Ställningstagande. Vänsterpartiet anser att företrädesrätten till återanställning är viktig för att upprätthålla tillsvidareanställningen som norm. Utan företrädesrätten förlorar också turordningsreglerna sin funktion. Företrädesrätten till återanställning motverkar att oseriösa arbetsgivare godtyckligt säger upp personal enbart för att kunna ersätta dem med andra. Med tanke på de allt fler korta visstidsanställningar som framför allt unga hänvisas till innebär dagens regler om kvalifikationstid att stora grupper ställs utanför det skydd som företrädesrätten medför. Företrädesrätten gäller i dag under nio månader efter anställningens upphörande. För att företrädesrätten ska ge ett tillräckligt skydd mot godtyckliga uppsägningar bör denna tid förlängas. Redan i dag finns ett stort antal personer som permanent blir hänvisade till att varva tillfälliga anställningar med arbetslöshet. Om inget görs för att stärka återanställningsrätten riskerar den skaran att växa än mer framöver. Det är olyckligt att utskottet inte verkar inse de allvarliga följder som bristerna i dagens regelverk för med sig. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om att ändra anställningsskyddslagen så att kvalifikationstiden för företrädesrätt till återanställning kortas ned och inträder efter sammanlagt sex månaders anställning under de senaste två åren och tiden under vilken företrädesrätten till återanställning gäller förlängs till tolv månader efter anställningens upphörande.
Ställningstagande. Vi anser att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan arbetsmarknadens parter och att de anställda på arbetsmarknaden ska ha en god trygghet. Samtidigt är det viktigt att inse att i en allt mer globaliserad och dynamisk ekonomi, där människor byter jobb oftare, är det nödvändigt med ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Det krävs både för att stärka de svenska företagen och den svenska konkurrenskraften och för att öka människors jobbchanser. För att förbättra matchningen, öka rörligheten och underlätta för fler att få det första jobbet behöver arbetsrätten reformeras och moderniseras. Därför anser vi att det är dags att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen, som har tjänat Sverige väl under lång tid. Det är inte lämpligt att, som utskottet föreslår, invänta eventuella förändringar som skulle kunna bli utfallet av den otydliga januariöverenskommelsen. Klara och tydliga åtgärder behövs redan nu. Anställningsskyddet har en viktig roll i att skydda människor från godtyckliga uppsägningar, vilket bidrar till trygghet för arbetstagaren. Samtidigt kan ett alltför strikt anställningsskydd försvåra inträdet på arbetsmarknaden. Som ett steg i att utveckla den svenska arbetsmarknads- modellen vill vi se förslag om att förlänga tiden för provanställning i anställningsskyddslagen från sex till tolv månader. Som ytterligare ett nödvändigt steg i att utveckla den svenska arbetsmarknadsmodellen vill vi se åtgärder för att minska kostnaderna för arbetsgivare i samband med uppsägningstvister. I dag gäller att anställningen består under hela tvisten när en arbetstagare yrkar att en uppsägning ska ogiltigförklaras. Det innebär att en arbetsgivare måste betala ut lön och andra anställningsförmåner under hela tiden – oavsett vem som får rätt i domstol. Uppsägningstvister kan pågå under lång tid med stora kostnader för arbetsgivarna som följd. Vi anser att detta är en orimlig ordning som också är särskilt svår att bära ekonomiskt för småföretag. Vi vill därför se en ändring av anställningsskyddslagen så att tiden i anställning under en uppsägningstvist begränsas till ett år. Därutöver bör skadeståndsnivåerna för felaktiga uppsäg- ningar sänkas för småföretag. Dessa ändringar skapar en bättre förutsägbarhet för arbetsgivaren, vilket i längden främjar fler nyanställningar. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar av anställningsskyddslagens bestämmelser om provanställning och uppsäg- ningstvister i enlighet med vad som...
Ställningstagande. En av grundpelarna och de främsta framgångarna inom det europeiska samarbetet är den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital. Den gemensamma marknaden inom EU är en förutsättning för god ekonomisk tillväxt och nödvändig i en tid när Europa utmanas av tillväxtekonomier i andra delar av världen. Att säkerställa goda villkor för dem som jobbar i Sverige är en självklarhet. Konsekvenserna av regeringens politik i fråga om utstationering innebär dock mer av protektionism och mindre av omsorg om dem som kommer hit för att arbeta. I likhet med vår inställning under förra riksmötet anser våra fyra partier fortfarande, till skillnad från utskottet, att den nya ordning som infördes i utstationeringslagen 2017 är för långtgående. En utstationerande arbetsgivare kan numera inte freda sig mot stridsåtgärder oavsett hur bra arbetsvillkor arbetstagarna har. Det innebär att det blir mindre attraktivt för företag från andra länder att komma hit, och därmed hämmas den fria rörligheten. I ett läge där Sverige har ett stort behov av arbetskraft i byggsektorn, men även inom andra sektorer, kan det vara direkt skadligt för Sverige. Vi gör alltså en helt annan bedömning än utskottet. De nya reglerna är dessutom med stor sannolikhet oförenliga med EU-rättens principer om proportionalitet och ömsesidigt erkännande. Det kan också tilläggas att Lagrådet i beredningen av ändringarna som infördes 2017 konstaterade att regeringen inte gjort någon systematisk utvärdering av xxx Xxxxx och att inga preciserade brister i gällande rätt angetts som skäl till lagförslagen. Därför anser vi att det tidigare regelverket, lex Laval, bör återinföras. Vi anser mot denna bakgrund att regeringen bör återkomma med förslag om ändringar i utstationeringslagen i enlighet med vad som anförts ovan.
Ställningstagande. Konkurrenskraftsutredningen bedömer i sitt slutbetänkande (SOU 2015:15) att jordförvärvslagstiftningen har en hämmande inverkan på konkurrenskraften i svenskt jordbruk genom att försvåra extern kapitalförsörjning. Jordförvärvslagen lyfts även fram som ett hinder vid ägarskiften eftersom lagen begränsar juridiska personers möjlighet att förvärva mark från enskilda markägare. Sveriges lantbruksuniversitet analyserar för närvarande på regeringens uppdrag hur jordförvärvslagstiftningen påverkar företagsutvecklingen i skogsbruks- och jordbrukssektorerna ur ett regionalt och nationellt perspektiv. Statsrådet Xxxx-Xxxx Xxxxx förklarade i ett frågesvar den 31 maj 2017 att regeringen därefter kommer att ta ställning till om och på vilket sätt specifika lagstiftningsförändringar bör utredas. De inskränkningar i äganderätten som jordförvärvslagen innebär har ansetts motiverade för att åstadkomma mer rationella brukningsenheter inom jord- och skogsbruket, för att upprätthålla balansen mellan olika ägarkategorier och för att gynna bosättning och sysselsättning i glesbygd. De fysiska personernas ägande och brukande av jorden har visat sig vara framgångsrikt för ansvars- tagande, innovationskraft och näringslivsutvecklingen på landsbygden. En ändring av jordförvärvslagen skulle exempelvis leda till svårigheter för unga att hävda sig gentemot bolag vid köp av lantbruksegendomar. Vi ser därför inte något behov av ändringar i jordförvärvslagen som skulle göra det lättare för juridiska personer som större bolag att köpa jordbruks- och skogsmark. De utmaningar som finns när det gäller kapitalförsörjningen inom jordbruket bör lösas genom förenklingar i andra regelverk. Enligt vår mening bör jordförvärvslagens nuvarande regler om juridiska personers förvärv av egendom behållas. Vi kan mot denna bakgrund inte heller se att det finns anledning att tillsätta en utredning i syfte att föreslå ändringar i lagen. Vi anser att regeringen ska beakta våra synpunkter i det fortsatta arbetet med frågan. Det vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Ställningstagandet innebär ett bifall till motionerna 2017/18:3426 yrkande 23 och 2017/18:3855 yrkande 34 och delvis bifall till motion 2017/18:270. Motion 2016/17:268 bör avslås.
Ställningstagande. En väl fungerande arbetsmarknad förutsätter att konfliktreglerna utformas så att det råder en balans mellan parterna. Som utskottet påpekar har Sverige visserligen få konfliktdagar i en internationell jämförelse. Vi anser dock att det finns skäl att uppmärksamma att även hot om stridsåtgärder kan få stor inverkan på arbetsmarknaden, inte minst när arbetsgivarparten är ett litet företag. Liksom anställningsskyddet har den grundläggande lagstiftningen om konflikträtten varit oförändrad under lång tid. Vi anser att det finns skäl att överväga förändringar på området. Ur ett europeiskt perspektiv är de svenska reglerna om sympatiåtgärder särskilt tillåtande. Det ställs inte något krav på att åtgärden ska avse en part som kan påverka huvudkonflikten eller är kopplad till den på något sätt. I Sverige fungerar sympatiåtgärder framför allt som ett vapen på arbetstagar- sidan, t.ex. för att sätta press på arbetsgivaren i huvudkonflikten att teckna kollektivavtal. Sympatiåtgärder kan till skillnad från andra stridsåtgärder vidtas även när parten är bunden av kollektivavtal. Det innebär ett undantag från den överordnade principen om kollektivavtals fredsverkan. Vi anser att det ur ett moraliskt perspektiv är svårt att motivera att en part som inte har med huvudkonflikten att göra ska drabbas. Till skillnad från vad utskottet verkar göra ser vi vilken konkurrensnackdel detta är för svenska företag jämfört med företag i andra länder där sympatistrejker är förbjudna eller åtminstone starkt begränsade. För att värna arbetsfreden och för att oskyldiga företag och arbetstagare inte ska drabbas av en konflikt bör det övervägas om möjligheten att vidta sympatiåtgärder ska begränsas genom införandet av en proportion- alitetsprincip. Vi anser därför att regeringen bör se över möjligheten att begränsa rätten till sympatiåtgärder genom att införa en proportionalitetsprincip i enlighet med vad som anförts ovan. av Xxxxxx Xxxxx (C).
Ställningstagande. Möjligheten för svenska företag att ha anställda utstationerade i andra EU- länder och tillgången till utstationerad arbetskraft i Sverige är viktig för den svenska ekonomins konkurrenskraft och tillväxtmöjligheter. Utstationering skapar möjlighet att dra maximal nytta av yrkeskompetens mellan länder i EU, till gagn för de olika medlemsländernas välfärd. Möjligheten till utstationering i kombination med rimliga och likvärdiga lönevillkor tryggades genom det som enligt tidigare utstationeringslag kallades lex Laval. Xxx Xxxxx krävde minimivillkor enligt svenska kollektivavtal men tryggade att stridsåtgärder inte fick vidtas om arbetsgivaren kunde visa att arbetstagarna redan hade villkor som var minst lika förmånliga som minimivillkoren i ett svenskt centralt branschavtal. Genom de ändringar i utstationeringslagen som genomfördes 2017 har det skapats en osäkerhet om villkoren och en ökad godtycklighet i rätten att ta till stridsåtgärder mot enskilda företag med utstationerad personal. Den tidigare regeringen införde också ytterligare begränsningar genom de förändringar som trädde i kraft under 2020. Jag anser att dagens regelverk går längre än vad tillämpliga EU-direktiv föreskriver och emot andan, om inte även bokstaven, i direktiven. Rörligheten för arbetskraft inom EU är mycket viktig för svenska företag, men påverkades kraftigt negativt av coronapandemin, när gränser inom EU stängdes med motiveringen att stoppa smittspridningen. Behovet kommer att vara stort att återupprätta rörligheten för arbetskraft inom EU för att få hjulen att snurra igen i den europeiska ekonomin. Sverige bör då finnas bland de länder som underlättar – inte förhindrar – en sådan utveckling. Jag beklagar att utskottet inte delar mitt synsätt. Jag anser därför att regeringen bör se över reglerna kring utstationering och anpassa dem utifrån hur de var utformade enligt lex Laval. av Xxxxxx Xxxxxxxx (S), Xxxxxx Xxxxxxxxx (S), Xxxxxxx Xxxxxxxxxx (S), Xxxxxx Xxxxxxxxx (S) och Xxxxxxxx Xxxxxxxx (S).
Ställningstagande. Trots att relativt få arbetsgivare använder sig av möjligheten att undanta två av de anställda från turordningen har undantagsregeln i anställningsskydds- lagen stor betydelse. Den inskränker förhandlingsrätten och ökar otryggheten för alla anställda på små arbetsplatser. Jag anser att det inte finns några sakliga skäl till att anställda i mindre företag ska ha sämre anställningsskydd än anställda i större företag. Anställningsskyddslagen ger redan utan undantags- regeln parterna tillräckligt utrymme att hitta lösningar vid arbetsbristupp- sägningar som är både rättssäkra för den enskilde och motsvarar behoven på arbetsplatsen. Nyckelpersoner var, genom kravet på tillräckliga kvalifi- kationer, skyddade redan innan undantagsregeln infördes. Det är beklagligt att partierna bakom januariavtalet så tydligt har valt en väg framåt som innebär en urholkning av arbetsrätten. Att, som det i januari- avtalet uttryckligen anges, gå mot tydligt utökade undantag från turordnings- reglerna är helt fel väg att gå. Det är i stället hög tid att slå vakt om de grund- läggande intentionerna med anställningsskyddslagen. Det är sorgligt att varken utskottet eller partierna bakom januariavtalet ser detta behov. Jag anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag om att rätten för arbetsgivare i företag med högst tio anställda att ensidigt undanta två personer från turordningen ska tas bort ur 22 § anställningsskyddslagen. av Xxxxxxx Xxxxxxx (KD).
Ställningstagande. I likhet med utskottet är vi medvetna om att den svenska arbetsmarknads- modellen har bidragit till att Sverige i en internationell jämförelse har få konflikter på arbetsplatser, vilket är en förutsättning för en stabil marknad. Till skillnad från vad utskottet tycks ha uppfattat har vi dock noterat att partsmodellen på senare år har visat på en del brister. Det är fråga om brister som inte alltid syns i internationella jämförelser då långdragna hot om stridsåtgärder, eller lågintensiva stridsåtgärder, kan orsaka lika stora ekonomiska skador som intensiva konflikter under en kortare period. Som utskottet noterar täpptes visserligen en lucka i arbetsrätten till under 2019. Vi anser dock att mer behöver göras för att åter skapa balans på arbetsmarknaden. Systemet behöver liberaliseras för att partsmodellen fortfarande ska vara slagkraftig och fungerande. Kryphål ska inte få användas för att sätta systemet ur spel och sanktioner behöver därför ses över för att stridsåtgärder inte ska missbrukas. För att komma till rätta med de nuvarande bristerna behöver regeringen vidta följande åtgärder: • utreda införandet av en proportionalitetsprincip i fråga om strejkrätten • utreda hur rättsprocessen kan bli kortare och mindre kostsam för inblandade parter i en tvist i fråga om stridsåtgärder • utreda förutsättningarna för att göra varsel, samt hot om varsel, inför stridsåtgärder mer förutsägbara. av Xxxxx Xxxxxxxx (L), Xxxx Xxxxx (M), Xxxxx Xxxxxxxxx (M), Xxxxxx Xxxxx (C), Xxxxxxx Xxxxxx (KD), Xxxxx Xxxxxxxxxx (L) och Xxx-Xxxxx Xxxxxxxxxx (M).
Ställningstagande. Många företag upplever att turordningsreglerna i anställningsskyddslagen är ett hinder för att anställa och behålla rätt kompetens. Vi konstaterar att studier av turordningsreglerna ger stöd för att reglerna bidrar till att rörligheten och produktiviteten minskar och att sjukskrivningarna ökar. Andra studier ger också belägg för att sysselsättningen påverkas negativt genom reglernas utformning. Vi anser att det är hög tid att förbättra rörligheten och matchningen på arbetsmarknaden och ge fler möjlighet att få ett arbete. För att detta ska vara möjligt behöver turordningsreglerna reformeras. Moderaterna vill se turordningsregler som i högre grad är baserade på kompetens. En sådan turordning gör det nämligen möjligt för arbetsgivare att behålla de arbetstagare som är bäst lämpade för arbetsuppgifterna, vilket stärker företagens konkurrenskraft. Vi anser inte att det är lämpligt att, som utskottet föreslår, förlita sig på att otydliga skrivningar i januariöverenskommelsen skulle garantera lösningar på de omfattande problem som finns i det aktuella avseendet på arbetsmarknaden. Riksdagen bör skicka en tydlig signal till regeringen om att reformer på området inte kan vänta. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med förslag om att ändra turordningsreglerna i anställningsskyddslagen så att reglerna i högre grad baseras på kompetens. av Xxxxxx Xxxxxxx (SD), Xxxx Xxxxxxxxxx (SD) och Xxxxxxxxx Xxxxxxxxxxxxx (SD).
Ställningstagande. Jag anser att det i dag saknas en tydlig lagstiftning som skyddar den som utsätts för trakasserier på jobbet. En lucka i lagstiftningen gör att anställda kan frysas ut och systematiskt mobbas av en chef eller av andra arbetstagare utan att någon ställs till svars. Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivare arbeta förebyggande mot trakasserier och mobbning, men den arbetsgivare som inte har prioriterat det förebyggande arbetet eller inte har åtgärdat påtalad mobbning behöver i dag inte stå till svars ens om det går så långt att den drabbade blir sjukskriven. Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) innebär visserligen en förbättring på området. Föreskrifterna är dock, som flera arbetstagarorganisationer har påtalat, inte tillräckliga för att skydda den som utsätts för kränkande särbehandling på jobbet. Problemet är att arbetsmiljölagen är en förvaltningsrättslig lag som reglerar förhållandet mellan staten och arbetsgivaren. Arbetsmiljölagen ger ingen lösning eller upprättelse i form av erkännande eller ekonomiskt skadestånd till den som blivit trakasserad. För att kunna få sin rätt prövad i domstol behövs det en arbetsrättslig lag. Det är beklagligt att utskottet återigen undviker att se det behov som finns av att komma till rätta med ett problem som ofta innebär allvarliga konsekvenser för de drabbade. Jag anser därför att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram förslag till en ny lag mot trakasserier i arbetslivet.