Rättsliga utgångspunkter. Enligt 25 a § anställningsskyddslagen har en deltidsanställd arbetstagare, som har anmält till sin arbetsgivare att han eller hon vill ha en anställning med högre sysselsättningsgrad, dock högst heltid, företrädesrätt till sådan anställning. Enligt bestämmelsen gäller vidare att en förutsättning är att arbetsgivarens behov av arbetskraft tillgodoses genom att den deltidsanställde anställs med en högre sysselsättningsgrad och att han eller hon har tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna. I förarbetena, prop. 1996/97:16 s. 44 f., uttalas bl.a. följande. Inom många branscher förekommer det sedan gammalt att en stor del av arbetsta- garna är anställda på deltid. Ofta gäller det kvinnor. [...] Regeringen anser att anställning på heltid bör eftersträvas och att deltidsanställning bör komma i fråga endast när det är motiverat med hänsyn till verksamhetens behov eller arbetstaga- rens önskemål [...] Om arbetsgivaren har flera driftsenheter skall företrädesrätten gälla inom den driftsenhet där arbetstagaren är sysselsatt på deltid. Det bör inte i dessa situationer finnas någon rätt för en facklig organisation att påfordra att före- trädesrätten skall utsträckas till att gälla arbetsgivarens samtliga driftsenheter på orten, såsom är fallet enligt 25 § sista stycket i fråga om företrädesrätt till återan- ställning. Å andra sidan saknas det skäl att begränsa företrädesrätten till en anställ- ning med högre sysselsättningsgrad till det egna kollektivavtalsområdet. Förslaget innebär att arbetsgivaren, om behov av ytterligare arbetskraft uppstår, måste försöka tillgodose detta behov genom att erbjuda en deltidsanställd den ökade sysselsättningsgrad som denne har anmält intresse för. [...] I normalfallet skall alltså arbetsgivaren – i stället för att nyanställa – låta de nya arbetsuppgifterna utföras av någon redan anställd. För att en deltidsanställd skall ha företrädesrätt skall tre krav vara uppfyllda. För det första skall en anmälan från arbetstagaren till arbetsgivaren ha gjorts. För det andra skall arbetsgivarens aktuella behov av arbetskraft tillgodoses genom att arbetstagaren får ökad arbetstid. För det tredje skall arbetstagaren ha tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna. Om heltidsanställningen innehåller samma arbetsuppgifter som deltidsanställningen, får det antas att arbetstagaren i normalfallet har sådana kvalifikationer. Det är värt att påpeka att bestämmelsen inte ger arbetstagarsidan någon rätt att styra hur arbetsgivar...
Rättsliga utgångspunkter. Uppdragsavtalet ingicks före den 1 juli 2021 och det är därför 2011 års fastig- hetsmäklarlag som är tillämplig. Enligt 9 § 1 st. fastighetsmäklarlagen (2011:666) ska ett uppdragsavtal upprättas skriftligen och skrivas under av parterna. Enligt samma bestämmelse får en mäk- lare, till skillnad från en uppdragsgivare, inte åberopa ett muntligt avtalsvillkor. Även om mäklaren bortom allt rimligt tvivel kan bevisa att det finns ett muntligt avtalsvillkor som avviker från det skriftliga avtalet, gäller ändå det skriftliga avta- let. I förarbetena till fastighetsmäklarlagen, prop. 1994/95:14 s. 38, motiverades skriftlighetskravet på följande sätt. ”Ett skriftlighetskrav medför allmänt sett flera fördelar. Det skapar ordning och reda och ger båda parterna bättre förutsättningar att förstå vilka villkor som gäller för uppdragets utförande. Bevisproblem motverkas liksom risken för framtida tvister mellan parterna. Från konsumentsynpunkt är ett skriftlighetskrav av särskilt värde, eftersom ett uppdragsavtal med en mäklare är en speciell avtalstyp som en privat- person kommer i kontakt med vid endast enstaka eller ett fåtal tillfällen. Konsumen- ten ges incitament att bättre än annars överväga avtalets innehåll.” I 32 § 1 st. avtalslagen finns en regel om s.k. förklaringsmisstag. Om någon har avgett en viljeförklaring som på grund av felskrivning eller liknande har fått ett annat innehåll än som avsetts, är den som lämnade viljeförklaringen inte bunden av den, om den som mottog viljeförklaringen insåg eller borde ha insett missta- get. Enligt nämndens mening gäller regeln om förklaringsmisstag i 32 § avtalslagen framför fastighetsmäklarlagens skriftlighetskrav, om dessa båda normer skulle anses kollidera med varandra. Med andra ord: om mäklaren kan bevisa dels att det skriftliga uppdragsavtalet fick ett innehåll som inte avspeglade mäklarens av- sikt, dels att uppdragsgivaren insåg eller borde ha insett detta, bör mäklaren inte vara bunden av det skriftliga avtalet.
Rättsliga utgångspunkter. 31. Undantagsbestämmelsen om synnerlig brådska ska tillämpas restriktivt. Det är den upphandlande myndigheten som måste visa att alla villkor i undantagsbestämmelsen är uppfyllda. Det krävs att det finns ett orsakssamband mellan de omständigheter som inte kunnat förutses och den synnerliga brådska som uppstått. EU-domstolen har även i flera avgöranden framhållit att om det varit möjligt att genomföra upphandlingen genom ett selektivt påskyndat förfarande så är det inte visat att det förelåg synnerlig brådska.12
Rättsliga utgångspunkter. Ett värdepappersbolag ska, när det tillhandahåller investeringsrådgivning, hämta in nödvändiga uppgifter från kunden om dennes kunskaper och erfarenheter av den specifika tjänsten eller produkten samt om dennes ekonomiska situation och mål med investeringen, så att bolaget kan rekommendera kunden de investeringstjänster och finansiella instrument som är lämpliga för denne (9 kap. 23 § första stycket LV). Uppgifterna om kundens ekonomiska situation och investeringsmål ska ge tillräckligt med underlag för att värdepappersbolaget ska kunna bedöma och särskilt beakta kundens risktolerans och möjlighet att klara av förluster (samma paragraf, andra stycket). Bolagets process med att hämta in dessa uppgifter från kunden och utifrån dem bedöma om produkten är lämplig för kunden kallas för lämplighetsbedömning. Ett värdepappersbolag ska enligt artikel 54.2 i den delegerade förordningen1 skaffa fram den information från kunderna eller de presumtiva kunderna som krävs för att företaget ska förstå avgörande fakta om kunden och ha en rimlig grund för att, med vederbörlig hänsyn till den tillhandahållna tjänstens art och omfattning, fastställa att den specifika transaktion som rekommenderas uppfyller den berörda kundens mål med investeringen, inklusive kundens risktolerans, och att den är av ett sådant slag att kunden finansiellt är i stånd att ta de risker som överensstämmer med målen med investeringen och att kunden har nödvändig erfarenhet och kunskap för att kunna förstå riskerna med transaktionen. Enligt artikel 54.7 c i samma förordning ska ett värdepappersbolag vidta rimliga åtgärder för att säkerställa att den information som samlas in om kunder eller presumtiva kunder är tillförlitlig. Det innefattar att se till att de frågor som används i processen är sådana att kunden kan förstå dem, att de fångar in en korrekt bild av kundens mål och behov, och att de ger de upplysningar som
Rättsliga utgångspunkter. Regler om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare på arbetsmiljö- området finns i 6 kap. arbetsmiljölagen. Enligt 6 kap. 2 § första stycket arbetsmiljölagen ska det på ett arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts, bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. I andra stycket samma paragraf anges bl.a. att skyddsombud utses av lokal arbetstagarorganisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. I 6 kap. 3 § arbetsmiljölagen anges att om det vid ett arbetsställe finns mer än ett skyddsombud, ska ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet. Regleringen i 6 kap. 3 § arbetsmiljölagen har i litteraturen inte ansetts ute- sluta att flera huvudskyddsombud tillsätts inom samma skyddsorganisation. Om det finns flera fackliga organisationer finns det således inget som hindrar att de utser var sitt huvudskyddsombud. Har flera huvudskydds- ombud utsetts under den förutsättningen att ett av ombuden ska fungera som talesman för de övriga blir endast denne att anse som huvudskyddsombud i lagens mening (se Xxxx Xxxxxxxx, Xxxx-Xxxxxx Xxxxxxxxx, Arbetsmiljölagen, 16 uppl. 2013 s. 217). I 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen finns den grundläggande bestämmelsen om skyddsombudens uppgifter. Av bestämmelsen framgår att skyddsombud ska delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbets- processer, arbetsmetoder och av arbetsorganisation liksom vid planering av användning av ämnen som kan medföra ohälsa eller olycksfall. I tredje stycket i samma paragraf anges att arbetsgivaren ska underrätta skydds- ombud om förändringar av betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom om- budets område. Av motiven till bestämmelsen framgår att skyddsombudets rätt att delta i planeringen avser varje stadium i planeringen som är av be- tydelse från arbetsmiljösynpunkt (prop. 1976/77:149 s. 336, se även t.ex. AD 1980 nr 4 och AD 2007 nr 70). Enligt 6 kap. 10 § första stycket arbetsmiljölagen får ett skyddsombud inte hindras att fullgöra sina uppgifter, och enligt 3 § första stycket förtroende- mannalagen får en arbetsgivare inte hindra en facklig förtroendeman, såsom ett av organisation utsett skyddsombud (6 kap. 16 § arbetsmiljölagen), att fullgöra sitt uppdrag. Av Arbetsdomstolens praxis framgår att ett sådant hindrande kan vara att inte se till att skyddsombudet får delta i planeringen enligt 6 kap. 4 § arbetsmiljölagen (se AD 2007 nr 70). Utredningen ger stöd för att...
Rättsliga utgångspunkter. Enligt 16 kap. 6 § LUK ska rätten besluta att en upphandling ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts, om den upphandlande myn- digheten eller enheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i LUK och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada. Upphandlande myndigheter och enheter ska enligt 4 kap. 1 § LUK behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
Rättsliga utgångspunkter. Som anges i avsnitt 2.1 ska ett fondbolag ha en organisation som minskar risken för intressekonflikter som kan påverka fondandelsägares eller andra kunders intressen negativt (2 kap. 17 § LVF). Fondbolaget är också skyldigt att vidta alla rimliga åtgärder för att förhindra att fondandelsägares intressen påverkas negativt av intressekonflikter (2 kap. 17 f § andra stycket LVF). Enligt 4 kap. 2 § tredje stycket LVF ska ett fondbolag vid förvaltningen av en värdepappersfond handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse. Det innebär att andra intressen, som ägares eller styrelseledamöters, ska stå tillbaka till förmån för andelsägarna. De här bestämmelserna är grundläggande för att upprätthålla skyddet för investerarna och förtroendet för marknaden och tillhör därför de mest centrala bestämmelser som ett fondbolag är skyldigt att följa. I 15 kap. fondföreskrifterna finns närmare bestämmelser om vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla sina skyldigheter när det gäller intressekonflikter. Ett fondbolag ska bland annat ha interna regler där det framgår hur bolaget hanterar intressekonflikter (15 kap. 2 § första stycket). För att kunna identifiera de intressekonflikter som uppstår i fondverksamheten, och som kan påverka fondandelsägares intressen negativt, ska fondbolaget åtminstone ta hänsyn till ett antal omständigheter som anges i 15 kap. 4 §. Hit hör om bolaget, en relevant person eller en person som genom sådana nära förbindelser som avses i 1 kap.
Rättsliga utgångspunkter. Uppdragsavtalet ingicks före den 1 juli 2021 och det är därför 2011 års fastig- hetsmäklarlag (2011:666) som är tillämplig. Enligt 9 § 1 st. fastighetsmäklarlagen ska ett uppdragsavtal upprättas skriftligen. Enligt samma bestämmelse får en mäklare, till skillnad från en uppdragsgivare, inte åberopa ett muntligt avtalsvillkor. Med andra ord: även om mäklaren kan bevisa att det finns ett muntligt avtalsvillkor som avviker från det skriftliga avta- let, gäller ändå det skriftliga avtalet.
Rättsliga utgångspunkter. 68. Det företag som har en dominerande ställning har ett särskilt ansvar för att inte genom sitt beteende inverka skadligt på en effektiv och icke snedvriden konkurrens. Missbruk är ett objektivt begrepp som särskilt omfattar sådant beteende av ett dominerande företag som kan påverka strukturen på en marknad där konkurrensen redan är försvagad just till följd av det dominerande företagets existens och som, genom att företaget använder andra metoder än sådana som räknas till normal konkurrens om varor och tjänster på grundval av de ekonomiska aktörernas prestationer, hindrar att den konkurrens som föreligger på marknaden upprätthålls eller utvecklas.81
Rättsliga utgångspunkter. Av 38 § första stycket medbestämmandelagen framgår att innan en arbets- givare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid ska vara arbetstagare hos honom, ska arbetsgivaren på eget initiativ förhandla med den arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal för sådant arbete. Reglerna om primär förhandlingsskyldighet i 38 § medbestämmandelagen är specialregler i förhållande till den mer allmänna förhandlingsskyldigheten i 11 § samma lag och gäller även om ett tilltänkt anlitande av icke anställd arbetskraft inte kan anses innebära någon förändring av arbetsgivarens verk- samhet. Bestämmelserna i 38 § är knutna till reglerna i 39 och 40 §§ med- bestämmandelagen om möjligheten för en arbetstagarorganisation att lämna veto mot en av arbetsgivaren tilltänkt åtgärd. Förhandlingsskyldigheten enligt 38 § medbestämmandelagen är alltså ett led i reglerna om den fackliga vetorätten. I förarbetena framhåller Lagrådet att syftet med förhandlingar enligt den nämnda bestämmelsen är att ge den fackliga organisationen möjlighet att ingripa, om den av arbetsgivaren till- tänkta entreprenaden eller därmed jämförliga åtgärden kan antas medföra åsidosättande av lag eller kollektivavtal för arbetet eller annars strida mot vad som är allmänt godtagbart inom avtalsområdet. Det är alltså, uttalade Lagrådet vidare, sådana frågor som ska belysas vid förhandlingen. Departe- mentschefen anslöt sig till Lagrådets uttalande (se prop. 1975/76:105 Bil. 1,