Common use of Intermittent arbete Clause in Contracts

Intermittent arbete. Avtalets bestämmelse är avsedd för intermittent arbete och för anställda som gör övertid under veckosluten, dvs. under tiden från arbetstidens slut på fredag efter- middag till arbetstidens början på måndag morgon. För dessa anställda är uppe- hållstiderna under veckosluten normalt sett betydligt längre än 36 timmar, vilket medfört att parterna är ense om att hela veckoslutet är disponibelt för utläggning av 36 timmars sammanhängande ledighet. Det ska dock observeras att den nu nämnda möjligheten till förläggning av vecko- vilan för dessa kategorier anställda är en praktisk tillämpningsregel. Den har emel- lertid inte någon inverkan på den grundläggande förutsättningen för att en sam- manhängande ledighet om minst 36 timmar ska kunna beräknas per sjudygnspe- riod, nämligen att en fast indelning görs av perioderna. Den kommande sjudygns- periodens förläggning – vanligtvis från lördag kl 19.00 till nästa lördag kl 19.00 – påverkas alltså inte av om ledigheten under det inledande veckoslutet varit förlagd i början eller i slutet av veckoslutet. Den andra preciseringen förekommer i tredje stycket och berör de fall då veckovila för två sjudygnsperioder förläggs intill varandra i anslutning till ett veckoslut. Det innebär att en ledighet om 36 timmar läggs ut i slutet av den första perioden och att en ny 36-timmarsledighet får inleda följande period, dvs. 2 x 36 timmar. Att veck- ovilan för två perioder läggs intill varandra kan leda till att bestämmelsen feltolkas. Detta innebär emellertid inget avsteg från regeln att veckovila ska läggas ut under varje sjudygnsperiod. Det är alltså inte tillåtet att förlägga veckovilan för en viss sjudygnsperiod till nästföljande sjudygnsperiod, även om den anställde får två 36- timmarsledigheter under den senare perioden. Eftersom veckovila för två sjudygns- perioder normalt inte ryms inom ramen för det antal timmar som ett veckoslut in- rymmer kan bestämmelsen innebära att man måste frilägga ordinarie arbetstid för att bereda nödvändig veckovila. Bestämmelsen innebär att lokal överenskommelse kan träffas om att sådan ordina- rie tid, som kan behöva friläggas för erhållande av veckovila för två perioder kring ett veckoslut, kan förläggas till måndagen efter veckoslutet i stället för fredagen före veckoslutet. Om man väljer en sådan lösning kan det hända att en anställd får vara i arbete under 12 dagar i rad, vilket medför att veckovilan kan bli förskjuten ett dygn utanför den aktuella sjudygnsperioden.

Intermittent arbete. Avtalets bestämmelse är avsedd för intermittent arbete och för anställda som gör övertid under veckosluten, dvs. under tiden från arbetstidens slut på fredag efter- middag till arbetstidens början på måndag morgon. För dessa anställda är uppe- hållstiderna under veckosluten normalt sett betydligt längre än 36 timmar, vilket medfört att parterna är ense om att hela veckoslutet är disponibelt för utläggning av 36 timmars sammanhängande ledighet. Det ska dock observeras att den nu nämnda möjligheten till förläggning av vecko- vilan för dessa kategorier anställda är en praktisk tillämpningsregel. Den har emel- lertid emellertid inte någon inverkan på den grundläggande förutsättningen för att en sam- manhängande sammanhängande ledighet om minst 36 timmar ska kunna beräknas per sjudygnspe- riodsjudygns- period, nämligen att en fast indelning görs av perioderna. Den kommande sjudygns- periodens sjudygnsperiodens förläggning – vanligtvis från lördag kl 19.00 till nästa lördag kl 19.00 – påverkas alltså inte av om ledigheten under det inledande veckoslutet varit förlagd i början eller i slutet av veckoslutet. Den andra preciseringen förekommer i tredje stycket och berör de fall då veckovila för två sjudygnsperioder förläggs intill varandra i anslutning till ett veckoslut. Det innebär att en ledighet om 36 timmar läggs ut i slutet av den första perioden och att en ny 36-timmarsledighet får inleda följande period, dvs. 2 x 36 timmar. Att veck- ovilan för två perioder läggs intill varandra kan leda till att bestämmelsen feltolkas. Detta innebär emellertid inget avsteg från regeln att veckovila ska läggas ut under varje sjudygnsperiod. Det är alltså inte tillåtet att förlägga veckovilan för en viss sjudygnsperiod till nästföljande sjudygnsperiod, även om den anställde får två 36- timmarsledigheter under den senare perioden. Eftersom veckovila för två sjudygns- perioder normalt inte ryms inom ramen för det antal timmar som ett veckoslut in- rymmer kan bestämmelsen innebära att man måste frilägga ordinarie arbetstid för att bereda nödvändig veckovila. Bestämmelsen innebär att lokal överenskommelse kan träffas om att sådan ordina- rie tid, som kan behöva friläggas för erhållande av veckovila för två perioder kring ett veckoslut, kan förläggas till måndagen efter veckoslutet i stället för fredagen före veckoslutet. Om man väljer en sådan lösning kan det hända att en anställd får vara i arbete under 12 dagar i rad, vilket medför att veckovilan kan bli förskjuten ett dygn utanför den aktuella sjudygnsperioden.

Intermittent arbete. Avtalets bestämmelse är avsedd för intermittent arbete och för anställda som gör övertid under veckosluten, dvs. under tiden från arbetstidens slut på fredag efter- middag till arbetstidens början på måndag morgon. För dessa anställda är uppe- hållstiderna under veckosluten normalt sett betydligt längre än 36 timmar, vilket medfört att parterna är ense om att hela veckoslutet är disponibelt för utläggning av 36 timmars sammanhängande ledighet. Det ska dock observeras att den nu nämnda möjligheten till förläggning av vecko- vilan veck- ovilan för dessa kategorier anställda är en praktisk tillämpningsregel. Den har emel- lertid emellertid inte någon inverkan på den grundläggande förutsättningen för att en sam- manhängande sammanhängande ledighet om minst 36 timmar ska kunna beräknas per sjudygnspe- riodsjudygns- period, nämligen att en fast indelning görs av perioderna. Den kommande sjudygns- periodens sjud- ygnsperiodens förläggning – vanligtvis från lördag kl 19.00 till nästa lördag kl 19.00 – påverkas alltså inte av om ledigheten under det inledande veckoslutet varit förlagd i början eller i slutet av veckoslutet. Den andra preciseringen förekommer i tredje stycket och berör de fall då veckovila för två sjudygnsperioder förläggs intill varandra i anslutning till ett veckoslut. Det innebär att en ledighet om 36 timmar läggs ut i slutet av den första perioden och att en ny 36-timmarsledighet får inleda följande period, dvs. 2 x 36 timmar. Att veck- ovilan veckovilan för två perioder läggs intill varandra kan leda till att bestämmelsen feltolkasfel- tolkas. Detta innebär emellertid inget avsteg från regeln att veckovila ska läggas ut under varje sjudygnsperiod. Det är alltså inte tillåtet att förlägga veckovilan för en viss sjudygnsperiod till nästföljande sjudygnsperiod, även om den anställde får två 36- 36-timmarsledigheter under den senare perioden. Eftersom veckovila för två sjudygns- perioder sjud- ygnsperioder normalt inte ryms inom ramen för det antal timmar som ett veckoslut in- rymmer inrymmer kan bestämmelsen innebära att man måste frilägga ordinarie arbetstid för att bereda nödvändig veckovila. Bestämmelsen innebär att lokal överenskommelse kan träffas om att sådan ordina- rie tid, som kan behöva friläggas för erhållande av veckovila för två perioder kring ett veckoslut, kan förläggas till måndagen efter veckoslutet i stället för fredagen före veckoslutet. Om man väljer en sådan lösning kan det hända att en anställd får vara i arbete under 12 dagar i rad, vilket medför att veckovilan kan bli förskjuten ett dygn utanför den aktuella sjudygnsperioden.

Intermittent arbete. Avtalets bestämmelse är avsedd för intermittent arbete och för anställda som gör övertid under veckosluten, dvs. under tiden från arbetstidens slut på fredag efter- middag eftermiddag till arbetstidens början på måndag morgon. För dessa anställda är uppe- hållstiderna uppehållstiderna under veckosluten normalt sett betydligt be- tydligt längre än 36 timmar, vilket medfört att parterna är ense om att hela veckoslutet är disponibelt för utläggning av 36 timmars sammanhängande ledighet. Det ska skall dock observeras att den nu nämnda möjligheten till förläggning av vecko- vilan veckovilan för dessa kategorier anställda är en praktisk tillämpningsregeltillämpnings- regel. Den har emel- lertid emellertid inte någon inverkan på den grundläggande förutsättningen för- utsättningen för att en sam- manhängande sammanhängande ledighet om minst 36 timmar ska skall kunna beräknas per sjudygnspe- riodsjudygnsperiod, nämligen att en fast indelning görs av perioderna. Den kommande sjudygns- periodens sjudygnsperiodens förläggning – vanligtvis från lördag kl 19.00 till nästa lördag kl 19.00 – påverkas alltså inte av om ledigheten under det inledande veckoslutet varit förlagd i början eller i slutet av veckoslutet. Den andra preciseringen förekommer i tredje stycket och berör de fall då veckovila för två sjudygnsperioder förläggs intill varandra i anslutning till ett veckoslut. Det innebär att en ledighet om 36 timmar läggs ut i slutet av den första perioden och att en ny 36-timmarsledighet får inleda följande period, dvs. 2 x 36 timmar. Att veck- ovilan veckovilan för två perioder läggs intill varandra kan leda till att bestämmelsen feltolkas. Detta innebär emellertid inget avsteg från regeln att veckovila ska skall läggas ut under varje sjudygnsperiodsjudygns- period. Det är alltså inte tillåtet att förlägga veckovilan för en viss sjudygnsperiod sju- dygnsperiod till nästföljande sjudygnsperiod, även om den anställde får två 36- 36-timmarsledigheter under den senare perioden. Eftersom veckovila för två sjudygns- perioder sjudygnsperioder normalt inte ryms inom ramen för det antal timmar som ett veckoslut in- rymmer inrymmer kan bestämmelsen innebära att man måste frilägga fri- lägga ordinarie arbetstid för att bereda nödvändig erforderlig veckovila. Bestämmelsen innebär att lokal överenskommelse kan träffas om att sådan ordina- rie ordinarie tid, som kan behöva friläggas för erhållande av veckovila för två perioder kring ett veckoslut, kan förläggas till måndagen efter veckoslutet i stället för fredagen före veckoslutet. Om man väljer en sådan lösning kan det hända att en anställd får vara i arbete under 12 dagar i rad, vilket medför att veckovilan kan bli förskjuten ett dygn utanför den aktuella sjudygnsperioden.

Intermittent arbete. Avtalets bestämmelse är avsedd för intermittent arbete och för anställda som gör övertid under veckosluten, dvs. under tiden från arbetstidens slut på fredag efter- middag till arbetstidens början på måndag morgon. För dessa anställda är uppe- hållstiderna under veckosluten normalt sett betydligt längre än 36 timmar, vilket medfört att parterna är ense om att hela veckoslutet är disponibelt för utläggning av 36 timmars sammanhängande ledighet. Det ska dock observeras att den nu nämnda möjligheten till förläggning av vecko- vilan för dessa kategorier anställda är en praktisk tillämpningsregel. Den har emel- lertid inte någon inverkan på den grundläggande förutsättningen för att en sam- manhängande ledighet om minst 36 timmar ska kunna beräknas per sjudygnspe- riod, nämligen att en fast indelning görs av perioderna. Den kommande sjudygns- periodens förläggning – vanligtvis från lördag kl 19.00 till nästa lördag kl 19.00 – påverkas alltså inte av om ledigheten under det inledande veckoslutet varit förlagd förla gd i början eller i slutet av veckoslutet. Den andra preciseringen förekommer i tredje stycket och berör de fall då veckovila för två sjudygnsperioder förläggs intill varandra i anslutning till ett veckoslut. Det innebär att en ledighet om 36 timmar läggs ut i slutet av den första perioden och att en ny 36-timmarsledighet får inleda följande period, dvs. 2 x 36 timmar. Att veck- ovilan för två perioder läggs intill varandra kan leda till att bestämmelsen feltolkas. Detta innebär emellertid inget avsteg från regeln att veckovila ska läggas ut under varje sjudygnsperiod. Det är alltså inte tillåtet tillå tet att förlägga veckovilan för en viss sjudygnsperiod till nästföljande sjudygnsperiod, även om den anställde får två 36- timmarsledigheter under den senare perioden. Eftersom veckovila för två sjudygns- perioder normalt inte ryms inom ramen för det antal timmar som ett veckoslut in- rymmer kan bestämmelsen innebära att man måste frilägga ordinarie arbetstid för att bereda nödvändig veckovila. Bestämmelsen innebär att lokal överenskommelse kan träffas om att sådan ordina- rie tid, som kan behöva friläggas för erhållande av veckovila för två perioder kring ett veckoslut, kan förläggas till måndagen efter veckoslutet i stället för fredagen freda gen före veckoslutet. Om man väljer en sådan lösning kan det hända att en anställd får vara i arbete under 12 dagar i rad, vilket medför att veckovilan kan bli förskjuten ett dygn utanför den aktuella sjudygnsperioden.

Intermittent arbete. För det första har i andra stycket tillförts en mening som säger att en an- ställd, som erhållit 36 timmars sammanhängande ledighet under ett veckoslut, skall anses ha erhållit veckovila oavsett när under veckoslutet ledigheten är förlagd. Detta är ett uttryck för förbundens gemensamma uppfattning att bestämmelsens verkliga syfte är att de anställda regel- bundet skall ha sammanhängande ledighet för veckovila - i görligaste mån kring veckosluten - men att det inte spelar någon roll när under veckosluten ledigheten infaller. Avtalets bestämmelse är avsedd för intermittent arbete och för anställda som gör övertid under veckosluten, dvs. dvs under tiden från arbetstidens slut på fredag efter- middag eftermiddag till arbetstidens början på måndag morgon. För dessa anställda är uppe- hållstiderna uppehållstiderna under veckosluten normalt sett betydligt be- tydligt längre än 36 timmar, vilket medfört att parterna är ense om att hela veckoslutet är disponibelt för utläggning av 36 timmars sammanhängande samman- hängande ledighet. Det ska skall dock observeras att den nu nämnda möjligheten till förläggning av vecko- vilan veckovilan för dessa kategorier anställda är en praktisk tillämpningsregeltillämpnings- regel. Den har emel- lertid emellertid inte någon inverkan på den grundläggande förutsättningen för- utsättningen för att en sam- manhängande sammanhängande ledighet om minst 36 timmar ska skall kunna beräknas per sjudygnspe- riodsjudygnsperiod, nämligen att en fast indelning görs av perioderna. Den kommande sjudygns- periodens sjudygnsperiodens förläggning – vanligtvis från lördag kl 19.00 19 till nästa lördag kl 19.00 19 – påverkas alltså inte av om ledigheten under det inledande veckoslutet varit förlagd i början eller i slutet av veckoslutet. Den andra preciseringen förekommer i tredje stycket och berör de fall då veckovila för två sjudygnsperioder förläggs intill varandra i anslutning till ett veckoslut. Det innebär att en ledighet om 36 timmar läggs ut i slutet av den första perioden och att en ny 36-timmarsledighet får inleda följande period, dvs. dvs 2 x 36 timmar. Att veck- ovilan veckovilan för två perioder läggs intill varandra kan leda till att bestämmelsen feltolkas. Detta innebär emellertid inget avsteg från regeln att veckovila ska skall läggas ut under varje sjudygnsperiod. Det är alltså inte tillåtet att förlägga veckovilan för en viss sjudygnsperiod till nästföljande sjudygnsperiod, även om den anställde an- ställde får två 36- 36-timmarsledigheter under den senare perioden. Eftersom veckovila för två sjudygns- perioder sjudygnsperioder normalt inte ryms inom ramen för det antal timmar som ett veckoslut in- rymmer inrymmer kan bestämmelsen innebära att man måste frilägga ordinarie arbetstid för att bereda nödvändig veckovilaerforderlig vecko- vila. Bestämmelsen innebär att lokal överenskommelse kan träffas om att sådan ordina- rie så- dan ordinarie tid, som kan behöva friläggas för erhållande av veckovila för två perioder kring ett veckoslut, kan förläggas till måndagen efter veckoslutet i stället för fredagen före veckoslutet. Om man väljer en sådan så- dan lösning kan det hända att en anställd får vara i arbete under 12 dagar i rad, vilket medför att veckovilan kan bli förskjuten ett dygn utanför den aktuella sjudygnsperioden.

Intermittent arbete. Avtalets bestämmelse är avsedd för intermittent arbete och för anställda som gör övertid under veckosluten, dvs. under tiden från arbetstidens slut på fredag efter- middag eftermiddag till arbetstidens början på måndag morgon. För dessa anställda är uppe- hållstiderna uppehållstiderna under veckosluten normalt sett betydligt be- tydligt längre än 36 timmar, vilket medfört att parterna är ense om att hela veckoslutet är disponibelt för utläggning av 36 timmars sammanhängande ledighet. Det ska dock observeras att den nu nämnda möjligheten till förläggning av vecko- vilan veckovilan för dessa kategorier anställda är en praktisk tillämpningsregel. Den har emel- lertid emellertid inte någon inverkan på den grundläggande förutsättningen för- utsättningen för att en sam- manhängande sammanhängande ledighet om minst 36 timmar ska kunna beräknas per sjudygnspe- riodsjudygnsperiod, nämligen att en fast indelning görs av perioderna. Den kommande sjudygns- periodens sjudygnsperiodens förläggning – vanligtvis från lördag kl 19.00 till nästa lördag kl 19.00 – påverkas alltså inte av om ledigheten under det inledande veckoslutet varit förlagd i början eller i slutet av veckoslutet. Den andra preciseringen förekommer i tredje stycket och berör de fall då veckovila för två sjudygnsperioder förläggs intill varandra i anslutning till ett veckoslut. Det innebär att en ledighet om 36 timmar läggs ut i slutet av den första perioden och att en ny 36-timmarsledighet får inleda följande period, dvs. 2 x 36 timmar. Att veck- ovilan veckovilan för två perioder läggs intill varandra kan leda till att bestämmelsen feltolkas. Detta innebär emellertid inget avsteg från regeln att veckovila ska läggas ut under varje sjudygnsperiodsjudygns- period. Det är alltså inte tillåtet att förlägga veckovilan för en viss sjudygnsperiod sju- dygnsperiod till nästföljande sjudygnsperiod, även om den anställde får två 36- 36-timmarsledigheter under den senare perioden. Eftersom veckovila för två sjudygns- perioder sjudygnsperioder normalt inte ryms inom ramen för det antal timmar som ett veckoslut in- rymmer inrymmer kan bestämmelsen innebära att man måste frilägga fri- lägga ordinarie arbetstid för att bereda nödvändig veckovila. Bestämmelsen innebär att lokal överenskommelse kan träffas om att sådan ordina- rie ordinarie tid, som kan behöva friläggas för erhållande av veckovila för två perioder kring ett veckoslut, kan förläggas till måndagen efter veckoslutet i stället för fredagen före veckoslutet. Om man väljer en sådan lösning kan det hända att en anställd får vara i arbete under 12 dagar i rad, vilket medför att veckovilan kan bli förskjuten ett dygn utanför den aktuella sjudygnsperioden.