Gällande rätt. Med offentlig upphandling avses förfarandet fram till och med tilldelningen av bl.a. ett offentligt tjänstekontrakt med ekonomiska villkor som har slutits mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter och som avser tillhandahållande av bl.a. tjänster. Karakteristiskt för ett offentligt tjänstekontrakt är således att leverantören mot ersättning ska åta sig att utföra tjänster för den upphandlande myndighetens räkning. Upphandling av offentliga tjänstekontrakt som har påbörjats före den 1 januari 2017 regleras genom lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – LOU.11 Lagen har kommit till som en följd av bl.a. kraven på etableringsfrihet och fri rörlighet av varor och tjänster enligt (numera) artiklarna 18, 49 och 56 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt det s.k. klas- siska upphandlingsdirektivet (2004/18/EG).12 Kommunala myndigheter och beslutande församlingar utgör enligt legaldefinitionen i 2 kap. 19 § LOU sådana s.k. upphandlande myndigheter som obligatoriskt har att iaktta lagens bestämmelser. Företag som tillhandahåller aktuella tjänster utgör leverantörer som ska ges möjlighet att delta med anbud eller intresseanmälan att lämna anbud. Den närmare bestämningen av ett kontrakt utgår från ett EU-gemensamt klassifikationssystem för varor, tjänster och byggentreprenadarbeten som heter Common Procurement Vocabulary eller CPV.13 Tjänster för landtransport, däribland passagerartransport på väg för särskilda ändamål (CPV 60130000-8) utgör s.k. A-tjänster (kategori 2, enligt bilaga 2 till LOU). Om det samlade kon- traktsvärdet14 av sådana tjänster överstiger vid varje tidpunkt gällande tröskelvärde15 ska upp- handlingen handläggas och bedömas i enlighet med de på EU-direktiv grundade bestämmelserna i 1-14 kap. LOU.16 Gällande tröskelvärde uppgick 2016 till 1.910.323 kronor.17 Vid en beräkning av kontraktsvärdet ska enligt 3 kap. 3 § LOU detta uppskattas till det totala be- lopp som ska betalas. Avser upphandlingen tjänster där något totalpris inte anges ska enligt 3 kap. 12 § LOU värdet av kontraktet dock uppskattas till det totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid. Förekommande options- och förlängningsklausuler ska beaktas som om de utnyttjats. Syftet med reglerna om offentlig upphandling är att bland annat säkerställa den lagliga efterlev- naden av EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet och rörlighet mellan medlemsstaterna. Det har därför i 1 kap. 9 § XXX införts et...
Gällande rätt. Kommunernas ansvar för renhållning m.m. regleras genom miljöbalken – MB, avfallsförord- ningen (2001:1063) samt genom kommunala renhållningsordningar och avfallsplaner4[4]. De angivna författningarna har från och med den 1 januari 1999 respektive den 1 januari 2002 ersatt tidigare bestämmelser enligt renhållningslagen (1979:596) och renhållnings- förordningen (1998:902). Principiellt innebär miljöbalkens och avfallsförordningens reglering inte någon ändring jämfört med äldre renhållningsbestämmelser. Av 15 kap. MB framgår att kommunerna är skyldiga att se till att allt hushållsavfall inom kommunen tas om hand. Enligt 15 kap. 8 § MB skall varje kommun svara, dels för att hus- hållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav som enskilda intressen, dels för att hushållsavfallet återvinns eller bortförskaffas. Om avfall skall transporteras genom kommunens försorg får enligt 15 kap. 21 § MB inte någon annan än kommunen eller den kommunen anlitar för ändamålet ta befattning med transporten. Kommunerna har genom miljöbalken å ena sidan ett monopol på att ta hand om avfall från hushållen inom kommunen å andra sidan en därmed följande obligatorisk skyldighet att ta om hand avfallet. Hushållen är gentemot kommunen skyldiga att erlägga en avgift för avfallshanteringen som motsvarar självkostnaden5[5]. Avgift beslutas av kommunfullmäktige 3[3] Uppskattningen från den andel av koncernomsättningen år 2000 som hänför sig till Osby kommun som ägare av renhållningsbolaget.
Gällande rätt. Rättsligt stöd kan troligen motiveras enligt 4 § förordningen med instruktion för Lantmä- teriet samt 2 kap. förordningen om geografisk miljöinformation. Detta kan dock på sikt behöva understödjas med föreskriftsrätt för Lantmäteriet för att underlätta den administrativa hanteringen och säkerställa tydlighet och transparens i vad som gäller vid deltagande i plattformen. Samordnare (Process) Boverket (PBL) - Är sektorsansvarig för samhällsplanering- ens processer och information. Utfärdar regler för digitala detaljplaners utformning och innehåll - Tar fram relevanta kataloger och kodlis- tor Gällande rätt Rättsligt stöd finns i 29 § plan- och byggförordningen. Användare (för offentlig an- vändning) (för icke-kom- mersiell använd- ning) Kommun Annan myndighet Privat aktör - Åtar sig att följa villkoren för åtkomst till informationen via plattformen Gällande rätt Regler saknas. Det finns ingen författningsreglerad rätt att få åtkomst till digitala detaljplaner. Det finns inte heller någon skyldighet att ansluta sig till någon nationell lösning för detaljplaner. Det krävs dock ingen författningsreglerad skyldighet eller rättighet för rollen ”använ- dare” för att kunna ta del av informationen. Användare (för kommersiell använding) Privat aktör (t.ex. vida- reförädlare) - Åtar sig att tillhandahålla behovsanpas- sade applikationer för detaljplaner - Åtar sig att följa villkoren för tillgänglig- görande av informationen Gällande rätt Det finns ingen författningsreglerad rätt att få åtkomst till digitala detaljplaner. Lantmäteriets bedömning är att styrmodellen ska baseras på tvingande reg- ler för medverkande aktörer (infrastruktursamordnare och producent) med ett decentraliserat informationsansvar. Med det menas att det rättsliga an- svaret för informationen ska ligga kvar hos den som producerat den. Ef- tersom det inte finns någon motsvarande styrmodell för ett nationell till- gängliggörande av digitala detaljplaner idag, kräver försalget författnings- ändringar. Lantmäteriet har identifierat tre alternativa rättsliga styrmodeller för den nationella lösningen för detaljplaner. Lantmäteriets bedömning är att det andra alternativet är att föredra.
Gällande rätt. Upphandling av varu- eller tjänstekontrakt som har påbörjats8 efter den 31 december 2007 regleras i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – LOU. Lagen bygger på det nuvarande EUF- fördraget9 samt Europeiska rådets och parlamentets direktiv om offentlig upphandling.10 För upphandling efter den 15 juli 2010 har i LOU vidare införts vissa bestämmelser med avseende på bl.a. regleringen av möjligheterna till s.k. direktupphandling samt tillgängliga rättsmedel. Med varukontrakt avses enligt 2 kap. 21 § LOU ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor, under förutsättning att kontraktet inte skall anses utgöra ett byggentreprenad- kontrakt11 eller ett tjänstekontrakt.12 Ett kontrakt ska dock behandlas som ett varukontrakt även om det omfattar monterings- och installationsarbeten avseende varorna, om värdet av arbetena är mindre än värdet av varorna. Den närmare bestämningen av ett kontrakt utgår från ett gemensamt klassifikationssystem för varor, tjänster och byggentreprenadarbeten inom de europeiska gemenskaperna som heter Common Procurement Vocabulary eller CPV.13 Ett kontrakt för hyra av fibernät kan vid tillämpningen av detta system hänföras antingen till varu- upphandling av fiberoptiska kablar för dataöverföring (CPV 32562300-3) eller telekommunika- tionskablar (CPV 32521000-1) eller till upphandling av telekommunikationstjänster för telefon- och dataöverföring (64210000-1) eller gemensamma eller särskilda nättjänster för företag (CPV 64213000-2), vilka utgör A-tjänster, kategori 5, enligt bilaga 2 till LOU. Om det samlade värdet av ett sådant varu- eller A-tjänstekontrakt som ska upphandlas överstiger vid varje tidpunkt gällande tröskelvärde ska upphandlingen handläggas i enlighet med de på EU- direktiv grundade bestämmelserna i 1 -14 kap. LOU. Enbart om det aktuella kontraktsvärdet understiger detta tröskelvärde får upphandlingen genomföras med ledning av de nationella bestämmelser som finns införda i 15 kap. LOU. Vid kontraktsvärdeberäkningen ska enligt 3 kap. 9 § LOU värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor (varukontrakt) och som löper på en bestämd tid längre än tolv månader beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden, inklusive uppskattat restvärde. På motsvarande sätt ska värdet enligt 3 kap. 3 § jämförd med 1 § första stycket punkten 2 LOU bestämmas till det belopp som ska betalas enligt kontraktet.14 Förekommande options- och förlängningsklausuler ska vid tröske...
Gällande rätt. Grunderna för det svenska statsskicket framgår av regeringsformen (RF). Av 1 kap. 1 § RF framgår att den offentliga makten förverkligas genom bland annat kommunal självstyrelse, men att den ska utövas under lagarna. Med bestämmelsen avses att folkstyrelsen är underkastad lagens band. Kravet på att all maktutövning ska vara lagbunden gäller alla offentliga organs verksamhet, såväl kom- munala församlingar som riksdagen. Dessa är således vid utövande av sin beslutanderätt skyldiga att iaktta i första hand grundlagarnas föreskrifter men även övriga lagbud så länge dessa är gällande.5 Även av 8 kap. 5 § andra punkten RF följer att det i lag meddelas föreskrifter om kommunernas befogenheter och om deras åligganden. I doktrinen framhålls särskilt, att bestämmelsen i 1 kap. 9 § RF att den offentliga förvaltningen ska iaktta saklighet och opartiskhet gäller också för kom- munerna samt att kommunerna dessutom alltid ska iaktta regeln i 1 kap. 1 § RF om att den offentliga makten utövas under lagarna. Tillsynen av att lagarna efterlevs tillkommer enligt 11 kap. RF i första hand domstolarna, vars självständighet gentemot övriga myndigheter särskilt garanteras i 11 kap. 2 § RF. Svenska kommuner är således rättsligt underordnade, dels av riksdagen beslutad lagstiftning (eller andra författningar som grundas i lag eller som följer regeringens s.k. restkompetens)6 dels sådana domstolsavgöranden som avser tillämpningen av sådan lag eller annan författning. Såsom svensk lag gäller även gällande fördrag7 och övriga rättsakter, avtal samt andra beslut som löpande antas av Europeiska unionen – EU, däribland det nu gällande Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF).8 Enligt EU-fördragen gäller en allmän princip om likabehandling av näringsidkare, den s.k. lika- behandlingsprincipen, enligt vilken en medlemsstats myndigheter inte får särbehandla eller
Gällande rätt. Offentlig upphandling som har påbörjas efter den 31 december 200710 regleras genom lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – LOU. Bestämmelserna innefattar bl.a. en implementering av Europeiska rådets och parlamentets direktiv (2004/18/EG) av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det s.k. klas- siska upphandlingsdirektivet).11 Bestämmelserna i LOU är, såvitt något undantag inte anger motsatsen, tillämpliga på ”kontrakt med ekonomiska villkor” av bland annat tjänster, som ingås mellan s.k. upphandlande myndigheter och från dessa fristående fysiska eller juridiska personer.
Gällande rätt. All offentlig upphandling och vad som därmed äger samband regleras genom lagen (1992:1528) om offentlig upphandling – LOU. Tjänster för telefon- och dataöverföring12 (CPV 64210000)13 vars sammanlagda kontraktsvärde14 överstiger tröskelvärdet 236.000 euro eller c:a 2,154 miljoner kronor15 skall handläggas enligt bestämmelserna för tjänsteupphandling i 5 kap. LOU. kronor per månad. För den summan får hyresgästerna tillgång till nätet och kan sedan, mot ytterligare ersättning, själva teckna avtal om bredbandstjänster med olika kommunikationsoperatörer.
Gällande rätt. XXX omfattar de åtgärder som vidtas av upphandlande myndigheter i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom tilldelning av kontrakt och ramavtal.23 Frågan om en transaktion utgör ett byggentreprenadkontrakt, i den mening som avses i LOU, och i de unionsrättsliga bestämmelser som lagen genomför, ska avgöras enligt unionsrätten. Parternas kvalificering av de avtal som omfattas av en transaktion är således inte avgörande för om de omfattas av LOU.24 Begreppet anskaffning bör förstås i vid mening som att få tillgång till fördelarna av de berörda byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna, vilket inte nödvändigtvis kräver att äganderätten överlåts till den upphandlande myndigheten. Anskaffningar av byggentreprenader, varor eller tjänster omfattas således oberoende av om de genomförs genom inköp, leasing eller andra kontraktsformer.25 Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.26 Det krävs inte att den som ingår ett avtal med en upphandlande myndighet direkt ska kunna utföra den avtalade prestationen med egna resurser för att anses utgöra en leverantör i den mening som avses i LOU. Det är tillräckligt att denne är i stånd att utföra den aktuella prestationen genom att lämna nödvändiga garantier härför.27 23 1 kap. 2 § LOU.
Gällande rätt. Detta Avtal ska regleras och tolkas enligt skotsk rätt, utom då Kundens verksamhet huvudsakligen är förlagd till England och Wales, i vilket fall Avtalet ska regleras och tolkas enligt engelsk rätt.
Gällande rätt. Kommunernas ansvar för renhållning m.m. regleras genom miljöbalken – MB, avfallsförordningen (2001:1063) samt genom kommunala renhållningsordningar och avfallsplaner.