppskattningen från den andel av koncernomsättningen år 2000 som hänför sig till Osby kommun som ägare av renhållningsbolaget.
Gällande rätt. Upphandling av varu- eller tjänstekontrakt som har påbörjats8 efter den 31 december 2007 regleras i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – LOU. Lagen bygger på det nuvarande EUF- fördraget9 samt Europeiska rådets och parlamentets direktiv om offentlig upphandling.10 För upphandling efter den 15 juli 2010 har i LOU vidare införts vissa bestämmelser med avseende på bl.a. regleringen av möjligheterna till s.k. direktupphandling samt tillgängliga rättsmedel. Med varukontrakt avses enligt 2 kap. 21 § LOU ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor, under förutsättning att kontraktet inte skall anses utgöra ett byggentreprenad- kontrakt11 eller ett tjänstekontrakt.12 Ett kontrakt ska dock behandlas som ett varukontrakt även om det omfattar monterings- och installationsarbeten avseende varorna, om värdet av arbetena är mindre än värdet av varorna. Den närmare bestämningen av ett kontrakt utgår från ett gemensamt klassifikationssystem för varor, tjänster och byggentreprenadarbeten inom de europeiska gemenskaperna som heter Common Procurement Vocabulary eller CPV.13 Ett kontrakt för hyra av fibernät kan vid tillämpningen av detta system hänföras antingen till varu- upphandling av fiberoptiska kablar för dataöverföring (CPV 32562300-3) eller telekommunika- tionskablar (CPV 32521000-1) eller till upphandling av telekommunikationstjänster för telefon- och dataöverföring (64210000-1) eller gemensamma eller särskilda nättjänster för företag (CPV 64213000-2), vilka utgör A-tjänster, kategori 5, enligt bilaga 2 till LOU. Om det samlade värdet av ett sådant varu- eller A-tjänstekontrakt som ska upphandlas överstiger vid varje tidpunkt gällande tröskelvärde ska upphandlingen handläggas i enlighet med de på EU- direktiv grundade bestämmelserna i 1 -14 kap. LOU. Enbart om det aktuella kontraktsvärdet understiger detta tröskelvärde får upphandlingen genomföras med ledning av de nationella bestämmelser som finns införda i 15 kap. LOU. Vid kontraktsvärdeberäkningen ska enligt 3 kap. 9 § LOU värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor (varukontrakt) och som löper på en bestämd tid längre än tolv månader beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden, inklusive uppskattat restvärde. På motsvarande sätt ska värdet enligt 3 kap. 3 § jämförd med 1 § första stycket punkten 2 LOU bestämmas till det belopp som ska betalas enligt kontraktet.14 Förekommande options- och förlängningsklausuler ska vid tröske...
Gällande rätt. Offentlig upphandling som har påbörjas efter den 31 december 200710 regleras genom lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – LOU. Bestämmelserna innefattar bl.a. en implementering av Europeiska rådets och parlamentets direktiv (2004/18/EG) av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det s.k. klas- siska upphandlingsdirektivet).11 Bestämmelserna i LOU är, såvitt något undantag inte anger motsatsen, tillämpliga på ”kontrakt med ekonomiska villkor” av bland annat tjänster, som ingås mellan s.k. upphandlande myndigheter och från dessa fristående fysiska eller juridiska personer.
Gällande rätt. Rättsligt stöd saknas i dagsläget. Den i 4 § förordningen med instruktion för Lantmäteriet angivna samordningsrollen bedöms inte innefatta någon befogenhet att agera datavärd för annans räkning. Samordningsrollen för Lantmäteriet enligt 2 kap. förordningen om geografisk miljöin- formation bedöms inte heller ge stöd för rollen datavärd. Kommuner bedöms ha befogenhet att anlita en datavärd för att bland annat ta fram nöd- vändiga informationshanteringstjänster för digitala detaljplaner, men det kan kräva upp- handling enligt lagen om offentligupphandling, beroende på hur finansieringsmodellen för rollen datavärd utformas. Eftersom rollen datavärd bedöms som nödvändig om kom- muner pekas ut som informationsansvariga enligt förordningen om geografisk miljöin- formation, måste undantag från upphandling vara en förutsättning. Samordnare (Infrastruktur) Lantmäteriet (Infrastruktur för geo- data) - Sköter (första linjens) support för produ- center och användare i plattformen - Administrerar behörigheter och autentici- tetskontroller för deltagare i plattformen (till dess det finns förvaltningsgemen- samma lösningar på nationell nivå) - Agerar standardiseringsorgan i fråga om standarder för information och tjänster i in- frastrukturen - Ansvarar för att det finns en gemensam digital åtkomstpunkt till informationen - Utfärdar standardiserade villkor (efter samråd med MSB, DI, Riksarkivet och DIGG) för deltagande i plattformen avse- ende bland annat säkerhet, åtkomst, till- gängliggörande, autentiseringsmetod, ak- tualitet och kvalitet, SLA och DisasterReco- very-säkring
Gällande rätt. All offentlig upphandling och vad som därmed äger samband regleras genom lagen (1992:1528) om offentlig upphandling – LOU. Tjänster för telefon- och dataöverföring12 (CPV 64210000)13 vars sammanlagda kontraktsvärde14 överstiger tröskelvärdet 236.000 euro eller c:a 2,154 miljoner kronor15 skall handläggas enligt bestämmelserna för tjänsteupphandling i 5 kap. LOU. kronor per månad. För den summan får hyresgästerna tillgång till nätet och kan sedan, mot ytterligare ersättning, själva teckna avtal om bredbandstjänster med olika kommunikationsoperatörer.
Gällande rätt. Konsumentköplagen (1990:932) gäller när en näringsidkare säljer en lös sak till en konsument. Enligt 23 § konsumentköplagen får köparen inte åberopa att varan är felaktig, om han eller hon inte lämnar säljaren meddelande om felet inom skälig tid efter det att köparen märkt eller borde ha märkt felet (reklamation). Ett meddelande som lämnas inom två månader efter det att köparen har märkt felet ska alltid anses ha lämnats i rätt tid. I detta fall är den avgörande tidpunkten för när reklamationsfristen börjar löpa alltså när köparen fått faktisk kunskap om felet. Reklamerar köparen inte inom tre år från det att han eller hon har tagit emot varan, förlorar köparen rätten att åberopa felet, om inte annat följer av en garanti eller liknande utfästelse. Köplagen (1990:931) är tillämplig på köp mellan näringsidkare men även på köp mellan privatpersoner och när en privatperson säljer till en näringsidkare. Enligt 32 § köplagen får köparen inte åberopa att varan är felaktig, om köparen inte lämnar säljaren meddelande om felet inom skälig tid efter det att köparen märkt eller borde ha märkt felet (reklamation). Reklamerar köparen inte inom två år från det att han eller hon har tagit emot varan, förlorar köparen rätten att åberopa felet, om inte annat följer av en garanti eller liknande utfästelse. Enligt 20 § konsumentköplagen ska frågan om en vara är felaktig bedömas med hänsyn till varans beskaffenhet när den avlämnas. Säljaren ansvarar för fel som har funnits vid denna tidpunkt även om felet visar sig först senare. Det är i princip köparen (konsumenten) som ska bevisa att felet fanns när varan avlämnades (ett ursprungligt fel). En särskild presumtionsregel finns i 20 a § konsumentköplagen. Ett fel som visar sig inom sex månader efter det att varan avlämnades ska anses ha funnits vid avlämnandet om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Bestämmelsen i 20 a § infördes i konsumentköplagen 2002 och genomför artikel 5.3 i direktivet (1999/44/EG) om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (konsument- köpsdirektivet). I propositionen anförde regeringen att det inte fanns tillräckliga skäl att utsträcka presumtionsregeln till att gälla under längre tid än sex månader. Lagutskottet tillstyrkte propositionen och riksdagen följde utskottet (prop. 2001/02:134, bet. 2001/02:LU33, rskr. 2001/02:292). Kommissionen presenterade hösten 2015 ett förslag till ett fullharmoniserande direktiv om vissa aspe...
Gällande rätt. Grunderna för det svenska statsskicket framgår av regeringsformen (RF). Av 1 kap. 1 § RF framgår att den offentliga makten förverkligas genom bland annat kommunal självstyrelse, men att den ska utövas under lagarna. Med bestämmelsen avses att folkstyrelsen är underkastad lagens band. Kravet på att all maktutövning ska vara lagbunden gäller alla offentliga organs verksamhet, såväl kom- munala församlingar som riksdagen. Dessa är således vid utövande av sin beslutanderätt skyldiga att iaktta i första hand grundlagarnas föreskrifter men även övriga lagbud så länge dessa är gällande.5 Även av 8 kap. 5 § andra punkten RF följer att det i lag meddelas föreskrifter om kommunernas befogenheter och om deras åligganden. I doktrinen framhålls särskilt, att bestämmelsen i 1 kap. 9 § RF att den offentliga förvaltningen ska iaktta saklighet och opartiskhet gäller också för kom- munerna samt att kommunerna dessutom alltid ska iaktta regeln i 1 kap. 1 § RF om att den offentliga makten utövas under lagarna. Tillsynen av att lagarna efterlevs tillkommer enligt 11 kap. RF i första hand domstolarna, vars självständighet gentemot övriga myndigheter särskilt garanteras i 11 kap. 2 § RF. Svenska kommuner är således rättsligt underordnade, dels av riksdagen beslutad lagstiftning (eller andra författningar som grundas i lag eller som följer regeringens s.k. restkompetens)6 dels sådana domstolsavgöranden som avser tillämpningen av sådan lag eller annan författning. Såsom svensk lag gäller även gällande fördrag7 och övriga rättsakter, avtal samt andra beslut som löpande antas av Europeiska unionen – EU, däribland det nu gällande Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF).8 Enligt EU-fördragen gäller en allmän princip om likabehandling av näringsidkare, den s.k. lika- behandlingsprincipen, enligt vilken en medlemsstats myndigheter inte får särbehandla eller
Gällande rätt. Offentliga anskaffningar regleras sedan den 1 januari 1994 genom lagen (1992:1528) om offentlig upphandling – LOU. Lagen är, såvitt några i lagen införda undantag inte anger motsatsen, tillämplig på samtliga avtal om köp eller hyra som ingås av sådana s.k.upphandlande enheter som är skyldiga att följa lagen (1 kap. 5 § samt 1 kap. 2 § LOU). Med upphandlande enheter avses i lagen bland annat bolag som har inrättats i syfte att täcka behov i det allmännas intresse - under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär - och vars kapital huvudsakligen har tillskjutits av en kommun eller vars styrelse till mer än halva antalet ledamöter utses av en kommun. Enligt 1 kap. 7 § kommunal- lagen (1991:900) är kommunerna med några undantag[5] förbjudna att (direkt eller indirekt, via företag) bedriva näringsverksamhet om den inte drivs utan kommersiellt vinstsyfte och enbart går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anläggningar eller tjänster åt medlemmarna i kom- munen. Kommunala företag är således som regel skyldiga att följa upphandlingslagens bestämmelser. Hur upphandlingar skall genomföras regleras i lagen för samtliga fall. Upphandlingar av byggentreprenader där det samlade upphandlingsvärdet understiger tröskelvärdet 5 miljoner euro eller 43,5 miljoner kronor[6] skall handläggas enligt bestämmelserna i 1 kap. 1-6 §§ samt 6 kap. LOU[7] (normalt genom förfarandet för förenklad upphandling eller urvalsupphandling). Med byggentreprenad avses enligt lagen:
Gällande rätt. Med offentlig upphandling avses förfarandet fram till och med tilldelning av bland annat ett offentlig tjänstekontrakt med ekonomiska xxxxxxx00 som har slutits mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter och som avser tillhandahållande av bl.a. tjänster. Upphandling av offentliga tjänstekontrakt som har påbörjats12 efter den 1 januari 2008 regleras genom lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – LOU.13 Lagen är en följd av bl.a. Europeiska rådets och parlamentets direktiv (2004/18/EG) av den 31 mars 2004 om samordning av förfaran- derna vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det s.k. klassiska upp- handlingsdirektivet).14 För upphandling som har påbörjats15 efter den 15 juli 2010 har i LOU införts vissa ändringar med avseende på bl.a. regleringen av möjligheterna till s.k. direktupphandling samt tillgängliga rättsmedel.